Tabu-Vera med bögslunga

Datasupport med spåkula
Miikka körde mig hem imorse och den första jag möter i porten är såklart Hostas.
"Men hej, Pernilla! Jag har saknat dig. Vet du hur man tar bort automatisk sån-där-data-kommer-iordning-duvetvadjagmenar?"
Eftersom han hade diskuterat detta med mig femtioelva gånger med mig tidigare så visste jag det. Defragmentering. Men jag hade ingen som helst lust att stå där och rabbla upp hur han skulle gå till väga, för han skulle glömma det lika fort, ej heller följa med honom in och göra det åt honom. Vi bestämde att jag skulle titta på det en dag nästa vecka om jag var hemma.

Sorgen är stor världen över
Nu sitter jag på balkongen under mitt lätt solblekta blå parasoll, måsarna skriker, längs gatan kan man urskilja olika musikstilar såsom blues, reggae, dansband och metal. På tal om metal så är det Metal Town i Frihamnen i Göteborg nu i helgen så man borde gå upp på Ramberget och lyssna ;).



Läste på Aftonbladet tidigare att Michael Jackson gick bort igår. Jag var inget stort fan av honom på det viset även om han har gjort bra låtar, självklart är det synd att han har gått bort innan han fick chansen att göra sina planerade avskedskonserter i London.

Tabu-Vera
Gick en snabb runda till torget för att posta några brev, hade glömt att det är marknad, som alltid sista fredagen varje månad. Stod och tittade på väskor när en kille ställde sig bakom mig och bara flåsade mig i nacken. Jag vände på huvudet och flyttade mig ett steg åt sidan, han flyttade efter.
"Står jag i vägen?" Frågade jag.
"Nej nej. Stå du kvar för all del, stå du kvar."
Jag tittade på honom uppifrån och ner och gick därifrån. Tunt slitet hår som flög i vinden, hawaii-skjorta, cityshorts, vita tubsockar i brunbeiga sandaler. Runt handleden satt en bögslunga. Jag är fullt allvarlig och önskar att jag hade min kamera med mig eller åtminstone mobilen i fickan så hade jag fanimej tagit kort på uppenbarelsen.

Den här klädstilen är sådant man skojar om, det är tabu uppifrån och ner. Och vad händer? Vera råkar ut för urtypen.
Jag vet definitivt en som skrattar *kör in naglarna i sidan på Miikka*.

Kattbesök
Gubben [egentligen: Black Forest Chess] kom på besök på balkongen och jag var tvungen att ta kort lite snabbt med mobilen.



Träning
När jag ändå var på torget tänkte jag träna på att åka spårvagn, en hållplats - Wieselgrensplatsen till Vågmästareplatsen. Men det räckte att jag såg en vagn komma åt andra hållet för att panikångesten skulle komma... jag var feg och hoppade över träningen idag. Kan dra med mig syrran på det i helgen och göra som vi gjort tidigare när vi står i var sin ände av vagnen, men det är ändå en trygghet av att veta att hon finns där.

Nyckelknippemannen
Finns en snubbe i huset mitt emot som brukar spänna i för trånga T-shirts och jeans. Det ser mer jobbigt än snyggt ut. I brallorna hänger han sin stora nyckelknippa som för varje steg avger ett klingande ljud. Ett irriterande ljud. Att han orkar höra på oljudet själv är för mig en gåta.

I klipp-och-klistrandets tecken
Helgen tillbringas i syster Jessicas sällskap. Vi har fått lite tillskott av nya alfabet (fonter) och andra dies till Cuttlebugen (skärmaskinen), så här skall skapas! Vi skall även sätta ut lite fler papper och annat på rea och sänka reavaror lite till ;)... om vi kan slita oss från kreativiteten såpass länge vill säga ;).

...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om datasupport, spåkula, hostas, defragmentering, sorg, parasoll, måsar, blues, reggae, dansband, metal town, göteborg, frihamnen, ramberget, aftonbladet, michael jackson, london, konsert, tabu, marknad, hawaiiskjorta, bögslunga, spårvagn, hållplats, wieselgrensplatsen, vågmästareplatsen, panikångest, nyckelknippa, jeans, scrapbooking, scrappa, scrapqueens, black forest chess, gubben, norsk skogkatt, skogis och annat intressant.

Midsommar med en sexuell underton

Midsommarfirande
Skall det månne bli en midsommar i regnets tecken? Denna högtid skall firas med Herr Muskulös och Syster Yster [läs: Miikka och Jessica]. Ingen av oss är väl något fan av att skutta runt en fallossymbol, vilket säkerligen resulterar i att vi tar det lugnt här hemma hos Herrn istället för att springa runt på bygden och leta efter ovanstående resning. If you get my drift.

Uppkopplad = avkopplad
Jag sliter mitt hår för jag har försökt koppla upp mig mot Miikkas bredband med min laptop, men lyckas inte. Ringde supporten på Telia och inte ens de förstår vad det är som krånglar, så jag gav upp. Även om jag vet att jag får använda hans älskade speldator, så är det ändå enklare att sitta med sin egen där man har alla program och annat. Skall kolla upp lite grejer på nätet, spara ner det på mitt USB-minne och kan sen jobba vid köksbordet.

Det är intressant egentligen hur frustrerad, och isolerad, man känner sig så fort man vet att man inte har tillgång till Internet. Man behöver inte kolla något, men man behöver veta att det fungerar om man nu vill surfa.

Kung Arthur
Fick en förfrågan igår genom min site Nightbringer, från en författarinna i USA som skriver fantasyböcker, om jag kan hjälpa henne hitta mer information om en riddare i Arthur-sagan, nämligen Guimoar/Guinguemar. Skall göra detta nu innan jag fortsätter med efterforskningar för mitt eget projekt (som inte har något med Arthur att göra).

Ha en underbar midsommarhelg allihop!
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, fallossymbol, resning, dans, högtid, fira, firning, sexuell, hednasymbol, hedning, uppkoppling, bredband, telia, speldator, usb, isolerad, internet, surfa, nightbringer, författare, usa, kung arthur, guimoar, guinguemar, projekt, helg, syster och annat intressant.

Ett halvår senare

Efter påstötningar från olika håll, och självklart eget intresse, är jag nu åter i tjänst på bloggen. Ett halvår senare...

En snabbis
Jag är fortfarande sjukskriven, skall förhoppningsvis börja på rehabilitering i augusti. Jag har mycket ångest och problem med att åka kommunalt ännu, men mår på andra sätt mycket bättre, tack vare stöd och kärlek från Miikka =).

Höjdskräcken
Vi har varit på bio några gånger och även på Liseberg - något jag inte trodde var möjligt att jag skulle klara, men viljan finns =D. Jag älskar bergochdalbanor, vilket Miikka också gör, många jag känner klarar inte av dem eller vill inte åka något alls, så lyckan att träffa en likasinnad är stor ;).

Själv "faceade jag mina demoner" vad gäller min rädsla för höjder. På kvällen åkte han ensam upp i Höjdskräcken (man åker upp längs sidan på ett 60 meter högt torn, betraktar utsikten i några sekunder och släpps sedan ner mot marken i hög fart). När han kom ner såg han lyrisk ut och skulle upp igen. Han fick det hela att verka så enkelt och trevligt att jag bestämde mig på en hundradels sekund att följa med.

När jag satte mig i stolen och spände fast bygeln över axlarna undrade jag i mitt stilla sinne om jag var riktigt klok. Varför sitter jag, som knappt kan stå på en stol utan att bli darrig i knäna, i den där hemska saken? Jag kramade den stoppade bygeln så hårt att händerna gjorde ont och jag kände hur magen knöt sig när vi började åka uppåt.
"Åh, titta ner!" Säger Miikka glatt.
"Fan heller!" Jag starrbligade rakt ut över stan, men såg knappt något för jag hade tunnelseende.
Plötsligt släpptes vi rakt ned mot avgrunden och jag gallskrek. När vi väl hade stannat och jag hade fått av mig bygeln och på något konstigt sätt krånglat mig ner från sätet koncentrerade jag mig på att sätta ena foten framför den andra, jag hörde Miikka säga något, men det lät som om jag hade huvudet i vatten, det brusade, hjärtat slog som en hammare och det stack i hela kroppen.

Både panikångest och höjdfobi som triggats igång samtidigt är inget jag kommer satsa på igen. Aldrig. Han ledde zombien [läs: mig] mot en bänk där jag satt och försökte komma till sans. Det var det sista jag åkte den dan och bortsett från helvetesturen upp i skyn så hade jag en väldigt bra dag på Liseberg. Ångestkänslor och illamående hade jag mer eller mindre hela tiden, köerna var jobbiga, hur korta de än var, men jag bet ihop för roligt hade jag ändå =). När vi åkte hem till honom så kände jag mig stolt över mig själv - jag hade varit en hel dag på Liseberg bland allt folk och jag dog inte när jag åkte Höjdskräcken. Man måste se till det positiva ;).

Spårvagnsresorna
Jag och syrran underhåller våra franska naglar, för femte året, och åker sålunda en gång i månaden till Hammarkullen där Martin bor. (Nej, han är inte bög. Ja, det är en karl som gör naglarna. Ja, han har ett annat jobb också. Jag lovar, han är inte bög, han har fru och barn. Och så vidare.)

Senast vi åkte dit var sista helgen i maj, något vi måste skriva upp i våra kalendrar så att vi undviker just den helgen. Detta är andra året på rad som vi lyckats pricka in det. Hammarkullefestivalen.

Vi kom nätt och jämnt med på en spårvagn från Brunnsparken, och några hållplatser senare, vid Gamlesta'n blev en trång vagn ännu trängre. En tjej ställde sig och ropade att alla fick gå längre in för de skulle minsann uppträda och hade redan väntat sju vagnar. Jag kände mig gröngul i ansiktet och började prata med syrran för att få annat att tänka på. En hemsk resa...

Väl framme i Hammarkullen fick vi sicksacka oss fram bland allt folk. Syrran började hoppa över trästaketen och jag gick mellan kravallstaketen. Jag stod och andades djupt några gånger när jag väl kommit förbi allt folk och inväntade Jessica som just då skulle gränsla ett staket i en väldigt (o)graciös stil. När hon såg mig började jag, i takt med musiken, gå marsch med huvudet åt sidan och en snygg honnör åt hennes håll. Poliserna en bit därifrån gjorde tummen upp och flinade, så något gjorde jag väl rätt.

Rehab och Göteborgshumor
Miikka släppte av mig vid huset där jag skall börja på rehabilitering i mitten av augusti (i mån av plats) igår morse. Jag hade ett snabbt möte med en tjej som berättade om hur de jobbade, förhörde sig om min sjukdomsbild och visade runt mig i lokalerna (som tog två minuter). Det sista jag såg var träslöjdssalen som låg i ett garage.

En kvinna stod i ett mindre rum och arbetade med en liten trälåda, hon såg livrädd ut när vi kom in och ställde sig med ryggen mot oss och vred sig allt eftersom vi rörde oss i rummet. Tjejen jag träffade (som jag glömt namnet på) visade små trädlådor med lock och väggskåp i olika utföranden och säger glatt:
"Det är obligatoriskt att göra en låda och ett skåp under tiden man går här. Och du får ta med dem hem!"

Jag och Miikka lunchade ihop igår på Ramberget [uttalas: rammberjet]. Vi satt och njöt av solen på en träbänk och bakom oss gick vägen upp mot toppen. Ett medelålders par och en yngre kvinna passerar och den äldre kvinnan proklamerar, med en grov utbölingsdialekt med skorrande R, och en handviftning mot andra sidan älven något i stil med:
"Där borta, det röda huset, är lustigt. Du förstår, vi har en speciell sorts humor här i Göteborg..."

Jag och Miikka tittade på varandra och försökte hålla oss från att skratta. Hans kommentar senare var ju klockren:
"Vi i Göteborg? Anammar man den göteborgska humorn så fort man flyttar hit? Dessutom känner väl alla i hela landet till vad göteborgshumor är för något?"

Barometerskalle
Mådde bra tidigare idag, men nu när regnet kom och åskan med den fick jag migrän på köpet. Inget anfall i den bemärkelsen, men illamående och skruvstädskänsla... ska ta en nässpray med Zomig nasal och slänga mig på hans sköna säng några minuter. Jag har ätit Imigran i många år mot migrän, men för snart en månad sedan var jag på Cephalea Huvudvärkscentrum inne i stan och fick fem diagnoser ställda.

1. Migrän utan aura
2. Migrän med aura
3. Basilär migrän
4. Spänningshuvudvärk
5. Medicinframkallad huvudvärk

Den sistnämnda borde vara borta vid det här laget, för jag har inte den konstanta huvudvärken kvar och det har gått 2 månader sedan jag började med "avgiftningen". Det var tufft som satan att inte ta några värktabletter över huvud taget på sex veckor, några gånger var jag nästan redo att begå mord för att få äta mediciner. Nu tar jag bara när jag absolut måste, om ens då vissa gånger. Jag känner ju lätt skillnad på om det blir något långvarigt eller inte.

Fick träffa Mattias Linde, en läkare som är väldigt väl ansedd när det gäller migränfrågor (apotekaren som gav mig medicinen han hade skrivit ut var helt lyrisk över detta faktum att jag har fått träffa Doktor Linde personligen), och han sa att jag får äta medicin, men max 9 dagar per månad. Nu äter jag förebyggande medicin (som egentligen är mot epilepsi) och fyller i en "dagbok" hur mycket huvudvärk jag har från dag till dag och om jag har tagit medicin.

It can only get better =).
.................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tjänst, sjukskrivning, rehabilitering, kommunalt, höjdskräcken, bio, liseberg, bergochdalbana, torn, fobi, tunnelseende, avgrund, zombie, panikångest, spårvagn, hammarkullen, göteborgshumor, göteborg, ramberget, hammarkullefestivalen, brunnsparken, gamlestaden, marsch, polis, kravallstaket, träslöjd, barometer, migrän, zomig nasal, nässpray, basilär migrän, cephalea och annat intressant.

Kontrakt, julplaner och påstötning

Humöret är på topp. Igår kväll blev Miikka vinnaren vid en budgivning på ett radhus han tittade på i förrigår, han gjorde processen kort och krossade knäskålarna på den som hade lagt ett bud genom att höja med 100.000 direkt. Stället är idealiskt med tanke på smidigheten i vardagen med sin son, ytan och så vidare.

Vid 11.00 hämtade han upp mig för en biltur till Partille för underskrift av köpekontrakt. Det går fort att åka den biten och en bra träning för min del, plus att jag tar varje tillfälle till att umgås med honom =). Efter det åkte vi till mig igen och han gjorde en jättegod Pasta Carbonara.

Den 23 kommer jag fira jul med familjen, men med Miikka på julafton. Oh, denna lycka *slår ihop händerna av hänförelse med tillhörande drömsk blick*.

Jag tog en snabbrunda på Willy:s tidigare ikväll för att inhandla lite ingredienser till en morotskaka som Jessica skall ha med sig till jobbet imorgon. Klackarna på mina stövlar hördes väl i gångarna i ett snabbt staccato när jag bara greppade vad jag skulle ha. Jag tog dock en liten paus bland juicen för att se över sortimentet.

Några meter bort står en man, runt 40 år, som tittade på andra drycker. Han ställde sig närmare och närmare allt eftersom han tittade på varorna. Gången är ganska bred så utan problem hade han kunnat passera mig för att stå på min andra sida, men inte. Ett sådant här beteende gör att jag idogt står kvar - axel mot axel försökte han få mig att flytta kroppshyddan åt vänster. Inom mig flinade jag bara åt situationen och tänkte i mitt stilla sinne:
"Jag måste se vart det här barkar hän..."

Rätt som det är hör jag en harkling lite diskret, som om han artigt försöker påkalla min uppmärksamhet. Jag ignorerar den och låtsas titta väldigt intresserat på de olika juicepaketen framför mig. Ännu en harkling hörs och jag tittar upp mot honom och ser honom torka sig om munnen med ögonen på min byst, sedan på min mun.
"Ursäkta mig... skulle jag kunna få, eh, passera?" sade han med en något pipig röst.
"Passera?" Jag ser mig menande omkring.
"Ja... passera. Du har förtrollat mig, redan när du passerade på gatan... jag var tvungen att försöka ta kontakt." Han gav min byst en blick till innan han tog ett steg tillbaka och klädde av mig med blicken.

Plötsligt förstod jag vad han ville passera var. Han trodde antagligen att han i sin tur hade lyckats förtrolla mig, tills han såg min äcklade min. Tyvärr lyckades idioten snabbt försvinna innan jag hann säga några väl valda ord och köra klacken i någon kroppsdel.

Ska man behöva ha med sig någon när man går och handlar på det stället? Funderar på om jag skall börja gå kutryggig och i bylsiga polotröjor...
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, bostadsrätt, radhus, kontrakt, partille, julafton, julfirande, familj, morotskaka, pasta carbonara, polotröja, trakasserad, vettikett, willys, shopping och annat intressant

God Jul, Nina!

Konsten att överraska
Att göra någon annan glad är alltid en fantastisk känsla, och om personen är någon man tycker om är det desto roligare. I några veckors tid har jag och syrran funderat på att överraska Nina med en tidig julklapp.

Jag frågade henne om hon och familjen kunde komma hit som idag, men detta "råkade" då sammanfalla med att hennes man skulle hjälpa Jessica. Kent lämnade frugan och sönerna hos mig i förmiddags och vi åt lunch, pepparkakor, Linus hjälpte mig hämta upp tvätten, vi la pussel och lite annat. Jag föreslog att jag kunde följa med dem hem på kaffe vilket både Nina och Linus jublade över.

Så när Kent kom för att hämta oss var Jessica kvar i deras lägenhet, allt var nedsläckt förutom några julstjärnor, något som Nina visst reflekterade över eftersom dessa aldrig brukar vara tända när dom inte är hemma. Hon blev jätteglad och blev nog lite chockad när hon såg vad som hade hänt =).

Nina hade bara en liten sekretär att sitta vid med sin dator och sina papper och efter att jag hade fått i ordning här hemma, så tänkte jag och syrran att hon skulle behöva något liknande. De har en stor Expedit-hylla också som Kent nu satt ut som en rumsavdelare, syrran köpte en bordsskiva och ben samt en hylla ovanför, så nu har hon sitt eget krypin =). Till Linus köpte hon ett litet Lack-bord med en grön stol till som han kan sitta och rita vid - något han gick in för nästan direkt och han satt faktiskt still en stund!

Hon lägger kanske ut bilder på hur det blev på sin blogg, så håll gärna koll där om ni är nyfikna =). [timmerbacka.blogspot.com]

God Jul, Nina! =)) *Kram och puss*

En uppmaning
Miikka, skynda dig hit imorgon =).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om ikea, expedit, lack, hylla, bord, överraskning, julklapp, glädje, vettikett, saknad och annat intressant