11 september, 2008

Allmänheten varnas

Fick för någon vecka sedan en kallelse till en arbetspsykolog hos Arbetsförmedlingen [eller -förnedringen]. Jag gick dit i förmiddags och var på plats strax innan 11.00. Innan jag går in i huset tar jag upp lappen för att kolla vad damen hette och ser att det står klockan 13.00! Så jag fick snällt gå hem igen.

Har precis tagit en kall dusch i ett desperat försök att vakna till liv, men ingen skillnad märktes. Igår efter jag hade hämtat medicinen tog jag en tablett och blev efter en stund tvärtrött. Jag läste på Aftonbladets hemsida och började nicka till, så jag överlät datorn till syrran och satte mig i soffan för att titta på Hemsökta hus på 4+ och somnade!

Inatt har jag vaknat och somnat, vänt och vridit mig och är lika trött nu som jag var igår. Ångestattackerna tar musten ur en och medicinen gör väl sitt till. Får hoppas att jag inte somnar när jag är på Af senare, ligger med huvudet på skrivbordet och dreglar med händerna släpandes i golvet... det vore något det. Men jag har hållit mig ifrån dom där tabletterna idag, ska jag cykla sen så lär jag bli en fara för omgivningen.
"En 35-årig kvinna på Hisingen cyklade efter lunchtid på tisdagen mot trafiken i sovande tillstånd. Hon är fortfarande på fri fot och allmänheten uppmanas hålla sig mot väggar och träd om en cyklist är i antågande. Den misstänkta kvinnan var vid dådet klädd i jeans och en vitröd jacka på en silverfärgad mountainbike..."
Det blir nog lite sömn när jag kommer hem innan jag valsar omkring med dammsugaren. Syrran är inne på dag 2 med sitt nya arbete i Frölunda och världen är bra liten. En arbetskompis till henne visade sig bo i huset bredvid mitt så nu kommer de antagligen att samåka när deras arbetstider sammanfaller (eftersom syrran bor hos mig på veckorna) =).

Dags att sätta fart innan jag somnar igen...

Kram på er =).
...................................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

2 kommentarer:

Liselott sa...

Typiskt med tiden där. Har också lyckats dyka upp för tidigt. Skitkul. Bara att bege sig hem igen. Med ångest för att gå tillbaks.

Kramis Liselott

Lapsang sa...

Det finns knappast något som är mer ångestframkallande än Arbetsförnedringen. Att gå dit är värre än att gå till tandläkaren och socialen på samma gång.