Ett dygn med ångest

Ångest. De flesta anser att det innebär lite deppighet och att man vill vara själv [jag har frågat några och det var det svaret jag fick]. För mig, och många andra, är ångest så mycket mer.

Igår eftermiddag började jag få hjärtklappning, men det gav med sig i några timmar innan det på kvällen satte igång ordentligt och det har inte gett med sig ännu. Mellan varven har jag fått känslan av att hjärtat ska slå sig genom revbenen eller att jag skall dö. Jag har ända sedan det började andats djupt - in genom näsan, ner i magen och ut genom näsan, men det hjälper inte. Har även testat olika saker att distrahera mig med så att jag inte fokuserar på hur jag mår, men utan resultat.

Natten var sömnlös med starkt illamående (kastade upp några gånger), kraftig yrsel, synrubbningar, hörselbortfall och stickningar i huden över hela kroppen (som har suttit i sedan dess), darrig och jag har sen ett tag tillbaka känt nerver eller muskler på olika ställen i kroppen rycka; i ena fotsulan, på överarmen, i magen, ena vaden, låret, ryggen, ansiktet... Och det slutar aldrig, ställena varierar men det är alltid action på någon plats på kroppen.

Jag var, och är, otroligt trött och vill helst sova men är för rastlös. Koncentrationen är sedan några dagar lika med noll. I förrigår ställde jag fram en pall vid vardagsrumsfönstret för att jag skulle ta ner ampeln som hängde där, men när jag stod på pallen glömde jag av vad jag skulle göra!

Känner mig inte som en människa, det är som om jag ser på allting utifrån. Jag har alltid varit lite extra känslig och nu är det värre, fråga mig inte hur många gånger jag har gråtit det senaste dygnet för det vet jag inte. Som syrran säger så är man nästan hudlös, man har inget skydd och är extra utsatt för allting, och hon har så rätt.

Jag skall ringa läkaren imorgon om det här fortsätter, det är inte meningen att man skall må så här konstant i flera dygn! Av alla mediciner jag har testat hittills har jag bara fått biverkningar av olika slag därför har vi gett upp det där, men jag har fått tips från andra som är i samma sits som mig, så jag skall höra mig för om de medicinerna.

Det är ingen idé att försöka komma underfund med orsaken till att det här började igår, orkar inte analysera, jag orkar ingenting. Imorgon kommer syrran och då lär jag nog slappna av lite mer och kunna sova...
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, ångest, panik, hörselbortfall, synrubbningar, stickningar, sömnlöshet, trötthet, oro, känslig, muskelryckning, nerver, medicin och annat intressant