Häxjakt och Konsten att tyda ett handslag

Fnissning förbjudet
Har varit ute på en kort promenad nu på förmiddagen, upp mot Flunsåsparken och sen ner till torget. Stod utanför Konsum en stund, osäker på om jag kunde klara av att gå in där bland pensionärerna som glatt tog sin plats i svängdörren. Tog ett djupt andetag och svepte så in för att köpa några frimärken och bakom mig i kön i kiosken står en kvinna i 50-årsåldern som

1. hade munnen full med tuggummi som maldes runt i det oändliga - självklart med öppen mun!
2. hade minst 5 olika parfymer, varav 3 av dom med all säkerhet egentligen var avsett för det manliga könet
3. fnittrade åt något mystiskt.

Ni vet vad jag tycker om folk som tuggar med öppen mun - dom borde halshuggas. Den vidriga stanken känner jag inte ens för att gå in på. Det är fnittret jag behöver ösa min galla över denna torsdag.

Öppna munnen och skratta ordentligt istället (i hennes fall hade detta säkerligen resulterat i att den enorma massan av tuggummi hade fastnat i mitt hår). Av någon underlig anledning litar jag inte riktigt på folk som fnissar, det känns som om dom inte kan släppa loss och vara sig själva. Teorin i sig har hållit vid alla möjliga tillfällen, det är ungefär som att man snabbt kan avgöra hur en person är vid ett handslag.

Konsten att tyda ett handslag
Är du personen som knappt grabbar tag i den andre personens fingertoppar? Tar du tag i handen men bara jättelöst, som om man håller i en slapp fisk? Eller är du som jag och tar ett benkrossargrepp samtidigt som du ser den andra personen in i ögonen?

Självklart förväntar jag mig att bli bemött på samma sätt, så de gånger jag råkar ut för ett fiskgrepp avpolleterar jag dessa undermedvetet. I affärsvärlden har detta varit ett tillförlitligt "test". När jag hade mitt företag och hade kontakt med olika människor, bland annat chefen för företaget jag var inhyrd som konsult åt på halvtid, insåg jag att han skulle vara en snål och jobbig fan. Och jag hade helt rätt. En osympatisk människa rakt igenom som bara tänkte på sig själv (och drev mig till vansinne genom att stå och skramla med småpengar och nycklar i byxfickorna).

Häxjakten kan börja!
Som berättat tidigare har jag varit i kontakt med Arbetsförmedlingen för att diskutera möjligheten att börja arbetsträna. Min handläggare ringde i måndags och meddelade att han och psykologen anser att det är för tidigt för mig utan jag borde vara heltidssjukskriven ett tag för att kunna jobba ordentligt på vissa bitar (som att åka kommunalt längre än 1-2 hållplatser t.ex.).

I måndags hade jag en tid hos psykiatrikern som sköter om sjukskrivningarna. I min väntan på att få träffa honom fick jag stark ångest, började må illa och fick besöka toaletten för att vomera och väntade efter detta utanför för att få frisk luft. Han kom och hämtade mig och jag var helt skakig, ville egentligen inte gå in där igen, men hade inte så mycket val. Jag berättade att jag precis hade haft (och fortfarande hade) ångest, om beslutet från Af och att jag mår sämre igen. Han sjukskrev mig på heltid i en månad och jag skall tillbaka i mitten av oktober, fick svagare dos av Atarax och en annan medicin som skulle vara mildare än de andra jag har provat tidigare.

I tisdags ringde en snubbe från Försäkringskassan som väl egentligen hade sin mening klar om ärendet och lät grinig när jag berättade att jag hade blivit sämre, hade träffat psykiatrikern dagen innan som hade gett mig medicin jag skall prova, samt att jag blivit heltidssjukskriven igen.
"Va? Men... Är du heltidssjukskriven igen?! Det står ju här att du började bli bättre."
Det var som om han inte kunde ta att det går upp och ner, ett tag mår jag bättre och sen sämre, det är ju så från dag till dag till och med. Hade jag sansat mig så hade jag kunnat säga att jag mår sämre för att det är så många myndigheter och personer som jag skall dra min sjukdomshistoria för hela tiden.

Han ville ha namnet på min psykiatriker, handläggaren och psykologen på Af och lät meddela att han skulle ringa mig eller min läkare framöver. Han kan ringa hur mycket han vill, jag mår inte bättre för det. När syrran kom hem från jobbet lät jag meddela att: "Häxjakten har börjat!"
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, fniss, flunsåsparken, konsum, tugga med öppen mun, parfym, handslag, konsult, häxjakt, psyikater, psykolog, handläggare, Af, Arbetsförmedlingen, Fk, Försäkringskassan, ångest, sjukskrivning och annat intressant