Veras nipslip

Deppig, trött och hjärtklappning som verkligen gör att jag känner att jag lever. Trots detta försöker jag vara vid gott mod och inte se allt nattsvart... Ljuset finns, någonstans där borta, vid tunneln ;-).

Jag lämnade Afs utlåtande om min icke existerande arbetsförmåga till psykiatrikern. Fick fortsatt heltidssjukskrivning i en månad. I vanlig ordning stressar jag upp mig för att jag vet att jag snart igen har en tid till honom att passa. Idag ska jag till Ann på samtal, så jag ska prata om det med henne, samt det faktum att han vill att jag skall börja med KBT och annat där han jobbar, men jag känner att jag hellre vill vara hos Ann för jag har gått hos henne i över ett år. Orkar inte dra i hela den här historien ännu en gång om hur, när och varför.

Regnet tycks aldrig sluta falla här i Göteborg och jag skall ta mig en långpromenad innan jag går till henne. Jag är så fruktansvärt rastlös och inatt kunde jag bara sova några timmar innan jag var uppe och studsade före syrran som skulle till jobbet.

Hörseltest
Förra veckan var jag på Lundby sjukhus för ett hörseltest. Efter mina turer hos olika vårdinstanser har jag nu fått ett högkostnadskort, detta eftertraktade gula inplastade bevis som speciellt alla pensionärer eftertraktar. När jag vände mig mot gruppen som satt bakom mig på Öron-Näsa-Hals-avdelningen såg jag flera par ögon som tittade på mig med respekt.

Träffade först läkaren som bad mig lägga mig på en brits för att han skulle kolla öronen. Över sagda brits hängde apparaten i taket som han svängde över mig till den sida han skulle titta på. Efter vänstra örat gick han runt och skulle sålunda flytta instrumentet. Detta drogs över mitt vänstra bröst och han sa ett generat "Ursäkta" med en liten förvirrad underton vilket fick sköterskan att flina och blinka mot mig.

Efter detta blev jag placerad i en stol ute på mottagningen för ÖNH men bakom en vägg så det var lite avskilt. Här var också ingången till Urologen. På två stolar några meter bort satt två äldre män varav en diskuterade sina sjukdomsjournaler. Datum, tillstånd, mediciner och behandlingar kunde rabblas som om han läste innantill.

"... pissa blod. Men värre var när jag sket efter den behandlingen... Asså, jag åt inget på två dagar."
"Inte det? Men det är ju bra att äta så man håller igång systemet, vet du."
"Ja, jo, det är ju sant, men den 3 november klockan 16.15 var jag tvungen att gå på muggen och då var det ju helt okej, men en kvart senare var det lösare och det kom blod, sen rullade det på så i två dagar. Man är inte hungrig i det läget."
"Nej, det förstår jag ju."
"Ja," *skrockande skratt*, "och är det intag blir det uttag, som jag brukar säga."

En kvinna som jobbade i audionomrummet ropade upp mig strax därpå, just när mannen skulle gå in på sitt urologbesök denna dag. Knappen i båset fungerade inte så jag fick säga "ja" så fort jag hörde ett pipljud. Därefter skulle jag upprepa ord som en mansröst på ett band läste upp samtidigt som det var mycket störande brus i bakgrunden. Det gick mindre bra... speciellt högra örat. Inte konstigt att jag inte alltid hör vad folk säger, men det var inte så dåligt att jag behöver hörapparat eller annat =). Skönt att få det kollat...

Veras Nip-Slip
Jag har gjort en Janet Jackson. Fast inte med flit. Dagen innan ringde en kvinna från TNT om ett paket på flygplatsen som skulle levereras (egentligen till syrran, men hon var inte i Kungälv) och vi kom överens om nästa dag - i onsdags förra veckan. Jag sa ifrån att jag var hemma på eftermiddagen.

Onsdagen kom och 08.30 knackar det på dörren, jag är yrvaken och tror att det är min granne A-M, så jag virar täcket om mig och vinglar iväg ut i hallen. Öppnar dörren utan att titta i kikhålet, hade inte sett mycket ändå eftersom jag inte hade varken linser eller glasögon vid tillfället, och ser en lång suddig kille stå där, så jag kisar misstänksamt mot honom, noterar paketet i handen.
"Hej, jag skulle leverera det här paketet till dig idag. Kan du skriva på här?"
Han räcker fram ett papper och en penna och pekar på ett fält. Jag tittar några sekunder på pappret i min hand och skall börja skriva när täcket släpper lite och mitt ena bröst blottas.
"Åh, jävlar!" Får killen ur sig, vänder sig om, högröd i ansiktet och vågar knappt titta på mig när han sträcker fram armen för att ta pappret. "Ha en bra dag hörru!" Slänger han ur sig när han springer ner för trappan.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om nip slip, blottar, bröst, janet jackson, tnt, kungälv, audionomen, brus, hörapparat, hörseltest, behandling, öron näsa hals, lundby sjukhus, urolog, mediciner, sjukjournal, pensionär, högkostnadskort, frikort, respekt, regn, utlåtande, göteborg, samtal, kbt, psykiatriker, depression, trötthet, hjärtklappning, vettikett och annat intressant