12 december, 2008

På darrande ben och Varning utfärdas!

Tar en paus i mitt städande innan jag skall damma av min stora hylla, märke IKEA, namn Expedit. Fick ett mail från en kompis i Norrland som tycker att jag inte sköter mitt bloggåtagande fullt ut, det vill säga, jag skriver inte tillräckligt ofta. Det är nog så, men jag har varit upptagen ;).

På darrande ben
Miikka har varit här en del (men inte tillräckligt), just nu är han, sonen och några till i Hemsedal, Norge, för att åka skidor och kommer hem sent på söndag.

Jag passade hunden Isak förra veckan (tisdag-onsdag, fredag-söndag). På fredagen hade jag följt med Miikka till Backaplan och in på Stadium. Jag mådde inte så bra där inne men stod ut, gick och höll mig i hyllor och annan inredning för att kunna stå upprätt när världen snurrade omkring mig. Som tur är så är han inte den veliga typen utan kör snabba beslut så vi var inte där så värst länge.

Vi åt lunch på Burger King, sen en snabb runda in på Wettergrens innan vi åkte hem till mig. Sofia lämnade Isak vid 13.00 och det var full fart på vovven direkt, han är så lätt att ha att göra med =). Miikka kom tillbaka på kvällen och när han skulle åka tänkte jag ta med Isak ut på promenad och följa Mannen till bilen. Antagligen hade dagen varit för intensiv för mig för jag mådde jättekonstigt och hade nog ramlat omkull om inte han hade hållt mig. Jag satt på soffan några minuter och var envis med att jag visst kunde gå ut (trots att han erbjöd sig att gå ut med Isak åt mig).

Sagt och gjort, på med kläder och ut. Jag kände att benen skakade lite på vägen ner för trapporna och ut genom porten. Jag fick ta ett tag i Miikkas arm för att inte ramla omkull och när vi kom till husgaveln tog det stopp... det var som att ha kokt spaghetti som ben, ingen styrsel alls, så jag satte mig vid porten lite innan vi gick tillbaka och in i svalen. Han gick upp med hunden och kom sen ner för att hämta mig... tur att han har muskler för det kändes som om han fick ta hela min vikt *haha*. Jag dök ner i sängen och hade inte kunnat göra annat, jag mådde inte alls bra, låg där och skakade en lång stund innan jag föll i orolig sömn.

Varning utfärdas!
Jag är fruktansvärt trött och irriterad på mitt hälsotillstånd, det känns som ett moment 22. Alla omkring mig förstår inte hur jag mår utan kommer med kommentarer att jag skall skärpa mig, som om det vore så enkelt. Hjärnan spelar mig spratt genom att varna mig för farliga situtaioner - som att åka spårvagn, buss, gå i affärer och på andra platser. Allt det här är jobbigt för en som vanligtvis är väldigt utåtriktad, älskar att resa (vare sig det är i stan eller på långresor) och träffa folk, och så vidare. I dagsläget är jag mer i ett fängelse för att jag känner mig tryggast hemma.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

0 kommentarer: