31 juli, 2008

Systerligt besök och Ångest med kalldrag

Käre Johan
Jag fyller den 8 februari, men jag skall nog införskaffa en sådan tröja i det rödaste rappet. Får brösta upp mig ordentligt så att han kan läsa texten ordentligt. Tack för tipset! ;)

För er andra som missat hans kommentar kommer länken här:
http://www.thinkgeek.com/tshirts/itdepartment/388b/


Systerligt besök
Igår kom min halvsyster Karin och hennes familj på besök. De är här i Göteborg i en vecka innan de åker vidare till Danmark i några dagar för att sen resa tillbaka upp till Arvika. Jag skall försöka åka med storebrorsan dit upp till hösten och hälsa på, det är riktigt roligt att ha fått kontakt igen efter så många år =).



Sömnproblem och läkarutlåtande
Inatt sov jag ingenting trots att jag var så trött att ögonen gick i kors. Jag vände och vred på mig, golvfläkten kylde ner den varma luften och jag låg som ett kryss i sängen och bara stirrade blint på lampan i taket som vajade av vindraget.

Vid tretiden smällde det till med värsta ögonmigränen i högerögat och jag visste knappt hur jag skulle ligga för att underlätta. Det slutade med att jag låg med halva ansiktet djupt begravet ner i en av kuddarna och efter en stund lättade det något. Jag var torr i munnen och skulle gå upp och ta något att dricka, men så fort jag lyfte huvudet från kudden var det dags igen! Så höll det på i omgångar fram till klockan 06.30 ungefär när jag äntligen somnade och sov till 08.30 när jag behövde gå upp för att gå till min läkare vid Vårdcentralen klockan 09.00.

Väl där började hon skriva på ett intyg angående mina händer som a-kassan vill ha. Detta för att de vill ha läkarutlåtande om det är någon medicinsk anledning till att man lägger ner sitt företag. Hon förklarade kort vad karpaltunnelsyndrom innebär, att jag opererade högerhanden och så vidare, samt att
... trots operation av höger hand har en stor del av sina besvär kvar. Det är idag osäkert om patienten någonsin kan bli helt återställd. Av denna anledning bör patienten idag undvika arbete vid dataterminal och tangentbord.
Jag kan sitta 15 minuter kanske innan jag behöver ta en paus, men på den tiden hinner jag ändå få värk och ibland kan jag känna att styrkan är borta helt i några sekunder. Jag har länge funderat på att plugga, så nu är det kanske ett ypperligt tillfälle att göra just det - läsa in tredje året och sen läsa vid högskolan =).


Ångest med kalldrag
Efter läkarbesök och en snabb runda in till Apoteket för att hämta ut Imigran [migränmedicin] trippade jag iväg till Willy:s för att handla lite småsaker. Det var nästan folktomt så det var en perfekt tidpunkt att susa omkring med en korg på hjul i släptåg längs gångarna. När jag kom till frysdiskarna kunde jag inte hålla tillbaka ångesten som började komma redan på Vårdcentralen, jag fick hålla mig i en kant men på grund av fallrisken ner på golvet lutade jag mig mer och mer ner i disken.

Illamåendet blev allt värre, hörseln försvann och tunnelseendet gjorde att jag bara såg de förbaskade paketen med torsk framför ögonen. Efter en stund fick jag ta mig i kragen och släpade mig mot kassorna, som stod gapande tomma, och lade upp varorna på bandet, betalade och packade med rasande fart innan jag störtade mot utgången. Inget skulle väl hindra mig från att bara lämna korgen och gå ut egentligen, men vissa varor var jag tvungen att ha med mig ut. Många pauser blev det på vägen hem (speciellt där det var skugga) och väl hemma lade jag mig raklång på soffan innan jag packade upp varorna.


Tystnaden är härmed bruten
I snart en veckas tid har det varit väldigt tyst i huset. Man har kunnat sitta på balkongen och äta utan att plötsligt riskera att tappa matlusten när illamåendet väller över en. Just det sista kan ha olika orsaker, som att El Stinko har något fönster, eller balkongdörren, på glänt så att stanken väller ut, eller det jag tänker på - Hostas sitter på sin balkong och harklar sig och hostar med ett skrällande hähä-ljud för att sen spotta ut en slemloska på asfalten med ett splatt-ljud när denna landar. Han har varit på landet och sin stuga... för en stund sedan kom han hem och nu är således tystnaden bruten.

Ibland när man sitter där ute kan han ropa Pernilla, eller Veronica när han kommer ihåg vad jag faktiskt heter, för att fråga något datarelaterat eller anspela på något snuskigt. Jag behöver väl knappast påpeka att jag allt som oftast låtsas som att jag inte hör eller sitter där?
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat intressant

21 juli, 2008

Långlivad ångest och ett okärt återbesök

Gastkramande ångest
Jag är jättetrött, men har svårt att sova och när jag väl kan/får blunda har jag mardrömmar av olika slag. Igår åkte jag, Kent och syrran till Kungälv en sväng och den resan vill jag helst undvika att göra snart igen. Jag mådde inte bra alls resten av kvällen.


Vi gick och lade oss vid 02.30 ungefär inatt och då hade jag fortfarande svårt att andas, illamående och hjärtat slog hårt och fort, trots att jag inte hängde upp mig något vidare på att jag åkt bil under dagen eller hur jag mådde - jag sysselsatte mig för att skingra tankarna. När vi lagt oss låg jag vaken i någon timme och har vaknat och somnat hela tiden och vid 06.15 var jag uppe igen.


Okärt återbesök
Igår kväll hörde jag ett välbekant ljud i svalen, stängde av ljudet på TVn helt och tittar på Jessica.
"Hör du?"
"Åh nej... "
Ljudet av metall mot metall genljuder trapphuset. Hostas var på väg. Igen. Men jag satt kvar på stolen tills han var uppe och väntat lite. Den gamla mannen höll på att få kepsen avsliten från skallen när jag flängde upp dörren.
"Åh, så du var hemma..." Jag kunde inte annat än skratta, för det är samma sak varje gång, till och med syrran kunde inte hålla sig.
"Eh... jo... jag ska inte störa om du har besök, Pernilla, men jag skrev in mina uppgifter och min e-mail två gånger, för det måste man göra, men det funkade inte. Sen fick jag mail på engelska där dom skrev att jag gått in via fel sida, så jag klickade på länken dom mailade, fyllde i allt igen..." ett gammalmansfinger viftade med en för lång och gulaktig nagel i luften "och då funkade det! Men det fungerade inte att uppdatera..."
"Va? Det fungerade, men fungerade inte?"
"Ja, alltså... jag fick ett mail en stund efter på svenska med samma information som det på engelska. Men nu är det något fel så jag kan inte hämta hem filer..." Hundögonen igen under 'lugg' och över glasögonkanten. "Kaaan inte du hjälpa mig?"
"Inte nu, jag har besök och vi är upptagna." Jag insåg att jag måste sätta ner foten.
"Hur ska jag göra, jag måste ha virusskydd och sonen får jag inte tag i..."


Visst, klart jag kan hjälpa honom, men jag är trött på att han springer här för minsta lilla sak, vissa dagar är han uppe 4-5 gånger bara för att jag hjälpt honom en gång tidigare på dagen.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

20 juli, 2008

Krokodiltårar och sökandet efter medkänsla

Jag är en känslosam person, efter mitt möte med den berömda väggen för ett år sedan, är jag ännu mer känslosam. Men jag tål inte folk som gör sig till - som Hostas under mig.

Han vet att jag kan datorer, han kan nästan inget själv, och han har en son vars fru blir väldigt sur så fort sonen åker hit. Resultatet är uppenbart antar jag, han går upp till mig. Jag hör med en gång när han är på väg. Han stänger sin ytterdörr tyst (vilken han brukar drämma igen annars) och slår med nycklarna hårt i metallräcket i svalen vilket genererar ett ljud som får en att tänka på domedagsklockor, sen både knackar han på och ringer på dörren (trots att jag sagt ifrån att katterna blir skrämda (och jag med) av det hemska ljudet).

Igår var han på dörren precis när jag hade virat en handduk om håret och en annan om kroppen. Jag suckade och öppnade dörren och han ville inte titta rakt på mig.
"Åh... förlåt, jag ska inte störa... Men jag fick upp en ruta om att det inte kunde uppdateras och min mail inte gällde."
"Vad kunde inte uppdateras?"
"Virusprogrammet. Men jag fick mail till min mail som dom sa inte gällde. Vad betyder det här?" Han gav mig en blick och försökte se ut som om han var gråtfärdig fast man lätt såg att det var spelat. "Kan du hjälpa mig?"
"Idag hinner jag inte," svarade jag kort.
"Min son kommer aldrig när jag behöver honom. Var det inte du som hjälpte mig installera programmet?"
"Det tror jag inte, du får ju alla program av Åke."
Han började gå ner och sa ett halvhjärtat tack och hej då.

När jag tvättade sist hörde han källardörren slå igen och slet upp sin ytterdörr när jag precis skulle passera.
"Det var du ja! Jag kollade förrut och såg att det var du som har tvättstugan. Kan inte du hjälpa mig med en sak? Jag behöver maila England om en flamspridare till en gasollampa jag har på landet..."
"Inte idag, jag måste upp med tvätten och jag får besök när som helst."
Ett försök till hundögon och slokande axlar fick mig att bli arg, men inget jag visade. Min tanke var att om jag hjälper honom med en gång så slipper han springa upp senare, så jag gick in och skrev mailet som tog knappt en halv minut trots att han pekade på skärmen för att förklara var jag skulle skriva in hans e-mailadress och namn och meddelandet (som om han inte kunde göra det själv!).

Innan jag hann till ytterdörren hade han sprungit ut till frysen och dragit fram mördegskakor han köpt. Jag tackade artigt nej och begav mig upp och fick stressa för att städa undan lite innan Nina och barnen kom.

Jag hjälper gärna till där jag kan, men när det är uppenbart att han kan fixa själv blir jag bara sur. Om han är sällskapssjuk får han väl gå med i en PRO-förening!

I morse var han i farten igen. Det var ett jädra rännande på honom där han sprang ut och in i porten, upp och knackade på, men jag ville inte öppna. Strax efter hör jag portdörren igen och så ser jag en ljusblå keps röra sig i ögonvrån. Han hade gått till andra sidan gatan vid husväggen, höll handen mot pannan för att kunna se bättre och började vinka helt hysteriskt när han såg mig och fick en jädra para in igen. Nycklarna mot räcket ännu hårdare än annars som för att fira att jag faktiskt var hemma!

"Så du var hemma, ja!" Hans standardfras.
"Nej, inte egentligen." Han började sloka med axlarna igen och titta på mig över kanten på sina stora omoderna glasögon. "Jag ska åka till landet över dagen och ville skriva ut lite omslag till skivor jag har kopierat. Och du har ju färgskrivare." Han slängde fram två CD-foldrar. "Jag behöver tre kopior av dom."

Jag bara stirrade på honom. Vad är det för beteende? "Du har ju..." och "jag behöver.."??

Jag räckte över dom igen och sa att jag bara har svart färg, de andra patronerna har slut på färg. "Vad kostar nya då?"
"Med frakt ungefär 700 kronor."
"Jaha... ja, tack då."

Jag har färg, men jag tänker inte köra slut på den för hans skull.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

19 juli, 2008

Kontaktbar och En sjuk katt

En oväntad kontakt
För några veckor sedan fick jag ett mail via Facebook - från mitt gamla X Peter! Efter några mail addade jag honom på MSN och sen pratade vi hela natten =). Jag blev så glad att höra av honom, för senast vi sågs var 2001. Människan har emigrerat till Irland och bor nu där sedan fem år tillbaka, det var en oväntad vändning.


En sjuklig katt
Det har varit oroligt ett tag med min katt Gaston som haft hög feber. Han bara låg under sängen och var helt borta med tungan hängandes utanför munnen. När jag och syrran fick fram honom var han jättevarm och helt orkeslös, så vi tog taxi direkt till Blå Stjärnan.

Där fick han stanna i två nätter för att få dropp och antibiotika. I början ville han inte äta eller dricka själv, men till slut så blev han såpass bra att han fick komma hem. Nu är han sitt vanliga jag - han äter i sin skål och knuffar gärna undan Chess så han kan äta hur hans skål också och har satt Chess ["Gubben"] på plats.


................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , och annat intressant