Efter en migrännatt - och migrän fick jag antagligen av att jag varit ledsen hela helgen och har gråtit floder. Anledningen är min katt Gaston. Han är otroligt känslig för förändringar och blir uppstressad.
Strax innan flytten, som för övrigt gick bra i lördags, märkte jag att han gick på toa alldeles för ofta och sen blodspår i hans päls. Jag bestämde mig för att åka som igår, på söndagen, när flytten var avklarad till veterinären med honom. Jag frågade Kent om han ville köra mig och Jessica dit - skulle frågat Miikka men han hade Joel här och har inte plats för mer än en passagerare i bilen.
Veterinären gav honom lugnande och smärtstillande medel och skrev ut ett recept på antiflammatorisk medicin. Precis som tidigare så sa hon att han kommer få detta igen med tanke på hur känslig han är.
Tanken har ju funnits där att avliva honom eller omplacering eftersom han behöver komma till ett lugnt hem, jag tror inte han har förlikat sig med tanken att jag är sambo. I vilket fall som helst så sörjer jag ju att den här goa katten försvinner från mig som jag har haft i sju års tid.
Omplacering kan vara stressande i sig för Gaston och jag är noga med vart han kommer, samtidigt känns det lite som mord att ta bort honom bara rätt upp och ner. Kanske är jag överdrivet känslig... men man kan inte komma ifrån att det är en familjemedlem det handlar om.
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om gaston, norsk skogkatt, avliva, omplacering, stressad katt, urinvägsinfektion, blåskatarr, sörjer, sorg, veterinär.
Tips: Kickpix
5 timmar sedan

6 kommentarer:
Ja, vad ska man säga... Jag vet själv hur svårt det är att ta ett beslut om att låta en katt somna in eller inte. Om du nu gör det så hoppas jag att du har stöd omkring dig, sorgearbetet är svårt oavsett om det handlar om ett djur eller människa. Kram!
Lider med dig gumman. Låter inte som en tröst en dag som denna, men en omplacering hade nog inte gjort honom gladare. Inte om han är känslig för "konkurensen" som flyttat in.
Ta hand om Gubben nu för han kommer gråta ett tag. *kram*
*kramar om hårt*
MagnuS
*Kramar er tillbaka*
Hej vännen, det största vi kan göra är att osjälviskt se till våra djurs bästa, ställa oss själva åt sidan. Du har fattat det allra bästa beslutet för Gaston, det gör ont och man glömmer aldrig men om en tid minns man de fina år man haft. Du har gett honom det bästa livet en katt kan önska, vill att du ska veta det.
Många kramar från din vän
Marianne
Black Forest NFO
Marianne,
Jag vet att det var det bästa för honom, men jag känner mig ändå hemsk. Just när han somnade in i famnen på mig och att behöva lämna honom på britsen och gå därifrån var det värsta jag någonsin har varit med om.
Kram
Skicka en kommentar