Knut i magen

Gubben
Nog för att jag är känslig i vanliga fall, men sen jag åkte med Gaston till Blå Stjärnan är jag hyperkänslig. Jag har en konstant knut i magen, tårarna tar aldrig slut känns det som. Bara en enkel kommentar kan bringa mig ur fattningen helt.

Jag tog ner Gubben till den nya lägenheten igår förmiddag och det var först sent på eftermiddagen som han kunde komma till ro i sin korg (eller äggkoppen som vi kallar den med tanke på formen). Han var tyst och lugn när jag och Miikka tittade på film och när vi la oss, men vid 01.15 ungefär började han jama och springa runt - nyvaken i en ny lägenhet och hans vapendragare sen 7 år är inte i närheten, inte konstigt att han gick och ylade. Jag gick upp och satte mig med honom i famnen i soffan en stund och då låg han nöjt och trampade.

Han brukar leta upp mig när han vaknar och vill gosa lite och sen kan han lägga sig igen. Stackarn, det måste kännas jättekonstigt på alla sätt.

Badrumsdörren
... får en ny låskista och nya handtag. De förra hängde lite sorgset och man fick trycka till dörren för att stänga den. Nu är Bosse här, en gammal granne som bodde i lägenheten ovanpå, och fixar till det.
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om gubben, katt, gaston, blå stjärnan, tårar, lås, granne.