Veronica - Med tangentbordet som vapen :

Uppföljningssamtalet

veronica@onlajn.com (Veronica) — Thu, 15 Oct 2009 19:49:00 +0000

Efter att ha ätit lunch och druckit kaffe promenerade jag och Jessica ner till Lundbykajen, vi gick samma väg jag brukade gå när jag skulle till ViCan [bortsett från de gånger Miikka eller Christina körde mig]. Mot Backaplan, förbi det nybyggda området Porslinsfabriken, gångbron över Lundbyleden mot Lundbykajen. Vi kom fram precis klockan 14.00 när Ingela öppnar dörren till salen där vi skall sitta.

Jag hälsar och går in och vänder mig om när jag hör käbbel bakom mig. Ingela hade försökt stänga dörren framför näsan på Jessica utan att höra sig för vem hon var men syrran var snabb och hade smitit in.
"Ehh... vem är du?" Frågade Ingela.
Jessica räckte fram handen för att hälsa. "Jag är Veronicas syster Jessica."
Ingela ville inte hälsa utan tittade sig runt i salen på de andra och på mig och såg helt nollställd ut, men kände sig till slut nödgad till att skaka hand.
Och så började tjafset.

Hon fick inte vara där. Ordet sekretess haglade ett oändligt antal gånger över oss. Och jag höjde rösten till slut och sa bestämt att jag insisterade på att hon skulle vara kvar, JAG ville det för jag mådde inte bra och ville ha hennes stöd. Ingela sa då att jag skulle ha meddelat detta innan att jag ville att min syster skulle följa med så att de kunde ta ställning till detta, eftersom de nu var helt oförberedda. Jag sa då att jag mådde inte bra på morgonen och behövde ha henne med mig för att ens kunna komma dit över huvud taget och då snörpte hon på munnen och blev tyst några sekunder innan hon började med sekretess igen.

Både jag och syrran vände oss samtidigt till min handläggare från Försäkringskassan som jag satt bredvid och frågade honom om det var okej att hon var med och han sa bara att han håller sig utanför diskussionen. Det riktigt lös om honom att han tyckte att hela situationen tedde sig löjlig.

Inger från Arbetsförmedlingen kom in och skulle sätta sig, såg plötsligt Jessica och hajade till och såg sig frågande omkring och undrade vem hon var. Ingela sa: "Veronica insisterar på att hennes syster är med som stöd här idag."

Efter många om och men gav de tillåtelse att hon fick stanna under följande förutsättningar - vilka upprepades minst fem gånger:
1) Hon skulle bara lyssna
2) Hon fick inte yttra sig
Vi tittade på varandra och som vanligt förstod vi varandra så väl, så väl. Vi hade väl egentligen räknat med detta innan. När Jessica tog fram min filofax som hon hade i sin handväska och en penna för att börja anteckna i lös flera ögonpar till längre bort längs bordet. Detta gillades inte.

Och så började Ingela läsa upp om min bakgrund och alla anställningar... Nedan kan ni läsa Jessicas anteckningar i min filofax.

Barndom, banklån, utbildning, anställningar, allt läses upp för 6 personer. Starkt motstånd mot att jag är närvarande. Skall vara tyst annars måste jag gå ut. Känsla av utsatthet och naken för deras sterila uppräkning.

Stark fientlighet. Inflikade en gång vid påpekande om tandvärk "drog ut visdomstand", "yrsel hit vid gångbron". Klockan 14.27 fick jag gå ut.

Varför förnekas stöd till Veronica vid detta möte? Man pratar om sekretess att de ville bli upplysta om en extra person närvarande. Det är Veronica som blir uthängd för främmande personer. Var är medkänslan och empatin? Det är som om de är rädda för vad jag skall säga till dem om situationen på ViCan plus uppräkningen av förflutet medans tre personer sitter och kladdar figurer.

Min närvaro fann ingen acceptans utan väckte fientlighet. Krav på munkavle är förunderlig. Arg i flera minuter innan om det var lämpligt att jag var där.
"Sitt, var tyst. Säg inget, annars får du gå ut."
Säger en del om att det skall föras en monolog, ej en dialog. Deras uppfattning och hur de känner henne på två månader under en halvtid.

Jag? Ett helt liv.

Det intressanta i kråksången är att de inte får lov att hindra någon, i detta fallet mig, att ta med någon annan att närvara, och de får definitivt inte lov att kasta ut någon! Och vad hade hon sagt? Jo, detta:

1) "Ni skulle haft en overhead."
(När Ingela själv påpekade mängden av information hon läste upp.)

2) "Hon fick dra ut en visdomstand."
(När jag sitter med ångest och försöker andas och inte får fram varför jag hade frånvaro en viss dag.)

3) "Veronica var jätteyr på väg hit vid gångbron."
(Vid en kommentar att jag ibland var sen på mornarna och de inte riktigt lyssnade på när jag förklarade att jag har svårt för broar, och syrran väl vet hur jag har det med den saken och hon förtydligade.)

Saken är den att det hade varit bra om hon hade varit kvar eftersom hon är mitt extra minne, om jag nu kan uttrycka mig så.

Genomgång
Efter att Ingela hade läst upp socionomens papper på flera sidor, så gick Hans igenom min närvaro i slöjdsalen. Hela kursen var på 8 veckor på 25% och jag var där halva den tiden ungefär. Målet var att man skulle göra tre saker (en låda, ett skåp och ett väggkar), men jag hann med den första lådan.

Jag var duktig och han uppfattade inte att jag hade ont mer än när jag sa att jag hade det. Det var dumt av mig att jag inget sa då om det, men hade människan befunnit sig mer i salen bland oss som arbetade där så hade han nog sett både ett och annat. Det är inte särskilt ansträngande att använda en bandsåg eller slipmaskin, men när man slipar för hand och får vila händerna var femte tag, men han inte är där att se det kan jag inte göra något åt.
"Jag spydde flera gånger på toaletten, men jag gick inte och gnällde om det." Sa jag, och då gick ordet snabbt vidare till nästa person.

Madeleine hade vi i Arbetslivsinriktad orientering - söka jobb, skriva meritlistor, studiebesök. Jag har än i dag ingen aning om vad svenska-, matte- och engelskatesterna hade för funktion i sammanhanget. Jag vet inte med på alla studiebesöken som gjordes, kände väl dels att jag inte behövde utsätta mig för att gå i Coop Forum, som jag inte har något intresse av, när jag knappt kan gå och handla där. Hon såg inte alltid att jag mådde dåligt på studiebesöken, men om jag går utomhus, som när vi var på Botaniska trädgården, så kan det knappast jämföras med en dag i salen när jag hänger med huvudet utanför fönstret och hyperventilerar. Det är två helt skilda miljöer. Hon såg nog inte att jag höll mig i de andra, i väggar eller räckena, eller nästan ramlade i trapporna när jag var på Göteborgs Operan, men hon noterade att jag mådde väldigt dåligt på Hälsodisken för att jag gick ut flera gånger och höll på att svimma. Christina fick tillåtelse att köra mig hem.

Mona, arbetsterapeut och ergonom om jag inte missminner mig, såg nöjd ut när hon frågade om jag hade börjat med någon medicin, vilket jag har. När hon drog efter andan och rättade till papprena förstod jag vad som komma skulle och eftersom hon satt på samma samma sida av bordet som mig, men på andra änden, vred jag mig på stolen så att jag hade henne rakt framför mig. Min handläggare från Fk drog stolen lite bakåt så att han inte hamnade i vägen.

Tiraden var något i stil med följande:
"Jag har pratat med läkare och sköterska och har fått beskedet att Veronica fick en remiss skriven i maj 2009 till ortopeden för problem med armbågen som var sammankopplat med karpaltunnelsyndrom. I augusti fick hon en tid som hon avbokade. En ny tid till september sändes ut som hon också avbokade och remissen sändes tillbaka."

Hon tystnade och tittade upp på mig och jag väntade i någon sekund innan jag svarade.
"Det stämmer inte."
"Nähä?" Hon spände blicken i mig och sträckte på sig och snörpte på munnen.
"Nej. För jag hade inga problem med karpaltunnlar då, endast min vänstra armbåge. Anledningen till att jag tackade nej till remissen var att armbågen kändes bra efter de månaderna av väntan på att få en tid. Nu har jag däremot ingen känsel i de här fingrarna [visar lill-, ring- och långfingret] antagligen för att ulnarisnerven fortfarande ligger i kläm i armbågen, men när man har karpaltunnelsyndrom som så är det de här fingrarna som är drabbade [greppar tummen, pek- och långfinger]. Min läkare har skickat en ny remiss till ortopeden angående detta, men även för att de skall titta på min högerhand så att DE får besluta om den behöver opereras igen eller inte."

Tystnad uppstod. Mötet avslutat efter några menlösa fraser.

Vem känner min kropp bäst. Jag själv eller en arbetsterapeut som träffat mig två gånger och suttit på sin sida av ett skrivbord och ställt frågor?
"Hur tycker du att din familj och dina vänner uppfattar dig nu när du är arbetslös?"

Deras inställning till varför folk är på ViCan borde ändras. ALLA är inte där på grund av arbetslöshet. Jag kom dit via Försäkringskassan och det borde ju säga dem något.

Arbetsträning
Jag och Jessica hade direkt efter ett enskilt möte med handläggaren från Försäkringskassan som definitivt gav mer än det föregående. Jag frågade honom om han hade fått information om stället där ViCan ville att jag skulle arbetsträna, vilket han inte hade, så jag drog en snabb information om vad det innebar. Även att det skulle bli mycket jobb med data och problem för mig att resa.

Han tyckte direkt att jag skulle vara någonstans på närmare håll och med tanke på att så många vid årsskiftet kommer bli utan sjukpenning så är det bra om jag kommer igång snarast, så att jag redan är inne i det. Jag blir kallad i början av november till ett möte där en representant från Af och en från Fk kommer närvara, för att gå igenom vad jag behöver på en arbetsplats - ett vilorum, inte för mycket ljud, till exempel. Allt är ju individuellt.

Syrran fick en idé när hon satt där - biblioteket! Och varför inte? Det är ju faktiskt bra =). Det är gångavstånd dit, det är lugnt och skönt, det är folk i rörelse... Minimum i tid för att börja arbetsträna är 10 timmar i veckan och det tyckte han var en bra början, för det var i genomsnitt det jag var närvarande på ViCan och det är ingen idé att lägga på för mycket timmar direkt, bättre att trappa upp.

Jag är riktigt taggad av hela idén med biblioteket och hoppas det går vägen.

Uppföljningssamtal och eventuell operation

veronica@onlajn.com (Veronica) — Tue, 13 Oct 2009 13:41:00 +0000

Mina två månader på ViCan är över och det har gått fort, mycket tack vare den goda gemenskapen i gruppen. På torsdag skall jag på ett uppföljningssamtal där alla jag har haft kontakt med på ViCan skall närvara, samt handläggaren på Försäkringskassan. Jag å min sida kommer att ha min syster med mig för jag vet med mig att jag kommer känna mig pressad, tappa orden och antagligen få ett ångestanfall. Dessutom har hon under de här åren sett hur jag har mått mer eller mindre dagligen eftersom hon har bott hos mig den mesta tiden.

En anledning till att jag gick där var att jag skulle komma igång med något samt att utröna hur mycket jag klarar av med mina händer och min utmattningsdepression för att sedan gå vidare till rehabilitering/arbetsträning. Jag har under de här åren som har gått velat påbörja något men min hälsa har inte varit så bra och de platser som det talats om har inte varit i mitt närområde, vilket inte har gjort det lätt för mig.

Nu känner jag mig bara taggad att komma igång, speciellt om jag får vara med från början på ett nytt projekt som skall starta under vintern eller runt nyår. Det är dock två frågeställningar för min del runt det här som jag vill ha svar på innan jag ropar ja tack och amen:

1) Resor.
Stället kommer att ligga vid Järntorget vilket är en bit för mig att promenera. Jag kan bara åka kommunalt en, max två hållplatser innan jag ligger som en knuten hög i en buske och vomerar, vilket i sin tur resulterar i att jag får ta mig hem och är ett vrak resten av dagen.

2) Dataarbete.
Jag får värk i händerna efter en stunds knattrande på datorn och arbetet som kommer att bli på det här stället innebär en hel del av den varan. Förvisso lite fotograferande också, men inte i den mängden att jag kan sysselsättas konstant med bara det antar jag.
Notera: När jag skriver mail, bloggar eller andra texter tar jag pauser hela tiden, och jag har inte ens igång datorn varje dag.

Angående frågeställning numero uno.
En bra dag när jag skulle gå hemifrån till Lundbykajen och över en gångbro så tog det mig nånstans mellan 15-20 minuter. En av de sämre dagarna närmare 60 minuter - utan överdrift. Jag var så yr och vinglade därför, fick sikta in mig på träd, elskåp, stängsel och räcken längs vägen. När jag kom upp på gångbron som i sig gungar lite när man går på den över Lundbyleden så mådde jag ännu sämre och gick i snigelfart över. Väl framme till huset där ViCan befinner sig fick jag sätta mig på bänken utanför en halvtimme på väldigt darriga ben innan jag kunde gå in och i det närmaste dra mig uppför trapporna och in på mötet med socionomen. Christina i gruppen erbjöd sig att köra mig när hon mötte mig efteråt.

När jag kom med min fråga till en av kvinnorna i teamet om hur jag skulle ta mig till Järntorget när förslaget till denna aktivitet, inte först nämndes, men nästan, och jag fick det rappa svaret: "Du får väl gå!" trots att människan sett hur jag har mått, började jag allvarligt undra hur det var ställt.

Nästa person jag ställde frågan till är ergonom. Hon hade pratat med min läkare som sköter min sjukskrivning samt medicinering och hon meddelade mig att jag skulle prova ut nya mediciner. Jag sa då att det hade han och jag redan beslutat att jag skulle göra vid mitt nästa återbesök som redan är bokat.

När samtalet kom in på arbetsträningen och jag frågade om resorna sa hon något om att medicinerna gör ju att jag mår bättre och då kommer jag kunna klara mer och jag behöver träna på att åka buss och spårvagn. Uppenbarligen hade hon inte så mycket koll. Som sagt tidigare så kan man verkligen inte läsa sig till hur det är att må så här. Medicinerna stabiliserar ångestattackerna men därmed inte sagt att de försvinner helt och att jag genom ett trollslag kommer att kunna leva precis som jag har gjort tidigare så fort jag har fått i mig en tablett.

Jag har tränat på att åka buss och spårvagn en hel del med Jessica, ärligt talat inte så mycket de senaste månaderna, men ändå. Självklart borde detta kunna gå bättre med mediciner, men jag behöver hitta en som inte ger biverkningar i form av näsblod, onaturlig trötthet och jag vet inte allt. Nu har det kommit ut nya på marknaden så jag hoppas att någon av dessa skall hjälpa mig så att jag kan bli människa igen!

Inte för att jag vill stämplas som en första klassens invalido eller panschis men färdtjänst är en möjlighet enligt min läkare som jag har pratat med om detta, allt för att jag skall kunna ha en chans att vara en människa under de timmar jag är på rehaben. Det är den krassa verkligheten. Nu menar jag inte att jag kommer kräva och nyttja färdtjänst varje dag under hela den perioden jag kommer gå där (max 1 år), utan mitt mål är att jag med tiden kommer klara av att ta vagnen tur och retur.

Ergonomen frågade under vårt första möte av två om min sambo kunde köra mig, men han har ju sitt eget jobb att sköta. Vad är det för fråga att ställa? Oavsett om han hade ett jobb eller inte så skall man väl hålla honom utanför det här helt och hållet enligt min mening.

Frågeställning nummer två.
Ergonomen anser att jag skall kontakta min läkare på vårdcentralen för att få en remiss till den handkirurgen som opererade min högerhand 2006 så att denne kan titta på den igen, kanske för att operera om den.
Jag kunde inte hålla tyst såklart och sa (på ett ungefär) följande:

När hon tittade på den ett tag efter att stygnen var tagna och jag hade tränat handen sa hon att jag borde tänka på att byta yrke. Då anser hon nog att hennes arbete är slutfört.

Ergonomen såg lite smått upprörd ut över att jag sa detta och påpekade i sin tur att detta var längesedan och jag har ju faktiskt problem med den ännu. Jag är irriterad för att jag inte fick sagt att alla faktiskt inte blir helt återställda, det gäller ju alla operationer. Ingen läkare kan ju ge 100% garanti.

Hon hade ringt och sökt min läkare men hade inte fått tag i henne utan en sköterska.
"Du hade ju en tid till ortopeden i augusti som du avbokade för handen."
"Ja, jag hade en tid som jag avbokade ja, men det var inte för handen."
"Jo, det var det!"
"Nej, det var det inte. Det var för min vänstra armbåge som under de månaderna som jag väntade på att få en besökstid hade blivit bra, alltså avbokade jag tiden."
"Men du kunde ju gått dit så att de hade kunnat titta på din hand."

Vad ska man säga. Och som Miikka sa häromdagen när jag återberättade detta:
"Hade du ens börjat där nere när det här var aktuellt med en tid till ortopeden?"
"Nej."
"Då så."

Idag var jag på Vårdcentralen och pratade med min husläkare Katrin och nämnde ovanstående angående eventuell omoperation av högerhanden och remissen. När jag nämnde min kommentar om att kirurgens arbete säkerligen ansåg sitt arbete vara avklarat nickade hon instämmande och hon drog på munnen när jag berättade Ergonomen tyckte att jag skulle använda remissen till något annat än vad den var ämnad för. Visst instämde hon med att läkaren inte skulle bli så glad över att jag skulle gått dit med något annat bekymmer än vad som egentligen var tänkt.

Dagens sjukvårdsbesök
... resulterade i en undersökning av båda mina händer. Dels för att hon ville veta i vilka lägen jag hade ont i min högerhand. Sedan förklarade jag att smärtan i den vänstra armbågen var borta, men jag har ingen känsel i lillfinger, ring- och långfinger och till viss del även pekfingret. När hon slog på handleden så kände jag lite smärta, har mindre kraft i vänsterhanden och hon frågade om jag skulle vara beredd på att eventuellt operera om det behövs.

Med andra ord så kanske jag hamnar under kniven. Igen. Osäkert om jag opererar högerhanden igen dock, det får ortopeden svara på. Men att gå igenom operation med lokalbedövning ännu en gång är inget jag ser fram emot över huvud taget.

Dagens middag
Pannbiffar med lök, gräddsås, kokt potatis och rårörda lingon =).
..................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om två månader, vican, vican+, gemenskap, uppföljningssamtal, handläggare, försäkringskassan, ångest, utmattningsdepression, rehabilitering, arbetsträning, utförsäkrad, hälsa, järntorget, kommunalt, buss, spårvagn, data, fotografering, mail, blogg, lundbykajen, elskåp, stängsel, räcke, lundbyleden, socionom, medicinering, invalido, invalid, pensionär, färdtjänst, chans, vårdcentral, remiss, handkirurg, ortoped, operation, karpaltunnelsyndrom, cts, mindre känsel i fingrarna, handleden, lokalbedövning, middag, pannbiff med lök och annat intressant

Femte veckan; Konsert; Blomsterbud =)

veronica@onlajn.com (Veronica) — Wed, 16 Sep 2009 17:13:00 +0000

Femte veckan
... av åtta är inledd, och jag går envist till rehaben, trots att jag känner redan på vägen dit att jag inte kommer klara hela dagen. Visst har jag stannat hemma några dagar under den här tiden, men det är lite svårt att komma iväg när man har fullfjädrat migränanfall eller en panikångest som gör att man knappt kommer ut genom porten.

För några veckor sedan mådde jag riktigt illa inne i en av salarna, benen bar mig knappt men jag hängde med huvudet ut genom ett av fönstret för att få luft, koncentrerade mig på andningen men fick gå ut till slut. Christina i gruppen kom efter mig och frågade om hon skulle köra mig hem. Hon följde mig upp till dörren och jag hängde upp jackan, tog av mig skorna och vaknade i nästa sekund på hallgolvet... Ja, vad ska man säga.

Att man svimmar av panikångest är väl inte så vanligt, även om det bevisligen kan hända. Jag har gjort det många gånger under de här åren - hemma, i och utanför affärer, på en buss och spårvagn, hållplatser, i en buske efter att ha hoppat av en spårvagn. Man vill knappast gå runt så här lättpåverkad av sin omgivning, man känner sig utanför till slut, isolerad. Det är fruktansvärt påfrestande både psykiskt och fysiskt för man blir helt utmattad, tömd på energi.

Klassisk musik med stråk
Jag följde med min syrra och lillbrorsa till Konserthuset förra veckan för att lyssna på klassisk musik. Vi satt nästan i mitten på fjärde raden och det var fantastiskt att sitta så nära, men samtidigt jobbigt påfrestande. Jag hade min kamera med mig och kramade nog nästan sönder den när ångesten blev för påtaglig.

När det var paus sprang jag nog ner folk i min iver att lämna salen, men utanför var det än värre, så några minuter senare gick vi in och satte oss igen. Kvällens solist var violinisten Sarah Chang som var väldigt duktig och hennes minspel var fascinerande ;). Gustavo Dudamel som är dirigent är i en klass för sig, hans gester lämnar en inte oberörd direkt, små krumsprång, plötsliga ryck med axlarna och så vidare. Han är en livfull person =).

Efteråt gick vi till Café TinTin för en kopp kaffe och dryftade kvällens föreställning, men vi orkade inte stanna där så länge med tanke på den höga ljudnivån av tjattrande människor.

Tillbaka till ruta 5
På tal om min migrän tidigare så var jag på Cephalea Huvudvärkscentrum inne i stan idag, där jag går på utredning hos Dr Mattias Linde. Jag som hoppades ha minskat ner mina fem diagnoser till fyra fick ett bakslag när han lät meddela att så inte var fallet. Sedan jag var där för fyra månader sedan har jag fyllt i en smärtdagbok där mer än hälften av dagarna ligger på den kraftigare skalan av smärta.

Den femte diagnosen jag ville bli av med är medicinframkallad huvudvärk, och för att bli av med den måste jag minska mitt medicinintag till 9 dagar i månaden (helst färre). Eftersom jag var där den 15 maj första gången borde jag ju självklart ha räknat en månad mellan den 15 maj och 14 juni, och så vidare, inte börjat räkna juni som en helt ny månad. Men det var väl lätt hänt eftersom jag hade en hel månad uppsatt på kylskåpet åt gången.

I vilket fall som helst så skall jag nu minska ner vilket gör det lite tuffare, jag som brukar vakna på natten/tidigt på morgonen med migrän eller får det på kvällen. Enträgen vinner dock, jag har ju lyckats klara mig helt utan mediciner under en lång period... även om jag var lätt mordisk mellan varven ;). Fick utskrivet en smälttablett som heter Maxalt, som komplement till nässprayen. Dessutom skall jag fortsätta med Topimax som förebyggande tills vi träffas igen i januari.

Efter vårt möte tog jag en promenad längs med Avenyn och ner mot Lilla Bommen där jag tog spårvagnen över bron till Backaplan. Jag hade tänkt gå precis hela vägen, men kände behovet av att träna på att åka lite också när jag ändå hade möjlighet. Jag hade pratat med syrran i telefon hela vägen, så vi la på så att jag kunde betala biljetten via sms och jag stod upp på vagnen som jag brukar göra.

Med ett krampaktigt grepp om en stång började så färden över bron med en hygglig fart. Mina ben börjar ge vika och jag får alla de klassiska symtomen för panikångest, börjar tänka på andningen, tittar ut genom fönstret och funderar på vad vi skall äta till middag, förvisso något jag redan hade bestämt, men hur jag kunde ändra receptet. I nästa ögonblick var vi framme vid Backaplan och jag slet upp bakdörren och slängde mig på närmaste bänk där jag satt i nästan en halvtimme innan jag började promenera hem.

Efter en stunds vila på soffan och keliga katter som var sååå utsvultna [läs: inte alls egentligen] gick jag till Apoteket för att hämta den nya medicinen och sen till Willy:s för att handla middagsmat. Just när man kommer in för att ta en korg står en kille och hänger, tuggar tuggummi med öppen mun så högljutt att det överröstar ljudet av tre skramlande kundvagnar som kommer in genom dörrarna. Han glor med slö blick omkring sig och hasar iväg före mig genom grindarna.

I blickfånget får jag blonda dreadlocks som når ner till midjan, en tröja som är alldeles för kort och vid. Jeansen hänger skrämmande lågt på höfterna och över linningen på dessa syns kalsongerna med motivet av bilar på. Som alltid så förundras jag över detta så kallade mode att byxorna skall hänga så långt ner, vem i helvete tycker att det är snyggt egentligen? Jag föredrar att se hur rumpan ser ut på en kille - ergo, dra upp brallorna till den plats där de är ämnade.

Det var rena snurren inne i den affären idag, jag tog vad jag skulle ha så snabbt jag kunde och hamnade i en kassa med en kille som var nästan färdiguppackad och kassörskan sa att hon skulle stänga efter mig. Perfekt. Väl hemma packar jag fort upp varorna och går sedan iväg till rehab för att infinna mig för eftermiddagens Orienteringskurs - och göra klart engelskatestet...

En överraskning med väldoft
Den 2 september låg jag på sängen och vilade men studsade upp när jag hörde Miikkas bil komma körandes på gatan. När han hoppade ur bilen vinkade han att jag skulle gå in och självklart blev jag fundersam över det, men gjorde som han önskade. Några minuter senare kom han in och ger mig en stor bukett med blommor!

Tyvärr gör inte kortet dem riktigt rättvisa i färgerna, de var mer orange i tonen och underbart vackra. Jag har inte ord för hur mycket jag uppskattar den gesten, älskling =D.
...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om rehab, migrän, panikångest, svimma, affär, buss, spårvagn, hållplats, isolerad, psykiskt, fysiskt, utmattad, energi, klassisk musik, stråk, konserthuset, göteborg, kamera, solist, sarah chang, gustavo dudamel, tintin, kaffe, föreställning, cephalea, huvudvärk, diagnos, smärtdagbok, medicinframkallad huvudvärk, mattias linde, maxalt, nasspray, topimax, avenyn, backaplan, lilla bommen, dreadlocks, mode, engelskatest, blommor, blomsterbud, överraskelse, överraskning, väldoft, gest och annat intressant

Arbetsträning / rehab

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 21 Aug 2009 17:47:00 +0000

I måndags var det introduktion på rehaben, om man nu kan kalla det för det. Redan när vi samlades utanför byggnaden så märktes det vad vi skulle bli för grupp. Vi har svårt att hålla tyst och skrattar en hel del. Gruppen är ett hopkok av arbetslösa och långtidssjuka personer. För de arbetslösa är det här en ren och skär söka-jobb-aktivitet, för oss sjukskrivna är det en arbetsträning där det skall utrönas vad och hur mycket vi klarar av.

Vi har bland annat introducerats i slöjdsalen av Hans, en gammal byggnadsarbetare. Vid en av hyvelbänkarna stannade han till och började hålla upp verktyg framför sig, mellan tumme och pekfinger, från vänster till höger och tillbaka igen. Han sa inget utan väntade tills någon skulle säga vad det var han höll i. Det var riktigt svårt måste jag säga: Tumstock, hammare, rasp, fil, blyertspenna, såg...

En annan kursledare gav oss ett språktest.

Någon mer än jag som reagerade över särskrivningen? ;)

Den här första veckan har varit riktigt jobbig, höll på att svimma på toaletten nere i verkstan för att ångesten var så kraftig, vomerade och var inte kontaktbar på en lång stund. Lärde mig rätt fort att det inte hjälper mig ett dyft att pressa mig så hårt och försöka vara så duktig hela tiden, utan jag gör det jag orkar - klarar jag inte en hel dag så får jag åka hem helt enkelt.

..................................................

Läs även andra bloggares åsikter om rehab, arbetsträning, panikångest, träslöjd, såg, blyertspenna, rasp, tumstock, hyvelbänk, svimma, särskrivning, svenskatest, sjukskrivning, sjukskriven, försäkringskassan, arbetslös och annat intressant

Tabu-Vera med bögslunga

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 26 Jun 2009 08:53:00 +0000

Datasupport med spåkula
Miikka körde mig hem imorse och den första jag möter i porten är såklart Hostas.
"Men hej, Pernilla! Jag har saknat dig. Vet du hur man tar bort automatisk sån-där-data-kommer-iordning-duvetvadjagmenar?"
Eftersom han hade diskuterat detta med mig femtioelva gånger med mig tidigare så visste jag det. Defragmentering. Men jag hade ingen som helst lust att stå där och rabbla upp hur han skulle gå till väga, för han skulle glömma det lika fort, ej heller följa med honom in och göra det åt honom. Vi bestämde att jag skulle titta på det en dag nästa vecka om jag var hemma.

Sorgen är stor världen över
Nu sitter jag på balkongen under mitt lätt solblekta blå parasoll, måsarna skriker, längs gatan kan man urskilja olika musikstilar såsom blues, reggae, dansband och metal. På tal om metal så är det Metal Town i Frihamnen i Göteborg nu i helgen så man borde gå upp på Ramberget och lyssna ;).

Läste på Aftonbladet tidigare att Michael Jackson gick bort igår. Jag var inget stort fan av honom på det viset även om han har gjort bra låtar, självklart är det synd att han har gått bort innan han fick chansen att göra sina planerade avskedskonserter i London.

Tabu-Vera
Gick en snabb runda till torget för att posta några brev, hade glömt att det är marknad, som alltid sista fredagen varje månad. Stod och tittade på väskor när en kille ställde sig bakom mig och bara flåsade mig i nacken. Jag vände på huvudet och flyttade mig ett steg åt sidan, han flyttade efter.
"Står jag i vägen?" Frågade jag.
"Nej nej. Stå du kvar för all del, stå du kvar."
Jag tittade på honom uppifrån och ner och gick därifrån. Tunt slitet hår som flög i vinden, hawaii-skjorta, cityshorts, vita tubsockar i brunbeiga sandaler. Runt handleden satt en bögslunga. Jag är fullt allvarlig och önskar att jag hade min kamera med mig eller åtminstone mobilen i fickan så hade jag fanimej tagit kort på uppenbarelsen.

Den här klädstilen är sådant man skojar om, det är tabu uppifrån och ner. Och vad händer? Vera råkar ut för urtypen.
Jag vet definitivt en som skrattar *kör in naglarna i sidan på Miikka*.

Kattbesök
Gubben [egentligen: Black Forest Chess] kom på besök på balkongen och jag var tvungen att ta kort lite snabbt med mobilen.

Träning
När jag ändå var på torget tänkte jag träna på att åka spårvagn, en hållplats - Wieselgrensplatsen till Vågmästareplatsen. Men det räckte att jag såg en vagn komma åt andra hållet för att panikångesten skulle komma... jag var feg och hoppade över träningen idag. Kan dra med mig syrran på det i helgen och göra som vi gjort tidigare när vi står i var sin ände av vagnen, men det är ändå en trygghet av att veta att hon finns där.

Nyckelknippemannen
Finns en snubbe i huset mitt emot som brukar spänna i för trånga T-shirts och jeans. Det ser mer jobbigt än snyggt ut. I brallorna hänger han sin stora nyckelknippa som för varje steg avger ett klingande ljud. Ett irriterande ljud. Att han orkar höra på oljudet själv är för mig en gåta.

I klipp-och-klistrandets tecken
Helgen tillbringas i syster Jessicas sällskap. Vi har fått lite tillskott av nya alfabet (fonter) och andra dies till Cuttlebugen (skärmaskinen), så här skall skapas! Vi skall även sätta ut lite fler papper och annat på rea och sänka reavaror lite till ;)... om vi kan slita oss från kreativiteten såpass länge vill säga ;).

...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om datasupport, spåkula, hostas, defragmentering, sorg, parasoll, måsar, blues, reggae, dansband, metal town, göteborg, frihamnen, ramberget, aftonbladet, michael jackson, london, konsert, tabu, marknad, hawaiiskjorta, bögslunga, spårvagn, hållplats, wieselgrensplatsen, vågmästareplatsen, panikångest, nyckelknippa, jeans, scrapbooking, scrappa, scrapqueens, black forest chess, gubben, norsk skogkatt, skogis och annat intressant.

Midsommar med en sexuell underton

veronica@onlajn.com (Veronica) — Thu, 18 Jun 2009 09:26:00 +0000

Midsommarfirande
Skall det månne bli en midsommar i regnets tecken? Denna högtid skall firas med Herr Muskulös och Syster Yster [läs: Miikka och Jessica]. Ingen av oss är väl något fan av att skutta runt en fallossymbol, vilket säkerligen resulterar i att vi tar det lugnt här hemma hos Herrn istället för att springa runt på bygden och leta efter ovanstående resning. If you get my drift.

Uppkopplad = avkopplad
Jag sliter mitt hår för jag har försökt koppla upp mig mot Miikkas bredband med min laptop, men lyckas inte. Ringde supporten på Telia och inte ens de förstår vad det är som krånglar, så jag gav upp. Även om jag vet att jag får använda hans älskade speldator, så är det ändå enklare att sitta med sin egen där man har alla program och annat. Skall kolla upp lite grejer på nätet, spara ner det på mitt USB-minne och kan sen jobba vid köksbordet.

Det är intressant egentligen hur frustrerad, och isolerad, man känner sig så fort man vet att man inte har tillgång till Internet. Man behöver inte kolla något, men man behöver veta att det fungerar om man nu vill surfa.

Kung Arthur
Fick en förfrågan igår genom min site Nightbringer, från en författarinna i USA som skriver fantasyböcker, om jag kan hjälpa henne hitta mer information om en riddare i Arthur-sagan, nämligen Guimoar/Guinguemar. Skall göra detta nu innan jag fortsätter med efterforskningar för mitt eget projekt (som inte har något med Arthur att göra).

Ha en underbar midsommarhelg allihop!
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, fallossymbol, resning, dans, högtid, fira, firning, sexuell, hednasymbol, hedning, uppkoppling, bredband, telia, speldator, usb, isolerad, internet, surfa, nightbringer, författare, usa, kung arthur, guimoar, guinguemar, projekt, helg, syster och annat intressant.

Ett halvår senare

veronica@onlajn.com (Veronica) — Tue, 16 Jun 2009 13:38:00 +0000

Efter påstötningar från olika håll, och självklart eget intresse, är jag nu åter i tjänst på bloggen. Ett halvår senare...

En snabbis
Jag är fortfarande sjukskriven, skall förhoppningsvis börja på rehabilitering i augusti. Jag har mycket ångest och problem med att åka kommunalt ännu, men mår på andra sätt mycket bättre, tack vare stöd och kärlek från Miikka =).

Höjdskräcken
Vi har varit på bio några gånger och även på Liseberg - något jag inte trodde var möjligt att jag skulle klara, men viljan finns =D. Jag älskar bergochdalbanor, vilket Miikka också gör, många jag känner klarar inte av dem eller vill inte åka något alls, så lyckan att träffa en likasinnad är stor ;).

Själv "faceade jag mina demoner" vad gäller min rädsla för höjder. På kvällen åkte han ensam upp i Höjdskräcken (man åker upp längs sidan på ett 60 meter högt torn, betraktar utsikten i några sekunder och släpps sedan ner mot marken i hög fart). När han kom ner såg han lyrisk ut och skulle upp igen. Han fick det hela att verka så enkelt och trevligt att jag bestämde mig på en hundradels sekund att följa med.

När jag satte mig i stolen och spände fast bygeln över axlarna undrade jag i mitt stilla sinne om jag var riktigt klok. Varför sitter jag, som knappt kan stå på en stol utan att bli darrig i knäna, i den där hemska saken? Jag kramade den stoppade bygeln så hårt att händerna gjorde ont och jag kände hur magen knöt sig när vi började åka uppåt.
"Åh, titta ner!" Säger Miikka glatt.
"Fan heller!" Jag starrbligade rakt ut över stan, men såg knappt något för jag hade tunnelseende.
Plötsligt släpptes vi rakt ned mot avgrunden och jag gallskrek. När vi väl hade stannat och jag hade fått av mig bygeln och på något konstigt sätt krånglat mig ner från sätet koncentrerade jag mig på att sätta ena foten framför den andra, jag hörde Miikka säga något, men det lät som om jag hade huvudet i vatten, det brusade, hjärtat slog som en hammare och det stack i hela kroppen.

Både panikångest och höjdfobi som triggats igång samtidigt är inget jag kommer satsa på igen. Aldrig. Han ledde zombien [läs: mig] mot en bänk där jag satt och försökte komma till sans. Det var det sista jag åkte den dan och bortsett från helvetesturen upp i skyn så hade jag en väldigt bra dag på Liseberg. Ångestkänslor och illamående hade jag mer eller mindre hela tiden, köerna var jobbiga, hur korta de än var, men jag bet ihop för roligt hade jag ändå =). När vi åkte hem till honom så kände jag mig stolt över mig själv - jag hade varit en hel dag på Liseberg bland allt folk och jag dog inte när jag åkte Höjdskräcken. Man måste se till det positiva ;).

Spårvagnsresorna
Jag och syrran underhåller våra franska naglar, för femte året, och åker sålunda en gång i månaden till Hammarkullen där Martin bor. (Nej, han är inte bög. Ja, det är en karl som gör naglarna. Ja, han har ett annat jobb också. Jag lovar, han är inte bög, han har fru och barn. Och så vidare.)

Senast vi åkte dit var sista helgen i maj, något vi måste skriva upp i våra kalendrar så att vi undviker just den helgen. Detta är andra året på rad som vi lyckats pricka in det. Hammarkullefestivalen.

Vi kom nätt och jämnt med på en spårvagn från Brunnsparken, och några hållplatser senare, vid Gamlesta'n blev en trång vagn ännu trängre. En tjej ställde sig och ropade att alla fick gå längre in för de skulle minsann uppträda och hade redan väntat sju vagnar. Jag kände mig gröngul i ansiktet och började prata med syrran för att få annat att tänka på. En hemsk resa...

Väl framme i Hammarkullen fick vi sicksacka oss fram bland allt folk. Syrran började hoppa över trästaketen och jag gick mellan kravallstaketen. Jag stod och andades djupt några gånger när jag väl kommit förbi allt folk och inväntade Jessica som just då skulle gränsla ett staket i en väldigt (o)graciös stil. När hon såg mig började jag, i takt med musiken, gå marsch med huvudet åt sidan och en snygg honnör åt hennes håll. Poliserna en bit därifrån gjorde tummen upp och flinade, så något gjorde jag väl rätt.

Rehab och Göteborgshumor
Miikka släppte av mig vid huset där jag skall börja på rehabilitering i mitten av augusti (i mån av plats) igår morse. Jag hade ett snabbt möte med en tjej som berättade om hur de jobbade, förhörde sig om min sjukdomsbild och visade runt mig i lokalerna (som tog två minuter). Det sista jag såg var träslöjdssalen som låg i ett garage.

En kvinna stod i ett mindre rum och arbetade med en liten trälåda, hon såg livrädd ut när vi kom in och ställde sig med ryggen mot oss och vred sig allt eftersom vi rörde oss i rummet. Tjejen jag träffade (som jag glömt namnet på) visade små trälådor med lock och väggskåp i olika utföranden och säger glatt:
"Det är obligatoriskt att göra en låda och ett skåp under tiden man går här. Och du får ta med dem hem!"

Jag och Miikka lunchade ihop igår på Ramberget [uttalas: rammberjet]. Vi satt och njöt av solen på en träbänk och bakom oss gick vägen upp mot toppen. Ett medelålders par och en yngre kvinna passerar och den äldre kvinnan proklamerar, med en grov utbölingsdialekt med skorrande R, och en handviftning mot andra sidan älven något i stil med:
"Där borta, det röda huset, är lustigt. Du förstår, vi har en speciell sorts humor här i Göteborg..."

Jag och Miikka tittade på varandra och försökte hålla oss från att skratta. Hans kommentar senare var ju klockren:
"Vi i Göteborg? Anammar man den göteborgska humorn så fort man flyttar hit? Dessutom känner väl alla i hela landet till vad göteborgshumor är för något?"

Barometerskalle
Mådde bra tidigare idag, men nu när regnet kom och åskan med den fick jag migrän på köpet. Inget anfall i den bemärkelsen, men illamående och skruvstädskänsla... ska ta en nässpray med Zomig nasal och slänga mig på hans sköna säng några minuter. Jag har ätit Imigran i många år mot migrän, men för snart en månad sedan var jag på Cephalea Huvudvärkscentrum inne i stan och fick fem diagnoser ställda.

1. Migrän utan aura
2. Migrän med aura
3. Basilär migrän
4. Spänningshuvudvärk
5. Medicinframkallad huvudvärk

Den sistnämnda borde vara borta vid det här laget, för jag har inte den konstanta huvudvärken kvar och det har gått 2 månader sedan jag började med "avgiftningen". Det var tufft som satan att inte ta några värktabletter över huvud taget på sex veckor, några gånger var jag nästan redo att begå mord för att få äta mediciner. Nu tar jag bara när jag absolut måste, om ens då vissa gånger. Jag känner ju lätt skillnad på om det blir något långvarigt eller inte.

Fick träffa Mattias Linde, en läkare som är väldigt väl ansedd när det gäller migränfrågor (apotekaren som gav mig medicinen han hade skrivit ut var helt lyrisk över detta faktum att jag har fått träffa Doktor Linde personligen), och han sa att jag får äta medicin, men max 9 dagar per månad. Nu äter jag förebyggande medicin (som egentligen är mot epilepsi) och fyller i en "dagbok" hur mycket huvudvärk jag har från dag till dag och om jag har tagit medicin.

It can only get better =).
.................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tjänst, sjukskrivning, rehabilitering, kommunalt, höjdskräcken, bio, liseberg, bergochdalbana, torn, fobi, tunnelseende, avgrund, zombie, panikångest, spårvagn, hammarkullen, göteborgshumor, göteborg, ramberget, hammarkullefestivalen, brunnsparken, gamlestaden, marsch, polis, kravallstaket, träslöjd, barometer, migrän, zomig nasal, nässpray, basilär migrän, cephalea och annat intressant.

Kontrakt, julplaner och påstötning

veronica@onlajn.com (Veronica) — Thu, 18 Dec 2008 03:50:00 +0000

Humöret är på topp. Igår kväll blev Miikka vinnaren vid en budgivning på ett radhus han tittade på i förrigår, han gjorde processen kort och krossade knäskålarna på den som hade lagt ett bud genom att höja med 100.000 direkt. Stället är idealiskt med tanke på smidigheten i vardagen med sin son, ytan och så vidare.

Vid 11.00 hämtade han upp mig för en biltur till Partille för underskrift av köpekontrakt. Det går fort att åka den biten och en bra träning för min del, plus att jag tar varje tillfälle till att umgås med honom =). Efter det åkte vi till mig igen och han gjorde en jättegod Pasta Carbonara.

Den 23 kommer jag fira jul med familjen, men med Miikka på julafton. Oh, denna lycka *slår ihop händerna av hänförelse med tillhörande drömsk blick*.

Jag tog en snabbrunda på Willy:s tidigare ikväll för att inhandla lite ingredienser till en morotskaka som Jessica skall ha med sig till jobbet imorgon. Klackarna på mina stövlar hördes väl i gångarna i ett snabbt staccato när jag bara greppade vad jag skulle ha. Jag tog dock en liten paus bland juicen för att se över sortimentet.

Några meter bort står en man, runt 40 år, som tittade på andra drycker. Han ställde sig närmare och närmare allt eftersom han tittade på varorna. Gången är ganska bred så utan problem hade han kunnat passera mig för att stå på min andra sida, men inte. Ett sådant här beteende gör att jag idogt står kvar - axel mot axel försökte han få mig att flytta kroppshyddan åt vänster. Inom mig flinade jag bara åt situationen och tänkte i mitt stilla sinne:
"Jag måste se vart det här barkar hän..."

Rätt som det är hör jag en harkling lite diskret, som om han artigt försöker påkalla min uppmärksamhet. Jag ignorerar den och låtsas titta väldigt intresserat på de olika juicepaketen framför mig. Ännu en harkling hörs och jag tittar upp mot honom och ser honom torka sig om munnen med ögonen på min byst, sedan på min mun.
"Ursäkta mig... skulle jag kunna få, eh, passera?" sade han med en något pipig röst.
"Passera?" Jag ser mig menande omkring.
"Ja... passera. Du har förtrollat mig, redan när du passerade på gatan... jag var tvungen att försöka ta kontakt." Han gav min byst en blick till innan han tog ett steg tillbaka och klädde av mig med blicken.

Plötsligt förstod jag vad han ville passera var. Han trodde antagligen att han i sin tur hade lyckats förtrolla mig, tills han såg min äcklade min. Tyvärr lyckades idioten snabbt försvinna innan jag hann säga några väl valda ord och köra klacken i någon kroppsdel.

Ska man behöva ha med sig någon när man går och handlar på det stället? Funderar på om jag skall börja gå kutryggig och i bylsiga polotröjor...
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, bostadsrätt, radhus, kontrakt, partille, julafton, julfirande, familj, morotskaka, pasta carbonara, polotröja, trakasserad, vettikett, willys, shopping och annat intressant

God Jul, Nina!

veronica@onlajn.com (Veronica) — Sun, 14 Dec 2008 21:51:00 +0000

Konsten att överraska
Att göra någon annan glad är alltid en fantastisk känsla, och om personen är någon man tycker om är det desto roligare. I några veckors tid har jag och syrran funderat på att överraska Nina med en tidig julklapp.

Jag frågade henne om hon och familjen kunde komma hit som idag, men detta "råkade" då sammanfalla med att hennes man skulle hjälpa Jessica. Kent lämnade frugan och sönerna hos mig i förmiddags och vi åt lunch, pepparkakor, Linus hjälpte mig hämta upp tvätten, vi la pussel och lite annat. Jag föreslog att jag kunde följa med dem hem på kaffe vilket både Nina och Linus jublade över.

Så när Kent kom för att hämta oss var Jessica kvar i deras lägenhet, allt var nedsläckt förutom några julstjärnor, något som Nina visst reflekterade över eftersom dessa aldrig brukar vara tända när dom inte är hemma. Hon blev jätteglad och blev nog lite chockad när hon såg vad som hade hänt =).

Nina hade bara en liten sekretär att sitta vid med sin dator och sina papper och efter att jag hade fått i ordning här hemma, så tänkte jag och syrran att hon skulle behöva något liknande. De har en stor Expedit-hylla också som Kent nu satt ut som en rumsavdelare, syrran köpte en bordsskiva och ben samt en hylla ovanför, så nu har hon sitt eget krypin =). Till Linus köpte hon ett litet Lack-bord med en grön stol till som han kan sitta och rita vid - något han gick in för nästan direkt och han satt faktiskt still en stund!

Hon lägger kanske ut bilder på hur det blev på sin blogg, så håll gärna koll där om ni är nyfikna =). [timmerbacka.blogspot.com]

God Jul, Nina! =)) *Kram och puss*

En uppmaning
Miikka, skynda dig hit imorgon =).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om ikea, expedit, lack, hylla, bord, överraskning, julklapp, glädje, vettikett, saknad och annat intressant

På darrande ben och Varning utfärdas!

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 12 Dec 2008 11:46:00 +0000

Tar en paus i mitt städande innan jag skall damma av min stora hylla, märke IKEA, namn Expedit. Fick ett mail från en kompis i Norrland som tycker att jag inte sköter mitt bloggåtagande fullt ut, det vill säga, jag skriver inte tillräckligt ofta. Det är nog så, men jag har varit upptagen ;).

På darrande ben
Miikka har varit här en del (men inte tillräckligt), just nu är han, sonen och några till i Hemsedal, Norge, för att åka skidor och kommer hem sent på söndag.

Jag passade hunden Isak förra veckan (tisdag-onsdag, fredag-söndag). På fredagen hade jag följt med Miikka till Backaplan och in på Stadium. Jag mådde inte så bra där inne men stod ut, gick och höll mig i hyllor och annan inredning för att kunna stå upprätt när världen snurrade omkring mig. Som tur är så är han inte den veliga typen utan kör snabba beslut så vi var inte där så värst länge.

Vi åt lunch på Burger King, sen en snabb runda in på Wettergrens innan vi åkte hem till mig. Sofia lämnade Isak vid 13.00 och det var full fart på vovven direkt, han är så lätt att ha att göra med =). Miikka kom tillbaka på kvällen och när han skulle åka tänkte jag ta med Isak ut på promenad och följa Mannen till bilen. Antagligen hade dagen varit för intensiv för mig för jag mådde jättekonstigt och hade nog ramlat omkull om inte han hade hållt mig. Jag satt på soffan några minuter och var envis med att jag visst kunde gå ut (trots att han erbjöd sig att gå ut med Isak åt mig).

Sagt och gjort, på med kläder och ut. Jag kände att benen skakade lite på vägen ner för trapporna och ut genom porten. Jag fick ta ett tag i Miikkas arm för att inte ramla omkull och när vi kom till husgaveln tog det stopp... det var som att ha kokt spaghetti som ben, ingen styrsel alls, så jag satte mig vid porten lite innan vi gick tillbaka och in i svalen. Han gick upp med hunden och kom sen ner för att hämta mig... tur att han har muskler för det kändes som om han fick ta hela min vikt *haha*. Jag dök ner i sängen och hade inte kunnat göra annat, jag mådde inte alls bra, låg där och skakade en lång stund innan jag föll i orolig sömn.

Varning utfärdas!
Jag är fruktansvärt trött och irriterad på mitt hälsotillstånd, det känns som ett moment 22. Alla omkring mig förstår inte hur jag mår utan kommer med kommentarer att jag skall skärpa mig, som om det vore så enkelt. Hjärnan spelar mig spratt genom att varna mig för farliga situtaioner - som att åka spårvagn, buss, gå i affärer och på andra platser. Allt det här är jobbigt för en som vanligtvis är väldigt utåtriktad, älskar att resa (vare sig det är i stan eller på långresor) och träffa folk, och så vidare. I dagsläget är jag mer i ett fängelse för att jag känner mig tryggast hemma.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om norge, hemsedal, skidor, backaplan, göteborg, stadium, wettergrens, burger king, panikångest, yrsel, spårvagn, buss, kollektivtrafik, hälsa, varning, hund, städning, ikea, expedit, vettikett och annat intressant

Baksätesmotion och En lycklig Vera

veronica@onlajn.com (Veronica) — Thu, 27 Nov 2008 20:36:00 +0000

En osäker telefonförsäljare?
För några dagar sedan fick jag ett samtal från något ställe som heter Nature Love, om jag uppfattade namnet rätt. I bakgrunden hördes en massa ljud från andra försäljare som satt i ett kontorslandskap och det klickade hela tiden i luren under samtalet.
"Ehhh, hej, jag söker Veronica?"
"Det är jag det."
"Åh, vad bra att det var rätt person direkt. Mitt namn är Kalle och ringer från Nature Love och innan jag säger något annat vill jag bara påpeka att jag ska inte sälja något och du behöver inte betala något..."
"Säger du det? Det säger de flesta telefonförsäljare som ringer mig."
"Jaha? Vi har ett jättefint erbjudande med Omega 3, du får det hem gratis, det enda du betalar är porto..."
Jag börjar skratta "Det är just så alla andra säger också!"

Det hördes ett brus och sedan ett klick. Vilken fantastisk säljare! Dessutom - är det gratis om jag måste betala porto?? Njet.

En lycklig Vera
Miikka var här idag igen och skämde bort mig med att handla, diska och lagade brunch i form av en ordentlig arbetarmacka (stekt bröd, falukorv, bacon, ägg, majonnäs, bland annat) som var gudomligt god! Tack igen, min älskling, det var en underbar start på dagen =).

På tal om att handla så var jag på Willy:s nu innan stängningsdags, tog det jag skulle ha och mådde inte något vidare. Miikka ringde och fick mig att tänka på annat i några minuter medans jag lutade mig mot en av frysdiskarna. Sedan vinglade jag vidare några meter när jag hörde en tjej fräsa högljutt till sin kille:
"Men fy faaan, måste du lägga av såna fisar? Jag tappar ju matlusten totalt!"
"Ehh... vad säger du om sån här fläskkorv?" Utbrast han desperat och kastade en nervös blick på mig och sen henne.
"Du menar sån där julkorv? Dom är ju för fan lika äckliga som dina fisar..."
Hon fortsatte orera om hans kroppsodörer längs med gångarna utan en tanke på att hon generade honom.

Stod i en relativt kort kö vid barnmaten och blöjor, hållandes ett paket kattsand i ett krampaktigt grepp vilken jag använde som motvikt för att inte tappa balansen och ramla rätt in i glasburkarna, alternativt mjukare förpackningar. Framför mig stod en nervös kille som inte kunde stå still, jeansen saggade i häcken på honom och jag gjorde en ofrivillig grimas vilken han såg när han vände sig om för femtonde gången. Vari ligger svårigheten att dra upp byxorna så att linningen sitter där den borde?

Baksätesmotion
Jag vandrade ner mot Backaplan i fredags med siktet inställt på KappAhl (för att lämna tillbaka några tröjor syrran köpt) och Systemet (för att köpa rödvin till grannen A-M). Jag sneddade över parkeringen som finns bakom Systemet och halkade flera gånger till på isfläckar. Tänkte på storebrorsans dubbade pjux jag fick låna i Arvika när han och sonen skulle till skidbacken och jag skulle med för att fota.

I ögonvrån ser jag en bil parkera i en konstig gulaktig nyans. Efter några sekunder hör jag hur personen slår av och på låset med tillhörande pipljud, vilket var ytterst irriterande att lyssna på, så jag slängde ett öga dit för att se vad han sysslade med. Mina ögon mötte hans och han började vifta med ögonbrynen, fladdra med tungan och pekade mot baksätet!

De dubbade kängorna hade varit väl till pass i det läget, men jag bara suckade och gick vidare. Det var ingen kö på KappAhl så det gick fort att lämna tillbaka tröjorna till den grinige kärringen i disken. På Systemet hade jag någon efterhängsen typ efter mig som tittade mer på mig och urringningen som syntes i glipan på min uppknäppta kappa så fort jag böjde mig ner vid hyllorna, än på flaskorna. När jag efter ett tag kände att jag fick nog av uppmärksamheten ställde jag mig och bara råstirrade mot hans skrev, då lommade han iväg med en fnysning.

Vad ska man säga? Är det helt okej för karlar att glo på fruntimmer med dreglet rinnandes längs hakorna och tro att man lägger upp sig för att dom viftar med tungan, men inte omvänt? Har gentlemännen försvunnit från jordens yta? Nu ska jag inte vara så hård, jag känner flera gentlemän, men dom är inte många.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, nature love, omega 3, willy:s, kroppsodör, kappahl, systemet, parkering, is, gentleman, vettikett och annat intressant

Förnyelse och Vera på nattpass

veronica@onlajn.com (Veronica) — Sun, 16 Nov 2008 00:39:00 +0000

Förnyelse
Dagen har bestått av hål och gängande, men mest för Miikkas del. Allt detta resulterade i ett förnyat sovrum och vardagsrum. Tidigare hade jag köpt TV-bänkar i lägre modell, sen var syrran på IKEA och såg mindre varianter av den Expedit-hyllan jag har som rumsavdelare till ett lägre pris. Vi har funderat på vad vi skulle ha för möbel till ScrapQueens varor så detta var perfekt.

Miikka och jag åkte till IKEA Bäckebol för att köpa dessa hyllor (3 stycken 185x44 cm)samt en bordsskiva (200x60 cm) och ben som skrivbordsdel. Dagen innan hade vi chattat på MSN där jag beskrev problemet vad gäller just förvaringen hemma hos mig. Till exempel så är den stora bokhyllan jag har översållad med just böcker och lite filmer, min tanke sedan länge var att skaffa Lack hyllplan, den sorten där man inte ser konsolen på, och ha 3-4 stycken över sängen.

Förutom att de bygger om på IKEA så det är rena snurren - alltså dödens för en som får ångest och egentligen bara vill springa ut med armarna vevandes och skrikandes för att få folk att hålla sig ur vägen. Men ingen gång är var den brukade vara så man kommer lätt vilse.

Nu har jag tre stycken över sängen och en över skrivbordet i vardagsrummet... Jag måste ta kort när jag har ställt i ordning. Nu, äntligen, har jag enhetliga möbler i samma färg (svartbrun) i vardagsrummet och bara det är lugnande för min stressade själ.

Hälsorapport
På tal om stress så har jag haft konstanta hjärtklappningar dagarna i ända hur länge som helst, något som gör mig extra trött. Idag somnade jag på två röda, något jag aldrig brukar göra annars, det blir mest att vända och vrida sig i någon timme eller mer.

Migränkänningar och attacker om vartannat ännu - något jag måste ta upp med min läkare som jag måste ta kontakt med snarast för jag har inget mer recept på Imigran. Hon skulle skicka remiss till en migränklinik någonstans i stan, men jag har inte fått någon bekräftelse på att den har kommit in, så jag får kolla med henne om den verkligen är skickad och vart exakt, så att jag i min tur kan kolla detta.

I veckan skall jag tillbaka till Johan och jag får se vad han säger om min sjukskrivning, fast min hälsa har inte ändrats något under den månad som har gått.

Vera på nattpass
Just nu är jag hemma hos Kent och Nina för att passa Linus (3 år) när dom åkte till Östra med Mijo (1 år) som är dålig. Han har ingen feber, men har svårt att andas... stackarn. Får hoppas dom får något redan idag som kan lindra lite. Väl hemma sen så ska jag krypa ner i sängen och njuta av mitt mörka sovrum - jag har även fått upp en mörkläggningsgardin - något jag borde ha skaffat för evigheter sedan med tanke på min migrän!
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om ikea, tv-bänk, expedit, scrapqueens, bäckebol, msn, hjärtklappning, migrän, sjukskrivning, psykiatriker, östra sjukhuset, rullgardin, vettikett och annat intressant

Annonskontroll

veronica@onlajn.com (Veronica) — Tue, 11 Nov 2008 20:43:00 +0000

Annonskontroll
I över en veckas tid har jag haft kraftiga migränkänningar varvat med attacker, eller anfall om man så vill, speciellt på morgonen och förmiddagen. Igår eftermiddag, fortfarande groggy, gick jag till Willy:s för att handla lite småsaker. På vägen dit ringer syrran upp mig och jag stannar till innanför dörrarna till affären och fortsätter samtalet.

Helt plötsligt ser jag hur någon vevar med en keps framför mig och ett skalligt huvud i bröstnivå, sen ett flin. Hostas. Han säger inget utan går några steg fram för att leta efter ett annonsblad, finner ett i en av korgarna och viker ihop den till minimal storlek och ner i fickan. Bockar och niger och går in i affären.

En stund senare följer jag efter och plockar snabbt ihop det jag skall ha, hade flyt och hamnade i en nyöppnad kassa, sen fort ut i friska luften. Jag tar det lugnt på hemvägen och just när jag går runt husknuten ser jag Hostas gå där utstuderat sakta, för att helt plötsligt bara rusa fram till porten för att slå in koden och sen chevalereskt hålla öppen dörren.
"Jag har gått här och väntat på dig."
"Har du? Har du redan varit hemma med dina varor?"
"Nej, jag handlade inget. Kollade bara så att priserna stämde mot annonsbladet, så nu ska jag kolla mer noga vad dom hade ikväll. Såg du att dom hade skrivit fel veckonummer på glassen? Dom hade skrivit vecka 52 och det är det ju inte förrän i december!"

Den mannen har onekligen udda intressen. Och beteende.

Avbruten medicinering
När jag lunchade med Miikka häromdagen på kinan på torget ringde min psykiatriker upp. Jag ville höra vad han hade att säga om medicinen han skrev ut till mig och han bad mig sluta med den eftersom jag var konstant trött. Nu blir det ingen mer medicin för min del, jag vill inte vara försökskanin längre.

I längden mår jag nog bättre av att försöka komma ur den här ångesten utan medikament. Men hans förslag om att jag skall träffa hans medarbetare (sjukgymnast, samtalsterapeut, med flera) kommer jag att godta. Det är nog bra att jag har fasta tider att hålla. Problemet är ju att jag inte klarar av att komma ut genom porten alla dagar...
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om annons, migrän, willys, glass, medicin, kinarestaurang, torg, lunch, psykiatriker, sjukgymnastik, vettikett och annat intressant

Hundvakt med makt och Olönsamt med miljöbil

veronica@onlajn.com (Veronica) — Thu, 06 Nov 2008 18:02:00 +0000

Tack, Eva!
Jag ser det varje dag där det pryder mitt kylskåp och jag har tänkt att ringa, men dagarna bara går... Tack för vykortet, Eva! Roligt att du läser min blogg... hoppas att det någon gång får dig att flytta tillbaka till Göteborg, haha. Både jag och Susanne saknar dig! *Kram*

En bild på Gubben som spanar ut genom fönstret till dig :). Dock lite suddigt för det är taget med mobilen, men ändå! =)

Italian peekaboo
Häromdagen kom det en förfrågan på MSN om jag ville lägga till någon på listan, vilket jag accepterade i tron att det var någon från Facebook. Genom några fraser på italienska och engelska kom vi till slutklämmen där mannen i fråga undrade om jag ville se honom leka med sig själv via webcam. Han blockerades och togs bort ur listan.

Hundvakt med makt
John kom förbi och lämnade sin hund Isak på tisdagskvällen och sedan dess har det varit mycket promenader. Igår kväll var vi ute i två timmar. Egentligen skulle det vara en timme, men jag bytte till en varmare jacka, stoppade en påse i fickan och gick ut - och glömde nycklarna. Jag ringde först på hos min granne men hon öppnade inte så jag ringde hennes mobil för säkerhets skull, fast hon var i Partille hos sin dotter. Det är perfekt att hon har mina extranycklar för det är inte första gången jag gör så här, men det förutsätter att hon är hemma när det väl händer ;).

Skickade ett sms till syrran som var ute och ljuslabbade med kunder, men hon var som tur var på väg hem från Frölunda, så jag och Isak tog en lång omväg innan vi mötte henne på Vågmästareplatsen. Isak låg raklång i soffan och snarkade ljudligt när vi kom in så han var nog rätt nöjd =).

När jag och syrran därefter fixade några mackor och thé ser jag en stegräknare jag fick av Kent ligga på bordet och jag skulle ju haft den på mig! Jag måste ställa in den när det gäller steglängden först dock, men den kanske sporrar mig att gå lite längre promenader. Har alltid haft svårt att gå utan ett mål och bara vandra omkring håglöst ger mig inget.

I morse gick vi ut en stund efter syrran hade åkt iväg till jobbet, den lille parveln gick fint vid min sida tills vi kom till gångvägen vid den stora gräsmattan inte långt från huset. Han gick där och luktade, gjorde sina behov och var sitt vanliga ystra jag. Emot oss kommer en karl i övre medelåldern gåendes och såg väldigt bestämd ut.
"Ursäkta mig! Men det är otroligt ohyffsat att rasta sin hund och inte plocka upp efter den! Hur trooor du att det känns att behöva se alla skethögarna som ligger längs med gräsmattorna egentligen?"
Jag sa inget, bara tittade honom rätt in i ögonen och lyfte sålunda bajspåsen som var väl knuten framför mig. Han blev högröd i ansiktet, fnös och gick förbi mig.

Det är många gånger man ser hundägare som har knutit en bajspåse vid kopplet som med sitt vajande proklamerar hur duktig och ansvarsfull husse eller matte är. Men påsarna används inte. Husse eller matte tittar på sitt husdjur när dessa hukar sig för att göra sitt behov och samtidigt som hunden ivrigt krafsar med tassarna gör ägarna mentalt detsamma och går vidare.

Obama eller McCain?
Jag bryr mig inte så mycket om politik över huvud taget, men av det jag har uppfattat så verkar Obama vara ett bra val till presidentposten. Men nu kommer man väl få höra om hans hudfärg så fort det är något, som om den spelar någon roll?

Olönsamt med miljöbil
Javisst, för miljön är det ju positivt, men inte för plånboken. Min storebror tänker mycket på miljön, djurlivet och så vidare, och köpte just en miljöbil. Han tankade med E85 (vilket består av 85% etanol och 15% bensin) vilket är billigare att köpa, men i slutänden så kostar det lika mycket i månaden som bensin, eftersom den drar mer. Det var utlovat att alla med miljöbilar skulle få stå gratis i stan i 2 timmar, vilket är perfekt eftersom han har mycket jobb där som elektriker.

Nu visar det sig att E85 har blivit dyrare, för procenten med bensin har ökats i blandningen, vilket i sin tur gör att det kostar mer att köra bilen än om man kör med bensin. Förklaringen till att detta är att många har problem att starta bilen på vinterhalvåret. Varför skall detta bestämmas åt folket, kan vi inte tänka själva? Dom beter sig som överförmyndare, kort och gott. Hur svårt är det att tanka E85 och sen fylla på själv med extra bensin OM man nu behöver det?

Gratis parkering var ett minne blott - för att det är så många som har köpt miljöbilar. Läs den meningen igen. Just det, var det inte meningen från början att så många som möjligt skulle köpa miljöbil?! Jag vet att det är ett flertal boende inne i centrala stan som tycker att det är mycket biltrafik även på helgerna och detta har väl spelat en roll i beslutet också, men trafiken lär ju inte minska.

.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om barack obama, usa, vettikett, hund, hundar, hundvakt, påse, president, stegräknare, utelåst, nycklar, italienare, webcam, msn, e85, etanol, ethanol, bensin, miljöbil, fri parkering, miljön och annat intressant

Rälsbuss är inte samma sak som spårvagn!

veronica@onlajn.com (Veronica) — Sat, 01 Nov 2008 01:16:00 +0000

Klockan är lite över 02:30 och jag kan inte slita mig från Photoshop och MSN. Jag borde väl gå och lägga mig eftersom jag skall åka spårvagn imorgon [det är inte en ny dag förrän jag har sovit och vaknat]. Denna aktivitet lär ta all ork, dränera mig ordentligt. Som alltid är det lättare när jag åker med någon och i detta fallet är det min syster.

När jag hade varit hos tandhygienisten häromveckan pratade jag med Ninas äldste son, Linus snart 3 år, på högtalartelefonen och berättade att jag varit hos tandläkaren. Han lät paff över detta faktum att det fanns en doktor för tänderna! Nina bokade tid för honom och jag skulle passa Mijo under tiden.

Häromdagen var det så dags för hans äventyr och jag promenerade upp mot Vårväderstorget i Biskopsgården. Det var väldigt skönt ute, A-lagarna tjoade och stimmade i höjd med Lundbybadet, fåglarna kvittrade och tomma ölflaskor gnistrade i solen... Hållplatsen före Vårväders hoppar jag på en spårvagn och det tar knappt en minut innan vi är framme men på den tiden hinner jag ändå få hjärtklappning och yrsel.

Jag följde med dom hem (efter att ha blivit tillsagd av Linus att jag "måste") och vi gick en hållplats innan vi hoppade på en vagn och åkte resten av vägen till ändhållplatsen i Länsmansgården. Illamåendet stod mig upp i halsen, men jag bet ihop och slängde lite kommentarer till Nina och Linus som satt en bit bort och kollade Mijo som satt i vagnen, så det gick bra ändå =).

Det här är med spårvagnar verkar fascinera turister, ungefär som resenärer till San Fransisco till exempel. Jag kommer ihåg en incident för flera år sedan när jag stod och pratade i mobilen i väntan på just ett sådant fordon.
"Vagnen kommer om 3 minuter," säger jag till min samtalspartner och lägger strax därefter på.
"Ursäkta mig," sa en karl i 45-50-årsåldern, "men jag hörde dig säga vagnen... Vad innebär det egentligen?"
"Det är samma sak som spårvagn."
"Åh... Oj då, men då har jag nog hamnat galet. Du förstår, jag och min fru fick rådet att det bästa färdmedlet genom Göteborg är att ta rälsbussen, men den går inte här förstår jag ju nu."
"Det är allt spårvagnar och bussar som gäller här i stan, så ni har hamnat rätt. Frågan är ju vart ni ska?"

Jag guidade dom rätt och fick även förklara deras fråga om gula, röda och gröna spårvagnar och de såg lite skamsna ut när jag berättade att vagnarna i sig inte är i dessa färger utan bara skyltarna med numren. Klassiskt.

ScrapQueens.se
För övrigt kan meddelas att öppningsdatumet blev ändrat till den 24 november på grund av försenade leveranser, men hinner vi i tid så blir det kanske smygpremiär för de som svarat på enkäten på hemsidan =).

Jag önskar Er alla en riktigt trevlig Halloween-helg!

.................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om promenad, biskopsgården, vårväderstorget, tandläkare, spårvagn, rälsbuss, ångest, vettikett, scrapqueens, halloween och annat intressant

Grattis Henrik!

veronica@onlajn.com (Veronica) — Wed, 29 Oct 2008 09:11:00 +0000

Ett stort grattis till lillbrorsan som fyller 31 idag =) *Puss*

Och grattis igen till Valle som fyllde år igår =).

Flash from the Past och Munhygien

veronica@onlajn.com (Veronica) — Mon, 27 Oct 2008 08:19:00 +0000

Jag har fått en ny medicin mot ångest och depression som gör mig helt groggy. Jag skall börja med en halv tablett till natten i tio dagar, sedan en hel efter det. Den skall förmodligen få mig att sova bättre, men det tycker jag inte att den gör, men jag känner mig däremot halvfull ett helt dygn efteråt och jag känner mig någorlunda pigg vid midnatt nästföljande dag. Vad är det för liv? Jag skall ringa J som skrev ut dom idag och kolla med honom.

Var hos tandhygienisten förra veckan, nämnde att jag har en tendens att få ångest, vilket jag fick, men det gick bra ändå efter lite kramande av stolskanten. Fick beröm för mina fina tänder, hon tog bort lite tandsten och skrev ut Xerodent-tabletter mot muntorrhet, som jag låter smälta i munnen flera gånger om dagen. Efter att jag gick in i väggen (vilket uttryck egentligen), så har jag väldigt lite salivproduktion och det är ju knappast bra för tänderna...

Den 12 november skall jag dra ut en visdomstand i överkäken... Det är en liten ficka mellan tanden och tandköttet, så det är bäst att ta den för att förhindra eventuella inflammationer eller annat längre fram. Jag är övertygad om att det går bra att dra den, men stålsätter mig ändå lite. De så kallade "huggtänderna" ville inte släppa taget, så nästa uppsättning började växa ut ovanpå, ut genom tandköttet, vilket betydde att jag fick dra mjölktänderna. Den proceduren gick smärtfritt och snabbt och hoppas således på detsamma även denna gång.

Jag har på senaste tid varit extra nitiskt med tandtråden, inte på grund av mitt besök hos tandhygienisten, utan det är rena terapin att stå i lugn och ro och gnida tandtrådsbygeln mellan tänderna. I min vanliga anda brukar jag hetsa när jag gör saker och ting, men just då tar jag mig tid. Hygien är viktigt.

Storebrorsan kom och hämtade mig på lördagen förrförra veckan, vi åkte in till stan och snurrade runt för att hitta en parkering. Alltså - folk är så lata att dom helst vill köra rätt in i butikerna, vi höll på att bli påkörda flera gånger för att dom bara skulle ha den där parkeringsplatsen som det tidigare fordonet knappt lämnat. Vi mötte halvsyrran och hennes karl på Fröken Olsson innan dom skulle ta tåget uppåt landet igen. Önskar att jag mådde såpass bra att jag skulle klara av att åka med brorsan och hans son upp till Arvika en helg, men det fungerar inte...

Deras hus strax utanför Arvika, taget från sjön när jag pimplade tidigt i ottan.

Och regnet fortsätter falla i Göteborg... Fast några positiva händelser är att jag fått kontakt med en gammal klasskompis, en av alla Magnusarna, och även en kille jag jobbade tillsammans med på Gatukontoret i Kungälv anno 1992. Han ringde upp mig häromdagen och var väl tveksam till en början om jag var jag, men med tanke på mitt ovanliga efternamn så drog vi snabbt slutsatsen om varandras identitet.

Den kvällen pratades vi vid i minst 4 timmar, kanske mer? Skall höras idag igen =).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, tandhygienst, dra en tand, visdomstand, muntorrhet, ångest, vettikett, regn, Göteborg, fransk manikyr, franska naglar, arvika, pimpelfiske, antidepressiva mediciner, kontakt, gatukontoret i Kungälv, 1992, långa telefonsamtal, scrapbook, scrapping, scrapbooking, LO, Bazzill, cardstock och annat intressant.

Veras nipslip

veronica@onlajn.com (Veronica) — Tue, 21 Oct 2008 07:04:00 +0000

Deppig, trött och hjärtklappning som verkligen gör att jag känner att jag lever. Trots detta försöker jag vara vid gott mod och inte se allt nattsvart... Ljuset finns, någonstans där borta, vid tunneln ;-).

Jag lämnade Afs utlåtande om min icke existerande arbetsförmåga till psykiatrikern. Fick fortsatt heltidssjukskrivning i en månad. I vanlig ordning stressar jag upp mig för att jag vet att jag snart igen har en tid till honom att passa. Idag ska jag till Ann på samtal, så jag ska prata om det med henne, samt det faktum att han vill att jag skall börja med KBT och annat där han jobbar, men jag känner att jag hellre vill vara hos Ann för jag har gått hos henne i över ett år. Orkar inte dra i hela den här historien ännu en gång om hur, när och varför.

Regnet tycks aldrig sluta falla här i Göteborg och jag skall ta mig en långpromenad innan jag går till henne. Jag är så fruktansvärt rastlös och inatt kunde jag bara sova några timmar innan jag var uppe och studsade före syrran som skulle till jobbet.

Hörseltest
Förra veckan var jag på Lundby sjukhus för ett hörseltest. Efter mina turer hos olika vårdinstanser har jag nu fått ett högkostnadskort, detta eftertraktade gula inplastade bevis som speciellt alla pensionärer eftertraktar. När jag vände mig mot gruppen som satt bakom mig på Öron-Näsa-Hals-avdelningen såg jag flera par ögon som tittade på mig med respekt.

Träffade först läkaren som bad mig lägga mig på en brits för att han skulle kolla öronen. Över sagda brits hängde apparaten i taket som han svängde över mig till den sida han skulle titta på. Efter vänstra örat gick han runt och skulle sålunda flytta instrumentet. Detta drogs över mitt vänstra bröst och han sa ett generat "Ursäkta" med en liten förvirrad underton vilket fick sköterskan att flina och blinka mot mig.

Efter detta blev jag placerad i en stol ute på mottagningen för ÖNH men bakom en vägg så det var lite avskilt. Här var också ingången till Urologen. På två stolar några meter bort satt två äldre män varav en diskuterade sina sjukdomsjournaler. Datum, tillstånd, mediciner och behandlingar kunde rabblas som om han läste innantill.

"... pissa blod. Men värre var när jag sket efter den behandlingen... Asså, jag åt inget på två dagar."
"Inte det? Men det är ju bra att äta så man håller igång systemet, vet du."
"Ja, jo, det är ju sant, men den 3 november klockan 16.15 var jag tvungen att gå på muggen och då var det ju helt okej, men en kvart senare var det lösare och det kom blod, sen rullade det på så i två dagar. Man är inte hungrig i det läget."
"Nej, det förstår jag ju."
"Ja," *skrockande skratt*, "och är det intag blir det uttag, som jag brukar säga."

En kvinna som jobbade i audionomrummet ropade upp mig strax därpå, just när mannen skulle gå in på sitt urologbesök denna dag. Knappen i båset fungerade inte så jag fick säga "ja" så fort jag hörde ett pipljud. Därefter skulle jag upprepa ord som en mansröst på ett band läste upp samtidigt som det var mycket störande brus i bakgrunden. Det gick mindre bra... speciellt högra örat. Inte konstigt att jag inte alltid hör vad folk säger, men det var inte så dåligt att jag behöver hörapparat eller annat =). Skönt att få det kollat...

Veras Nip-Slip
Jag har gjort en Janet Jackson. Fast inte med flit. Dagen innan ringde en kvinna från TNT om ett paket på flygplatsen som skulle levereras (egentligen till syrran, men hon var inte i Kungälv) och vi kom överens om nästa dag - i onsdags förra veckan. Jag sa ifrån att jag var hemma på eftermiddagen.

Onsdagen kom och 08.30 knackar det på dörren, jag är yrvaken och tror att det är min granne A-M, så jag virar täcket om mig och vinglar iväg ut i hallen. Öppnar dörren utan att titta i kikhålet, hade inte sett mycket ändå eftersom jag inte hade varken linser eller glasögon vid tillfället, och ser en lång suddig kille stå där, så jag kisar misstänksamt mot honom, noterar paketet i handen.
"Hej, jag skulle leverera det här paketet till dig idag. Kan du skriva på här?"
Han räcker fram ett papper och en penna och pekar på ett fält. Jag tittar några sekunder på pappret i min hand och skall börja skriva när täcket släpper lite och mitt ena bröst blottas.
"Åh, jävlar!" Får killen ur sig, vänder sig om, högröd i ansiktet och vågar knappt titta på mig när han sträcker fram armen för att ta pappret. "Ha en bra dag hörru!" Slänger han ur sig när han springer ner för trappan.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om nip slip, blottar, bröst, janet jackson, tnt, kungälv, audionomen, brus, hörapparat, hörseltest, behandling, öron näsa hals, lundby sjukhus, urolog, mediciner, sjukjournal, pensionär, högkostnadskort, frikort, respekt, regn, utlåtande, göteborg, samtal, kbt, psykiatriker, depression, trötthet, hjärtklappning, vettikett och annat intressant

Nu är Tito Finito och ScrapMara

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 10 Oct 2008 09:45:00 +0000

Läste på Aftonbladet att Tito Beltran blev dömd till 2 år och 6 månaders fängelse efter att ha förgripit sig bland annat på en 7-årig flicka. Personligen tycker jag att domen är riktig men att tiden för straffet är för kort och summorna han skall betala i skadestånd för låga.

ScrapMara stundar
I eftermiddag kommer Nina hit, imorgon Sarah och kanske syrran också. Det skall bli så jädra roligt och det är välbehövligt för mig, koppla bort allt annat och bara vara kreativ.

På måndag skall jag och syrra hugga tag i webshopen och jag ska gå igenom lagret för inventering. För de som har skickat in svar på enkäten på hemsidan kommer få möjligheten att handla på smygpremiären (datum ej fastställt ännu). Vi ser verkligen fram emot det här, och många svar har vi fått vilket är väldigt roligt! =)

Dags för mig att sätta fart med lite städning och flytta scrapsaker från köket och in hit till vardagsrummet, handla, förbereda lite mat... Vi hörs!
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tito beltran, fängelse, artist, övergrepp, barnflicka, våldtäkt, scrapbook, scrapping, scrapmara, scrapqueens, webshop, vettikett och annat intressant

Reklamtips

veronica@onlajn.com (Veronica) — Sat, 04 Oct 2008 22:23:00 +0000

Tog kort på fönstret till kiosken på torget. Dom måste ha mycket dötid på det stället ;).

Fick denna länken till Youtube från Ugglan på MSN som är rätt charmig, speciellt i slutet =).
http://www.youtube.com/watch?v=epUk3T2Kfno

För kattägare är dessa ett måste att se:
http://www.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=4rb8aOzy9t4&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=s13dLaTIHSg&feature=user
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om youtube, katt, tecknat, utter, djur, skyltning, butik, godis, vettikett och annat intressant

Fantastiska recept och Gammalt blir nytt

veronica@onlajn.com (Veronica) — Sat, 04 Oct 2008 14:33:00 +0000

Gammalt blir nytt
Jag har en gammal brudkista från 1819 (om man skall tro på årtalet som är målat på insidan av locket). Innan jag magasinerade in allt i min ägo, anno 1997, för att resa till Australien lade jag ner lite saker i den, tillsammans med nyckeln. Sedan jag flyttade till min tvårummare 2001 har den stått på brorsans och farsans företag. Först igår fick pappa öppnat den och kom hit med innehållet jag inte har sett på 11 år ganska exakt. Anledningen till detta var att låset var ett så kallat papegojlås, så den låstes när jag stängde locket, inget jag tänkte på då. Uppenbarligen.

Mormors gamla taklampa (från 1970-talet som på ett sätt är fin, men den är inte i min stil), gamla fönster med insatta speglar, en liten handmålad pall. Det roligaste var ju helt klart gamla fotografier från början av 90-talet tillsammans med negativ av bilder jag skulle vilja ha, så det blir att lämna in dessa för framkallning. En hel hög med brev från min gamla kompis Susanne E, som fick mig att skratta högt när jag läste igenom några. Fann även följande, som jag själv har skrivit.

En gammal vän, låt oss kalla henne Monica, är en matglad typ på cirka 140 kilo. Trots att hon är matglad så är hon ingen vän till matlagningen i sig. Jag tycker synd om hennes man.

En dag hade hon bjudit hem mig och en kille, Stefan, på middag bestående av potatismos och fiskpinnar. Jag stod bredvid när hon gjorde moset och hennes recept är följande:

* En kastrull kokt potatis
* Ca 300 gram margarin, gärna mer
* 0,5 dl grillkrydda
* 5 ägg
* Två häftiga nysningar, ett plus är om vätskor kan tillföras

Ingredienserna blandas med elvisp i några minuter. Fiskpinnarna tillagas i mikrovågsugnen direkt från frysen.

Jag kom, jag såg, jag tipsade Stefan som var ute och rökte, och vi gick hungriga därifrån för att köpa mat på McDonald's istället. Hon sa till mig att jag inget skulle säga till det andra när hon nös så det skvätte ner i moset, men trodde hon verkligen att jag inget skulle säga OCH äta??

En annan minnesvärd händelse från Monicas slabbiga kök, och även denna gången var Stefan inbjuden. Han och Monicas karl satt i vardagsrummet och tjötade och jag höll henne sällskap i köket, om inte annat så för att se vilka underbara tillsatser hon skulle bjuda på denna gång.

* Överkokta makaroner
* Nermalda, stekta fläskkotletter
* Vit sås med mjölklumpar

Mal ner de förstekta kotletterna, låt benen vara kvar. Varva makaroner och kotletter i en ugnsäker form och häll över såsen. Gratinera i mitten av ugnen på 250 grader tills en bränd skorpa uppstår.

Jag gjorde ett tecken till Stefan att det var dags igen, så vi låtsades inte vara så hungriga och smet därifrån så fort det gick.

Jag hittade även en annan skildring som är från 1992 angående vikten av sparsamhet/snålhet.

Ett av de jobb jag har haft var som kafébiträde på Kungälvs sjukhus. Min arbetsgivare, "Stig", var ovanligt snål, men hans fru desto snålare. En dag hade jag tagit med mig några brödskivor hemifrån, pålägget var slut, och jag tänkte att jag kunde ta en ostskiva eller två på jobbet.
"Har du betalt för dom däringa?" hör jag en gnällig röst bakom mig yttra.

Vi hade en lista som vi skrev upp vad vi tagit och personalpriset. Detta drog han sedan av på lönen som betalades kontant i handen. På denna lista skrev han upp 3 ostskivor redan innan jag hann få dom på mina smörgåsar och satt mig för att äta lunch. Han drog av 3,50 från min lön och muttrade nåt om att han nu förlorat försäljningen av 3 hela ostfrallor på grund av mitt tilltag.

Ibland kunde man se hans platta arsle i vädret när han stod över papperskorgarna letandes efter plastmuggar och annat som han kunde diska upp och återanvända, returflaskor och burkar, gärna också engångsbestick. Fanatisk är ett svagt ord i detta sammanhang.

En dag när Stig och hans fru var ute i ett kort ärende kom en dam förbi och undrade om hon fick lämna en liten hög med reklamlappar för ett gott ändamål. Vi som jobbade där gav henne vårt medgivande och lapparna placerades i slutet av bänken, där man drar brickorna. Dessa tog inte upp någon plats över huvud taget.
"Vad är detta? Vem har lagt de häringa där?"
Efter förklaringen hördes
"Egentligen skulle vi ta hyra för det."
För ett par reklamlappar! Det är detta som kallas ekonomi.

Hoppas att ni tagit lärdom! =)
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om brudkista, 1800-talet, australien, lås, taklampa, fotografier, brev, matlagning, McDonald's, sparsam, snål, kafeteria, kungälvs sjukhus, personalpris, reklam, ekonomi, vettikett och annat intressant

Sandors scrappade kort =)

veronica@onlajn.com (Veronica) — Wed, 01 Oct 2008 11:29:00 +0000

Jag kom på att jag tog kort på Sandors gratulationskort som jag scrappade i lördags. Presenten bestod av en flaska Xanté Päronkonjak och hittade en påse till den på Wettergrens. Syrran påpekade att vi hade ett matchande papper hemma [KI Memories].

Fonterna på utsidan är Sophisticate och Abigail Grande, insidan är en QuicKutz-die (presenten) och flickan med katten är stämplad och målad för hand, sattfast med distanskuddar. Jag gjorde sedan ett hål i ena hörnet av kortet och fäste det med ett tunt vitt sidenband på ett av handtagen på påsen.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagskort, kort, scrapbook, scrapping, scrapbooking, fest, party, päronkonjak, xanté, present, QuicKutz, Sophisticate, Abigail Grande, die-cuts, dies, stämpel, vettikett och annat intressant

En snuskig meny och Kniiip!

veronica@onlajn.com (Veronica) — Tue, 30 Sep 2008 21:14:00 +0000

Jag har tagit det lugnt med datorn några dagar, vilket har varit skönt faktiskt. Det har ändå varit fullt upp med olika saker och om jag har mer än en sak på agendan en dag så tycker jag att det är jobbigt, men jag biter ihop. Och av någon anledning har sidodelen på bloggen försvunnit längst ner på sidan i höger hörn... ytterst märkligt! Skall undersökas imorgon.

Tack igen =)
I lördags var jag hemma hos Sandor, hans fru och dotter på lite partaj för att fira Sandors födelsedag (som var i söndags). Det var väldigt trevligt! Träffade några jag inte sett på flera år och nya personer som tillkommit i kretsen. Mia hade fixat plockmat som var oemotståndligt gott, speciellt portionspajerna - jag måste ha receptet ;).

Eftersom jag gillar växter och trädgårdsarbete har jag i bakhuvudet haft tanken på att omskola mig till trädgårdsmästare eller dylikt, men jag pratade med en tjej på festen som är just det. Hon berättade att det är tungt för händerna med allt ogränsrensande, grävande och så vidare. Det fick mig att backa lite för jag har ju redan problem med händerna som det är... Förvisso finns det ju flera inriktningar, man kan ju bli trädgårdsarkitekt till exempel, men det är inte den biten som lockar mig. Jag får fundera lite till helt enkelt, kanske återgår jag till min arkeolog/egyptolog-dröm.

Kniiip!
Igår var jag på avslappningskurs. Parkerade cykeln utanför lokalen och när jag kom in satte jag mig i en stol och såg folk komma in och ta plats. Stolarna var placerade i en stor cirkel och i dess mitt på golvet hade kursledaren placerat fyra små värmeljus och två ljusstakar. Hon presenterade sig för oss nya tillkomna, pratade om olika metoder och vi skulle sedan göra en övning.

Under övningen som kallas Silvametoden, skulle man först spänna delar av kroppen för att sedan slappna av. När kroppen var lugnare var det dags att visualisera en nedåtgående trappa eller en hiss och för varje våning siffrorna 10 till 1 och sedan kliva ut på källarplan. Där nere skulle man se först en blå tavelram i vilken man skulle fylla negativa saker, sånt som stressar en och så vidare, för att sedan kasta bort den, sudda ut eller bränna upp den. Efter detta skulle man till vänster se en vit ram där positiva saker skulle in.

Jag spände först fötterna i någon minut, slappnade av i dom, sedan vaderna, låren, och baken, vilket fick flera stolar i rummet att knarra högt. Efter mage och axlar (vilket gjorde helvetiskt ont i mina som värkte infernaliskt) skulle vi börja stiga ner i trappan, eller ta hissen. Jag kom till våning 8.

Antagligen andades jag för koncentrerat att detta utlöstes, eller också för att det var så många [16] i rummet... Jag har ingen aning, men roligt var det inte, för trots önskan att bara springa ut och ställa mig på gatan i ösregnet, så ville jag inte störa de andra närvarande som var helt inne i avslappningen. Jag andades i "fyrkant", tänkte på något annat, fokuserade på en av ljuslågorna, tittade på några torra tavlor... Att det skulle släppa och kännas bättre efter en stund - vilket jag får höra från läkare och andra - stämmer inte. Det håller sig på samma nivå eller eskalerar.

När övningen var slut skulle vi prata lite, men jag hade svårt att koncentrera mig. När hon sa hej då sprang jag iväg till gästboken för att skriva mitt namn (för att dom skulle veta hur många som var där och vilka) och sen ut. Cykelturen hem var riktigt skön, men jag fick ta det lugnt eftersom jag var yr.

En snuskig meny
Syrran skickade ett SMS från jobbet och självklart måste jag dela med mig till er. Blir ni inte lite sugna?

Gubben ser ut som om han har kinderna fulla, men jag vet inte om jag vill veta av vad ;).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om dator, party, fest, födelsedag, paj, växter, trädgård, trädgårdsmästare, ogräs, trädgårdsarkitekt, arkeolog, egyptolog, avslappningskurs, avslappning, cykel, värmeljus, metod, övning, silvametoden, lanefeldt, knip, panikångest, ångest, andas i fyrkant, gästbok, pizzeria, bild, vettikett och annat intressant

Kaninungar som föda

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 26 Sep 2008 16:01:00 +0000

Via E-mail från Petri fick jag följande bild:

................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kaninungar, hundfoder, hundar, vettikett, reklam, skylt och annat intressant

Medicinkrock och handvärk

veronica@onlajn.com (Veronica) — Fri, 26 Sep 2008 13:22:00 +0000

In på Apoteket med yrsel och illamående, ni vet vid det här laget att det beror på ångest, tog en nummerlapp och skulle hämta Imigran och Aurorix. Det förstnämnda är för min migrän och jag äter dessa dagligen, det andra är en mildare form av antidepressivt. Tyvärr gick inte dessa ihop, så efter ett telefonsamtal med psykiatrikern som sköter dessa mediciner bestämdes det att jag inte skall hämta ut Aurorix alls, utan jag skall fortsätta äta Atarax vid behov (konstant alltså) sen skall vi diskutera vidare när vi ses vid mitten av oktober.

Jag har små envisa ryckningar i nerver och muskler över hela kroppen, några sekunder på benet och sen på ryggen, över ena örat, och så vidare. Det är inte så att jag har ordentliga spasmer så att ett ben eller en arm helt plötsligt far ut (tror det är så Liselott och Nina ser mig när de läste, haha). Hörde mig för med honom också och han sa att jag är så på helspänn och uppstressad. Jag får helt enkelt rida ut stormen.

Jag kommer antagligen vara offline mycket mer, mina händer värker som bara den så fort jag skrivit en liten stund (tur att man kan spara mellan varven!). Igår kväll kunde jag knappt göra något med högerhanden så jag fick skicka sms och borsta tänderna med vänsterhanden - avigt värre, men det gick. Med tanke på hur det kändes så fick jag lite panik utifall att karpaltunnelsyndromet kommer tillbaka (risken finns ju) och jag behöver operera igen... Det blir alltså mer vila av händerna ett tag framöver, och det betyder ju inte bara från datorn.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om medicin, värk, karpaltunnelsyndrom, cts, nerver, muskler, atarax, aurorix, imigran, migrän, sumatriptan, apotek, vettikett och annat intressant