Veronica - Med tangentbordet som vapen :

Bloggen flyttar tillbaka

2010-10-16T11:02:00.002+02:00

En tid har nu åter igen flytt,
adressen till bloggen är bytt

Efter de poetiska raderna kan jag förtydliga att jag har skapat en blogg på min domän igen. Jag skriver inte varje dag, men då och då.

Välkomna!

Onlajn.com

Rättningar

2010-02-11T11:12:00.003+01:00

Rättning av tidigare inlägg
Min bror skulle till Kammarrätten idag, inte Länsrätten som jag skrev i ett tidigare inlägg (Angående körjournaler). Han ringde för övrigt för en stund sedan och berättade att kvinnan från Skatteverket hade försökt att slå ner på småsaker, bland annat följande.

Han har rätt att köra 100 mil om året i privata resor med tjänstebilen (uppdelade på 10 resor). Kvinnan i fråga hade påpekat att det diffade med 7 mil vid ett tillfälle varvid han svarade att han har 93 mil till godo.
"Du har tankat i Lödöse också vid ett tillfälle."
"Okej, då har jag 86 mil kvar."
Då slog hon igen sin pärm och sa att Kammarrätten får ta beslutet - vilket kommer inom en månad.

Förra sommaren åkte han till en ort norr om Östersund för att träffa en eventuellt blivande kund och titta på ett större arbete som han skulle lämna anbud på. Han har ett intyg som bekräftar detta möte men Skatteverket anser att de är en privat resa. Anledning: Det var under semestertider. Han hade ju tankat i Östersund... som ligger längs vägen.

Jag vet inte vad jag ska säga om det hela. Alla siffror stämmer med mätarställningar, bensinförbrukning och jag vet inte allt, men ändå vill de få det till att något är fel. Man börjar ju undra om det är så att de måste sätta dit en viss årlig kvot av företag som fifflar, sen om det egentligen inte är fel så ser man till att sätta dit dem ändå.

Rättning av kroppen
I eftermiddag ska jag iväg på mitt första pass av tolv där jag ska lära mig "Basal kroppskännedom" - det innebär att man ska lära om sig att bära kroppen rätt, sitta, gå och stå. Som det är idag så bär jag kroppen med överdelen och låter inte magen och benen göra sitt, vilket resulterar i att jag har värk på högt och lågt. Det här låter lite 'spejsat', men det kanske ger något i slutänden =).
......................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om rättning, kammarrätten, länsrätten, skatteverket, revision, körjournal, lödöse, östersund, mätarställning, bensinförbrukning, fiffel, basal kroppskännedom, värk.

Vis eller envis?

2010-02-10T10:54:00.001+01:00

Dagens citat

Förmågan att tänka annorlunda än i går skiljer den vise från den envise.

Källa: John Steinbeck
...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om citat, john steinbeck, envis, vishet.

Angående körjournaler

2010-02-10T10:03:00.001+01:00

Överrörlig armbåge
Jag hade tid hos ortopeden idag för en snabb undersökning av vänstra armbågen som trilskas. Han hade läst utlåtandet från sjukgymnasten och ville kontrollera själv. Den känns lösare, lättare att vicka på än den högra som är stabil. Jag ska få en tid till en annan ortoped för ytterligare ett utlåtande, och jag väntar fortfarande på att bli kallad till Sahlgrenska för en nervmätning... jag hoppas vid gud att jag slipper en trubbig nål ner i musklerna för att 'lyssna', så som jag fick när jag kollade händerna för karpaltunnelsyndromet *ryser*.

På tal om det så märkte han tendenser till detsamma i vänsterhanden, så blir det operation av armbågen så sätter de säkert skalpellen i handen också.

Innan jag gick hem tog jag en lov in på röntgenavdelningen för att ta några bilder på armen, ringde Nina på hemvägen och jag erbjöd mig att ha Linus (4 år) här någon timme när hon och hennes karl Kent ska iväg på ett möte =).

Angående körjournaler
Min storebror ringde upp mig igår, han brukar ringa och prata när han är ute och kör, och vi kom in på det här med körjournaler. Det hade varit en revision på hans och farsans företag och de hade då tittat på dessa - och åkt dit för att inte klockslag stod uppskrivna.

Han hade då frågat om det fanns journaler att ladda hem från deras hemsida där det fanns en kolumn för klockslag. Det fanns det inte.

Det är så här, och ni som fyller i dessa dylika papper bör vara extra uppmärksamma, att Jan-Erik åker
1. Från kontoret i Kungälv till Volvo i Göteborg - mätarställning och klockslag skrivs ned.
2. Ankomsten till Volvo - mätarställning, klockslag, kilometer och kontaktperson skrivs ned.
3. Från Volvo till en elgrossist för inköp av lite kabel - mätarställning och klockslag skrivs ned.
4. Från grossisten tillbaka till Volvo - se punkt 2.
- och så vidare.

Det är ett jäkla skrivande i den där boken. Och till vilken nytta egentligen? Jag förstår ju att de vill ha koll så man inte åker från Göteborg till Malmö på privat nöjesresa, men ändå, det blir så jäkla överdrivet.

De har ytterligare en bil i firman som stod still i fyra månader (eller nåt sånt) och mätarställningen när den parkerades och sen kördes är desamma, men det var visst fel att inte skriva något i körjournalen under tiden?! Vad är det för mening att skriva en nolla för varje dag när det är uppenbart att den inte har rullat en meter?

Jag är förvånad över den här storebrorstendensen. Större företag borde ju åka dit fort som attan om de hade kollat ordentligt - ärligt talat, hur många av landets anställda/egenföretagare som har bil i tjänsten skriver upp exakt klockslag för varje ärende de gör?

Imorgon ska ärendet upp i tingsrätten och jag hoppas att min bror får rätt. Dessutom borde Skatteverket på sin sida lägga upp en blankett eller annat för utskrift med utrymmet för klockslag.

På Skatteverkets hemsida står följande:

Innehållet i körjournalen

En körjournal rekommenderas innehålla följande uppgifter
Mätarställning vid årets början
Datum och mätarställning vid resans start samt varifrån resan startade
Ärende samt vilka platser/företag/kontaktpersoner du besökt (behövs inte vid privata resor)
Hur många kilometer du kört
Datum och mätarställning vid resans slut samt var resan avslutades
Mätarställning vid årets slut

Var i texten står något om klockslag?
.......................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om armbåge, ulnarisnerv, ortoped, sjukgymnast, nervmätning, sahlgrenska, karpaltunnelsyndrom, operation, röntgen, barnpassning, körjournaler, revision, företag, volvo, göteborg, grossist, nöjesresa, tingsrätten.

En halvblind födelsedag

2010-02-09T12:16:00.010+01:00

Arbetsträning på gång?
Jag var på mitt möte hos Arbetsförmedlingen idag där jag fick träffa en trevlig tjej från ett företag som ska hjälpa mig hitta någonstans att vara på. Helt plötsligt utbrister min handläggare som bläddrat lite bland papprena på skrivbordet:
"Jag har kanske hittat en plats till dig, Veronica."

Det visade sig vara ett enmansföretag som kunde tänka sig en person som behöver arbetsträna för avlastning, sen får man väl se vart det leder. Det skulle vara arbete både på plats och hemma, vilket skulle vara idealiskt för mig. Jag pratade med honom för en stund sedan och vi bestämde oss för att träffas över en kopp kaffe på fredag.

Och sist men absolut inte minst...
Jag fyllde år igår och förutom telefonsamtal, mail och annat via nätet, fick jag flera blombuketter. Eva skickade en jättefin bukett med tulpaner i olika färger som sprider sin väldoft i köket. Syrran kom med tulpaner också - dessa står i sovrummet. Magnus skickade en tjusig kreation med gula rosor och murgröna bland annat, till detta fick jag en påse Twist som jag njuter av just nu. Tack så jättemycket Eva och Magnus! =)

Susanne och hennes barn, Amanda och Ossian, kom förbi på fika och hade med sig blommor även de, blekrosa gerberra som passade perfekt i min gammaldags vita vas. Ett halsband utgjorde presenten med vita pärlor bland annat. Jag har inte träffat dem på något år, men vi får se till att få till det lite oftare än så, skamligt är det annars med tanke på hur nära vi bor ändå.

Även Miikka kom med en kreation i gult som verkligen gör sig där den står på byrån i hallen. Jag har tagit bilder och måste såklart vissa dessa =).

Efter maten åt jag, Miikka och Jessica semla till kaffet och de diskuterade olika färger på möbler, när Miikka kom på att han kanske hade köpt mörkblå färg på mörkläggningsgardinerna, till vårt sovrum respektive Joels, istället för svarta. Han hade åkt förbi IKEA på hemvägen från Malmö och hade köpt med sig lite grejer. Vi gick efter honom ut i hallen och han tog upp en av rullarna och riktade dessa mot ytterdörren, som för att hålla den under spotlighten.
"Är den svart?"
"Jaaa... det är den väl." Jag tittar intensivt på den.
"Äh, lägg ner det där", säger Jessica.
Efter lite kommentarer dem emellan om min dåliga syn, trots linser, ser jag mig omkring och där står en kartong som mäter ca 60x100 cm och frågar vad det där är för något.
"Äntligen!"

Miikka hade samtidigt köpt en hallbyrå till Jessica och han skulle hjälpa henne att bära upp den medans jag dukade undan och fixade kaffe. De hade gjort sig mycket möda för att jag inte skulle misstänka något och jag hade dessutom varit ute i hallen flera gånger men ändå inte sett lådan! Jag är mer än förvånad själv kan jag säga...

När jag öppnade paketet så visade det sig vara en Markus =). En kontorsstol var något jag verkligen var i behov av. Den satte jag ihop direkt med syrrans hjälp, det lustiga är att jag har tittat just på den här men har inte haft närmare 2.000 kronor att lägga, utan jag har suttit på en öglestol, som har en liten kant vid sitsen som har gjort att mina ben har somnat eftersom kanten har skurit av blodtillförseln, haha.

Blommor i ordningen Miikka, Susanne, Magnus, Eva och Jessica =).

Begåvat citat

Det är ont om begåvat folk, men man kan ju inte vara överallt.

Källa: Okänd
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om arbetsträning, möte, arbetsförmedlingen, af, handläggare, fika, födelsedag, grattis, blommor, tulpaner, bukett, present, halsband, semla, kartong, markus skrivbordsstol, ikea, citat.

"Här var det haspat precis överallt."

2010-02-03T14:25:00.003+01:00

Bosse gick för en stund sedan efter att ha fixat låset. Han berättade att det är flera lägenheter här i husen som istället för att ha fungerande lås har haspar! Jag svarade på ett mail från Jessica och nämnde detta för henne och fick nedanstående respons.

Haspar..!!!??? Känns änna lite utedass.

.................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om hasp, lås, haspar, utedass, emil i lönneberga.

Knut i magen

2010-02-03T12:01:00.005+01:00

Gubben
Nog för att jag är känslig i vanliga fall, men sen jag åkte med Gaston till Blå Stjärnan är jag hyperkänslig. Jag har en konstant knut i magen, tårarna tar aldrig slut känns det som. Bara en enkel kommentar kan bringa mig ur fattningen helt.

Jag tog ner Gubben till den nya lägenheten igår förmiddag och det var först sent på eftermiddagen som han kunde komma till ro i sin korg (eller äggkoppen som vi kallar den med tanke på formen). Han var tyst och lugn när jag och Miikka tittade på film och när vi la oss, men vid 01.15 ungefär började han jama och springa runt - nyvaken i en ny lägenhet och hans vapendragare sen 7 år är inte i närheten, inte konstigt att han gick och ylade. Jag gick upp och satte mig med honom i famnen i soffan en stund och då låg han nöjt och trampade.

Han brukar leta upp mig när han vaknar och vill gosa lite och sen kan han lägga sig igen. Stackarn, det måste kännas jättekonstigt på alla sätt.

Badrumsdörren
... får en ny låskista och nya handtag. De förra hängde lite sorgset och man fick trycka till dörren för att stänga den. Nu är Bosse här, en gammal granne som bodde i lägenheten ovanpå, och fixar till det.
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om gubben, katt, gaston, blå stjärnan, tårar, lås, granne.

Gaston är borta

2010-02-01T15:25:00.009+01:00

Gaston är borta och kvar är en vilsen matte. Det är så jag känner mig, vilsen och illamående. Jag sörjer Gaston som jag fick låta somna in igår, jag kan inte sluta gråta... Efter att ha funderat över dagen och pratat med katternas uppfödare Marianne tog jag beslutet.

Han var den typen av katt som inte hade klarat av att flytta till någon annan och jag själv hade inte klarat av att lämna bort honom och inte veta från dag till dag hur han mår. Det här låter nog lite hysteriskt för någon som inte har haft husdjur själv, men med den personligheten och känsligheten han hade så hade det inte fungerat.

Miikka sa häromdagen att det är bättre att han får somna in, och innerst inne visste jag väl detta, men jag ville vara riktigt säker först och inte bara rusa in i ett beslut som jag kanske ångrar. Vilket jag gör - såklart, men för hans skull var det det enda alternativet.

Kent körde mig, Gaston och Jessica till Blå Stjärnan vid 17-tiden igår. Kent väntade utanför när vi kom in i ett rum. En underbar sköterska var med, hon förklarade hela vägen vad som händer eftersom ingen av oss har varit med om det här tidigare. Efter den lugnande sprutan blev han slö och när jag höll honom i famnen såg jag hur borta han var i ögonen, tungan stack lite utanför och han var slapp.

När hon sprutade in medlet i katetern på frambenet pep han till och sen var han borta... Jag kände att jag måste vara med, jag hade inte klarat att bara gå därifrån innan han hade somnat in. Sköterskan lämnade oss själva efter att hon hade lyssnat efter hjärtljud. Det kändes konstigt att hålla honom och inte höra något spinnande, vilket han gjorde konstant annars.

Vi var kvar hos honom en bra stund och jag kunde inte sluta klappa honom. Det kändes som hjärtat skulle brista. Eller känns snarare. Jag var nära att säga till Kent att vända tillbaka. Det kändes som om jag övergav honom...

Han hade en underbar personlighet, social och kelen. Om man var ute i köket och han la sig tillrätta på en stol, i fönstret eller på golvet och man gick därifrån så pep han (har aldrig hört honom jama, bara pipa), som för att ropa en tillbaka. Då ropade jag på honom att komma så lufsade han efter en, nöjd att vara i närheten igen. Låg jag i soffan så hände det att han hoppade upp och la sig bredvid och sov med huvudet på min arm. Någon knäkatt var han inte, till det var han för stor på nästan 10 kilo.

Gubben (Chess) var kvar hemma hos Jessica och jag följde med henne upp efter att Kent släppt av oss. Gubben luktade på buren och var väldigt kelen, känner jag honom rätt så hade han säkert gått och letat efter Gaston efter att vi hade gått. Jag ska hämta hit Gubben om en stund och bara vara. Jag ville inte ta hit dem förrän jag hade bestämt mig angående Gaston, det kändes lugnare att om jag nu skulle ta bort honom så ville jag ta honom från det hemmet han alltid bott i och direkt till Blå Stjärnan och inte stressa upp honom mer genom att bo in honom här. Dessutom vänjer sig Gubben direkt att inte Gaston har varit i den här lägenheten.

14 oktober 2002 - 1 februari 2010
..........................................................
Läs även andra bloggares åsikter om somna in, katt, sörjer, sorg, husdjur, blå stjärnan, sköterska, lugnande, kateter, spinner, gaston, chess, gubben, norsk skogkatt.

Gaston

2010-02-01T10:10:00.003+01:00

Efter en migrännatt - och migrän fick jag antagligen av att jag varit ledsen hela helgen och har gråtit floder. Anledningen är min katt Gaston. Han är otroligt känslig för förändringar och blir uppstressad.

Strax innan flytten, som för övrigt gick bra i lördags, märkte jag att han gick på toa alldeles för ofta och sen blodspår i hans päls. Jag bestämde mig för att åka som igår, på söndagen, när flytten var avklarad till veterinären med honom. Jag frågade Kent om han ville köra mig och Jessica dit - skulle frågat Miikka men han hade Joel här och har inte plats för mer än en passagerare i bilen.

Veterinären gav honom lugnande och smärtstillande medel och skrev ut ett recept på antiflammatorisk medicin. Precis som tidigare så sa hon att han kommer få detta igen med tanke på hur känslig han är.

Tanken har ju funnits där att avliva honom eller omplacering eftersom han behöver komma till ett lugnt hem, jag tror inte han har förlikat sig med tanken att jag är sambo. I vilket fall som helst så sörjer jag ju att den här goa katten försvinner från mig som jag har haft i sju års tid.

Omplacering kan vara stressande i sig för Gaston och jag är noga med vart han kommer, samtidigt känns det lite som mord att ta bort honom bara rätt upp och ner. Kanske är jag överdrivet känslig... men man kan inte komma ifrån att det är en familjemedlem det handlar om.
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om gaston, norsk skogkatt, avliva, omplacering, stressad katt, urinvägsinfektion, blåskatarr, sörjer, sorg, veterinär.

Ändringar och Täckt eller otäckt

2010-01-28T13:51:00.000+01:00

Färgändring
Målaren ringde upp mig igår på eftermiddagen och bad mig komma ner för att titta på färgen han hade börjat med i vardagsrummet. Istället för den tidigare, som jag äntligen kunde finna ord på igår, så blir det en mer sober och lugnare färg som passar bättre med fondtapeten och våra mörka möbler. Ordet jag kom att tänka på var "pizzeria", den klassiska nyansen, som på bilden nedan fast mörkare.

Målaren sa att det är en konstig blandning som inte ens kan benämnas med en färg. Vi håller med.

Täckt eller otäckt
Läste lite snabbt på Aftonbladet om Reinfeldt och Sahlins radioduell. Ämnet om att Franrike hade förbjudit burkor höll våra politiker med om - med mitt bifall. När utländska personer kommer till Sverige så begär jag inte att de ska glömma av sitt ursprung, men de kan ju rätta sig lite mer till landet de har flyttat till.

Slöja kan jag leva med, då ser man åtminstone personens ansikte och ögon ordentligt. Vad jag har förstått så står det inte i Koranen att kvinnan ska gå täckt uppifrån och ner.

Att varva ner med tillåtelse
Klockan 13.00 ska jag träffa min läkare och jag ska fråga honom om det här med värken i solar plexus och över bröstkorgen. Nu har jag inte lika illa, men jag känner ändå av det.

Lunchen hoppar jag gärna över, frukost också, men det är som Miikka sa till mig häromkvällen att jag inte kan ta något i farten utan jag måste lära mig att sitta ner och tillåta mig att varva ner. Det ska jag göra nu - ta en macka och kopp kaffe efter att jag har varit i tvättstugan =).
...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om färg, nyans, pizzeria, täckt, otäckt, slöja, burka, förbud, frankrike, aftonbladet, mona sahlin, fredrik reinfeldt, debatt, invandrare, utländsk härkomst, solar plexus, bröstkorgen, ångest.

Idag ska jag gänga; Höjden av snålhet

2010-01-27T07:06:00.014+01:00

Tidig morgon
Jag vaknade 04.53 och kunde inte somna om, den ihållande huvudvärken som jag har haft sedan i lördags ger inte med sig men trots det är jag på gott humör. Just nu väntar jag på att målaren ska komma och hämta extranyckeln till den andra lägenheten =).

Besiktning
I måndags var det ju besiktning och väggarna var inte vackra:
Vardagsrummet - Det var färgkluttar i taket och vid den tapetserade fondväggen fanns tapetklister i taket, vars flagor hängde lite sorgset.
Köket - Tapeten, som i sig själv inte är en vacker historia i grönt och vitt med blommor, är förstörd med igenspacklade hål och vätskor av någon sort som har runnit.
Hallen - Väggarna är skrapiga och smutsiga.
Sovrummet - Grönmålade väggar med färg i taket och golvlister. Man skulle kunna tro att personen i fråga som har målat är ordentligt darrhänt med tanke på hur där såg ut.
Målaren/målarna har fullt upp, det enda som inte behövde fixas till är Joels rum (Miikkas son).

För övrigt var en spegeldörr i badrumsskåpet sprucket tvärs över åt två håll, dörrhandtaget till badrummet knarrar och sitter löst, båda sakerna ska åtgärdas. Jag brukar få igenom det jag vill ha när jag pratar med hyresvärden, men jag har å andra sidan sällan krävt någonting när jag har bott här, den här lägenheten är relativt fräsch jämfört med många andra här i huset.

Idag ska jag gänga
Jag ska gå till Apoteket under förmiddagen och hämta ut migränmedicin. Nässpray i all ära, men smälttabletterna Maxalt fungerar bättre. Jag ska börja med en ny förebyggande medicin på måndag istället för Topimax och jag hoppas innerligt att den gör bättre ifrån sig.

Från Apoteket till en affär på torget som säljer fräscha grönsaker (vi är inte imponerade av Willy:s utbud, med potatis som är halvröten och morötter som bättre lämpar sig till hästar... om ens det). Jag ska laga till laxpudding/-låda, vilket ni nu vill kalla det, så jag ska passera fiskbilen också, och så förbereder jag den, vilket den bara mår bra av.

Packning av kläder, skor och väskor står på tur, betala räkningar, tvätta... När syrran kommer hem från jobbet ska vi äta och sen gå ner till lägenheten för att sätta ihop en bokhylla. Den svartbruna stora Expedithyllan jag har haft i några år som rumsavdelare ville Jessica behålla här i lägenheten, så hon och Miikka åkte till IKEA i helgen och köpte en ny till oss =).

Höjden av snålhet
På tal om Willy:s. Jag gick dit för att handla igår, tog det jag skulle ha snabbt och ställde mig i en kö. Precis då öppnade kassan bredvid och en herre av utländsk härkomst fick så bråttom att han lyckades välta korgen (modellen med hjul) vilket han blev upprörd över och drämde sitt paraply hårt över de staplade korgarna vid sidan av.

Jag ställde mig bakom honom och han gjorde ett stort nummer av att lägga upp varorna på bandet, men han brydde sig inte om att lägga dit en pinne. Jag tog en och drämde den demonstrativt lite för hårt efter hans varor. Jag har aldrig förstått problemet att göra en så enkel gest, vad jag har sett har alla tummar och därmed greppmöjligheten.

I vilket fall som helst så säger kassörskan till mannen:
"Det blir 125 kronor."
Han stönar, fumlar och får äntligen fram sin plånbok, på ett så spelat sätt att det syntes lång väg. Bläddrandes i plånboken tittar han bakåt på mig och de andra i kön. På bruten svenska: "Ehh... jag får ställa mig här för de andra undrar väl vad jag sysslar med."
Han hivar fram en hundralapp och frågar: "Kan du bjuda på resten?"
"Då blir inte min chef särskilt glad," svarar kassörskan och börjar se smått irriterad ut. Mannen bläddrar vidare och muttrar något surt och inser väl att han inte kan förhala det längre utan sträcker över en tusenlapp! Se där ja, då hade han ju pengar och kunde väl tagit fram den från början?

De få varorna jag hade gick snabbt och när jag hade tagit ut VISA-kortet ut kortläsaren och väntade på mitt kvitto trycker han sig förbi och säger högt att han ska ha en påse. Jag kan inte hålla mig och säger nåt om att jag inte är färdig med mitt köp, så han får lugna sig lite.

Jag står och packar när han frågar kassörskan vad papperskassen kostar och får "Två kronor" till svar.
"Du kan inte bjuda på den?"
"Nej."
"Inte?"
"Nej!"
"Då får du behålla den... mutter, mutter..."
Sen gör han ett stort nummer även vid packningen för han hade slitit åt sig plastpåsar från fryspåserullen att packa i.

...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om huvudvärk, migrän, målare, nyckel, besiktning, vardagsrum, kök, hall, sovrum, tapet, spegel, hyresvärd, apotek, nässpray, maxalt, topimax, förebyggande medicin, willys, expedit bokhylla, ikea, rumsavdelare, snålhet och annat intressant.

Plattryggad

2010-01-21T16:19:00.006+01:00

Det blir alltid mer än vad man tror
Väntar på att Miikka ska komma hem så att vi kan gå och handla lite för middagen. Lövbiff står på menyn - med en asiatisk touche skulle jag tro att det blir, det är aldrig fel =).

Kanske har han med sig flyttkartongerna också som han skulle låna från jobbet. Vi tänkte packa i helgen så är det lätt att bara iväg under nästa vecka till den nya lägenheten. Hur det än är så har man alltid mer än vad man tror, ändå är jag duktig med att rensa ut och kasta några gånger om året. Jag vill inte ha en massa bös ståendes som inte gör någon nytta.

Pappersexercis
Idag fick jag intyget från Försäkringskassan som Unionen ska ha för att de i sin tur ska kunna räkna ut min dagpenning. Får hoppas att det beslutet inte dröjer alltför länge.

Plattryggad
Idag träffade jag Jeanette, sjukgymnasten, och vi gick igenom hur jag står, går och ligger. Hon kunde snabbt säga att jag bär upp kroppen med axlarna och låter inte benen eller magen göra jobbet. När jag böjde mig fram och lät axlarna och huvudet hänga ner vid knäna fick jag veta att jag är platt över ryggslutet, vilket tyder på att det är spänt där.

När jag låg ner så har jag ett ordentligt valv just i svanken, men det menade hon på att man kan arbeta bort så att jag får mer kontakt med golvet och jag får mindre ont. Jag ser fram emot att få jobba på de punkterna hon noterade så kanske jag blir mindre spänd och har mindre värk uppifrån och ner längs ryggen. De här grupperna har ett maxantal på 8 personer och träffas tolv gånger, en gång i veckan, med början på mitten av februari.
...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om flyttkartonger, packa, utrensning, intyg, försäkringskassan, unionen, dagpenning, beslut, rygg, sjukgymnastik, februari, gruppträning och annat intressant.

Med hopp om framtiden

2010-01-20T14:47:00.008+01:00

Med hopp om framtiden
Läste Ulles blogg idag, hon är en gammal klasskamrat i grundskolan och bodde på samma gata som mig i flera år när vi växte upp. Hon har malignt melanom och går på behandling för detta. Mellan raderna kan jag känna igen mig själv när det gäller oron för framtiden, hälsan och ekonomin, och samtidigt att jag ser positivt på framtiden.

Att jag vräker ur mig min frustation om min hälsa här på bloggen betyder ju inte att jag har gett upp både viljan och hoppet om att jag ska kunna leva som jag vill, det vill säga heltidsarbeta och ha en dräglig tillvaro på alla sätt.

Jag förstår Alliansens vilja med hela rehabiliteringskedjan, det är väl inte många som frivilligt vill gå hemma och slå dank år efter år och hoppas att ingen ifrågasätter ens arbetsförmåga. Jag ifrågasätter däremot några punkter i deras nya regler vad gäller mig som utförsäkrad från Försäkringskassan. Är jag sjuk eller frisk och arbetslös i myndigheternas ögon?

För att citera ett tyskt ordspråk:

Det är en god vana att då och då ifrågasätta saker och ting som man i åratal har tagit för givna.

Och det är ju detta som Moderaterna har gjort. Helt rätt att röra om i grytan, men de hade ju inte behövt stressa igenom det hela utan förberett i god tid och informera oss som det drabbar med vad allting innebär. Nu famlar vi i blindo tillsammans med våra handläggare och de slutliga reglerna slås fast allt eftersom.

När jag skrevs in på Arbetsförmedlingen i december säger min handläggare att de får skriva in mig på ett speciellt sätt och så får de hoppas att just det sättet är det rätta för oss utförsäkrade efter nyår. Det låter snurrigt för er kanske... men inte ens Af hade några aningar om hur allting skulle se ut förrän efter årsskiftet. Hon kunde knappt svara på mina frågor för det hon sa kanske inte stämde sen.

Skillnaden idag är inte så stor vad gäller kunskapen - det känns som regeringen och alla inblandade myndigheter låter tiden gå för att se vad som funkar eller inte.

Jag har en besökstid med min Af-handläggare nästa vecka och har då några punkter jag ska ta upp med henne öga mot öga.

Sjukgymnastik i grupp
Fick samtal idag om att träffa en sjukgymnast vid namn Jeanette imorgon. Hon håller gruppsessioner med inriktning på kroppskännedom. Jag har tränat på detta i två års tid, både hos en sjukgymnast (i samma team som Jeanette) och här hemma, där jag tänker på hur jag står och sitter, kan till och med lägga mig på golvet och göra några övningar, för att sedan bara ligga kvar och göra en avslappningsövning.

Just avslappning är svårt, axlarna är ju alltid lite uppdragna och spända, men man får fortsätta träna på det och vara ihärdig. En dag så släpper det... precis som allting annat.

...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om framtid, malignt melanom, cancer, behandling, oro, arbete, alliansen, rehabiliteringskedjan, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, sjuk, arbetslös, utförsäkrad, moderaterna, handläggare, myndigheter, sjukgymnast, kroppskännedom, avslappning och annat intressant.

Add This

2010-01-19T15:15:00.004+01:00

Kom ihåg att länka från min sida till din egen blogg, ditt konto på Facebook eller kanske Twittra? =)

Share |

Utförsäkrad från Försäkringskassan

2010-01-19T14:03:00.000+01:00

Elva dagar kvar
... till flyttdagen. Vi har fått en trerummare här i huset och syrran får ta över min tvåa. I dagsläget hyr hon en i andrahand här bredvid, men nu får hon denna på förstahandskontrakt - hon slipper den nikotinstinkande och flyttar sålunda in i en hon redan har provbott i så att säga ;).

De nuvarande hyresgästerna i trean flyttar ut den 23 januari, och vi hade kunnat flytta in söndagen den 24 januari, men eftersom den käcka hyresvärden propsar på att lägenheten ska vara helt tom när han besiktar den på måndagen därefter, så skjuts vår inflyttning upp med en vecka. Vi kommer i och för sig flytta över lådor och annat under veckan och sen går de tunga möblerna på lördagen.

Hälsorapport
Allt är som det har varit: Fortfarande mycket ångest, över helgerna hade jag ett tryck över bröstkorgen, speciellt över hjärtat som slog hysteriskt och värk i solar plexus. Jag kunde inte dra efter andan och kroppen gjorde det enda vettiga av ren självbevarelsedrift och gjorde att jag svimmade ett flertal gånger. Tur att jag halvlåg i sängen.

Min armbåge där ulnarisnerven bråkar efter att jag snavade över en rot i april förra året krånglar ännu. Den här veckan har jag varit hos min husläkare som gjorde en lätt undersökning för att utröna om jag kunde ha diskbråck i halsryggen. Nerven löper ut från övre ryggraden och vidare ner i armen till lill- och ringfinger. Hon kunde inte finna något som tydde på detta och skickade en remiss för magnetröntgen som jag ska bli kallad till inom en månad.

I förra veckan var jag hos en sjukgymnast för att kolla armen och även hon kunde konstatera att det inte kommer från halsryggen. Hon kände på båda armarna och jag själv reagerade över att vänsterarmen, vid armbågen, kunde hon flytta på mer än den högra. Förklaringen hon gav var att när jag landade och tog emot med händerna på något vis vred armbågen inåt och skadade ledbanden. När dessa sedan har läkt så har de inte dragit ihop sig och blivit tajta utan är förlängda, därför har jag inte samma stabilitet i armen. Ledband och andra ligament som finns runt nerven ligger och irriterar den så att den hela tiden är utsatt för irritation.

Jag har domningar och känselbortfall från armbågen och ned i fingrarna på utsidan av armen och handryggen, lillfingret speciellt värker om kvällarna. Ibland när jag sträcker ut armen helt känner jag hur armbågen hamnar på plats och det knäpper till - ingen skön känsla direkt ;). Men nu har jag en förklaring och det ska väl förhoppningsvis finnas något sätt att få ordning på detta.

Cephalea Huvudvärksklinik stängde sin verksamhet vid årsskiftet. Tyvärr. Det var skönt att träffa en specialist som har sådan kunskap i migrän, spänningshuvudvärk och annat. Dr Linde skulle skicka en journalkopia till mig (för att jag ska ha underlag om mina diagnoser) och till min husläkare, där han ger råd om vidare medicinering om den nya jag ska testa inte fungerar.

Utförsäkrad från Försäkringskassan
Förvånansvärt att man kan bli utförsäkrad från en myndighet som ska se till att skydda sjuka, men det blev jag den 1 januari. Idag fick jag besked om min nya ersättning och fick nästan hjärtsnörp. Självklart vill jag arbetsträna, men att gå från sjukpenning till aktivitetsstöd har halverat min inkomst. Kunde jag inte få arbetsträna med samma inkomst? Det här gör ju inte att jag mår bättre, jag oroar mig än mer för att få ekonomin att gå ihop och bygger upp ångesten. Visst, jag är sambo, men det är inte meningen att han ska försörja mig - jag som individ vill klara min egen ekonomi.

Dessutom: Med aktivitetsstöd får jag karensdagar när jag är sjuk. Men jag är ju i grund och botten konstant dålig, det är bara det att flera dagar i veckan märks det extra mycket, på grund av migrän eller panikångest, inte har jag råd med att förlora inkomst på grund av karensdagar. Eftersom jag måste stå ut med de dagarna så kan jag inte sjukskriva mig och de kan inte ha någon statistik på hur närvarande jag är eller inte. Om jag inte planerar mina sjukdagar så att det inte är mer än 5 dagar mellan sjukdomsperioderna *ironi*.

Utmattningsdepression är ett bra ord, för det här tröttar ut mig ännu mer och jag blir deprimerad. Jag såg faktiskt fram emot möjligheten att börja arbetsträna och trodde i min enfald att ekonomin skulle vara stabil, men ack så jag bedrog mig. Nu ska A-kassan besluta hur mycket jag får i dagpenning av dem om jag skulle stämpla, sedan beslutar Försäkringskassan utifrån deras besked hur mycket jag ska få per dag. Alltså - A-kassan säger hur mycket jag får, Arbetsförmedlingen står för kostnaden som Försäkringskassan betalar ut.

Fick följande länkar mailade till mig:
- ETC.se
- FK-handläggare sjukskriven

....................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om flyttning, flyttar, andrahandskontrakt, hyresrätt, besiktning, hälsa, ångest, migrän, svimma, solar plexus, ulnaris, armbåge, diskbråck i halsryggen, remiss, magnetröntgen, sjukgymnastik, ledband, cephalea huvudvärksklinik, mattias linde, journalkopia, diagnos, medicin, utförsäkrad från försäkringskassan, fk, myndighet, aktivitetsstöd, arbetsträna, arbetsträning, ekonomi, karensdag, panikångest, moment 22, utmattningsdepression, deprimerad, a-kassan, etc, handläggare, och annat intressant.

Uppföljningssamtalet

2009-10-15T21:49:00.013+02:00

Efter att ha ätit lunch och druckit kaffe promenerade jag och Jessica ner till Lundbykajen, vi gick samma väg jag brukade gå när jag skulle till ViCan [bortsett från de gånger Miikka eller Christina körde mig]. Mot Backaplan, förbi det nybyggda området Porslinsfabriken, gångbron över Lundbyleden mot Lundbykajen. Vi kom fram precis klockan 14.00 när Ingela öppnar dörren till salen där vi skall sitta.

Jag hälsar och går in och vänder mig om när jag hör käbbel bakom mig. Ingela hade försökt stänga dörren framför näsan på Jessica utan att höra sig för vem hon var men syrran var snabb och hade smitit in.
"Ehh... vem är du?" Frågade Ingela.
Jessica räckte fram handen för att hälsa. "Jag är Veronicas syster Jessica."
Ingela ville inte hälsa utan tittade sig runt i salen på de andra och på mig och såg helt nollställd ut, men kände sig till slut nödgad till att skaka hand.
Och så började tjafset.

Hon fick inte vara där. Ordet sekretess haglade ett oändligt antal gånger över oss. Och jag höjde rösten till slut och sa bestämt att jag insisterade på att hon skulle vara kvar, JAG ville det för jag mådde inte bra och ville ha hennes stöd. Ingela sa då att jag skulle ha meddelat detta innan att jag ville att min syster skulle följa med så att de kunde ta ställning till detta, eftersom de nu var helt oförberedda. Jag sa då att jag mådde inte bra på morgonen och behövde ha henne med mig för att ens kunna komma dit över huvud taget och då snörpte hon på munnen och blev tyst några sekunder innan hon började med sekretess igen.

Både jag och syrran vände oss samtidigt till min handläggare från Försäkringskassan som jag satt bredvid och frågade honom om det var okej att hon var med och han sa bara att han håller sig utanför diskussionen. Det riktigt lös om honom att han tyckte att hela situationen tedde sig löjlig.

Inger från Arbetsförmedlingen kom in och skulle sätta sig, såg plötsligt Jessica och hajade till och såg sig frågande omkring och undrade vem hon var. Ingela sa: "Veronica insisterar på att hennes syster är med som stöd här idag."

Efter många om och men gav de tillåtelse att hon fick stanna under följande förutsättningar - vilka upprepades minst fem gånger:
1) Hon skulle bara lyssna
2) Hon fick inte yttra sig
Vi tittade på varandra och som vanligt förstod vi varandra så väl, så väl. Vi hade väl egentligen räknat med detta innan. När Jessica tog fram min filofax som hon hade i sin handväska och en penna för att börja anteckna i lös flera ögonpar till längre bort längs bordet. Detta gillades inte.

Och så började Ingela läsa upp om min bakgrund och alla anställningar... Nedan kan ni läsa Jessicas anteckningar i min filofax.

Barndom, banklån, utbildning, anställningar, allt läses upp för 6 personer. Starkt motstånd mot att jag är närvarande. Skall vara tyst annars måste jag gå ut. Känsla av utsatthet och naken för deras sterila uppräkning.

Stark fientlighet. Inflikade en gång vid påpekande om tandvärk "drog ut visdomstand", "yrsel hit vid gångbron". Klockan 14.27 fick jag gå ut.

Varför förnekas stöd till Veronica vid detta möte? Man pratar om sekretess att de ville bli upplysta om en extra person närvarande. Det är Veronica som blir uthängd för främmande personer. Var är medkänslan och empatin? Det är som om de är rädda för vad jag skall säga till dem om situationen på ViCan plus uppräkningen av förflutet medans tre personer sitter och kladdar figurer.

Min närvaro fann ingen acceptans utan väckte fientlighet. Krav på munkavle är förunderlig. Arg i flera minuter innan om det var lämpligt att jag var där.
"Sitt, var tyst. Säg inget, annars får du gå ut."
Säger en del om att det skall föras en monolog, ej en dialog. Deras uppfattning och hur de känner henne på två månader under en halvtid.

Jag? Ett helt liv.

Det intressanta i kråksången är att de inte får lov att hindra någon, i detta fallet mig, att ta med någon annan att närvara, och de får definitivt inte lov att kasta ut någon! Och vad hade hon sagt? Jo, detta:

1) "Ni skulle haft en overhead."
(När Ingela själv påpekade mängden av information hon läste upp.)

2) "Hon fick dra ut en visdomstand."
(När jag sitter med ångest och försöker andas och inte får fram varför jag hade frånvaro en viss dag.)

3) "Veronica var jätteyr på väg hit vid gångbron."
(Vid en kommentar att jag ibland var sen på mornarna och de inte riktigt lyssnade på när jag förklarade att jag har svårt för broar, och syrran väl vet hur jag har det med den saken och hon förtydligade.)

Saken är den att det hade varit bra om hon hade varit kvar eftersom hon är mitt extra minne, om jag nu kan uttrycka mig så.

Genomgång
Efter att Ingela hade läst upp socionomens papper på flera sidor, så gick Hans igenom min närvaro i slöjdsalen. Hela kursen var på 8 veckor på 25% och jag var där halva den tiden ungefär. Målet var att man skulle göra tre saker (en låda, ett skåp och ett väggkar), men jag hann med den första lådan.

Jag var duktig och han uppfattade inte att jag hade ont mer än när jag sa att jag hade det. Det var dumt av mig att jag inget sa då om det, men hade människan befunnit sig mer i salen bland oss som arbetade där så hade han nog sett både ett och annat. Det är inte särskilt ansträngande att använda en bandsåg eller slipmaskin, men när man slipar för hand och får vila händerna var femte tag, men han inte är där att se det kan jag inte göra något åt.
"Jag spydde flera gånger på toaletten, men jag gick inte och gnällde om det." Sa jag, och då gick ordet snabbt vidare till nästa person.

Madeleine hade vi i Arbetslivsinriktad orientering - söka jobb, skriva meritlistor, studiebesök. Jag har än i dag ingen aning om vad svenska-, matte- och engelskatesterna hade för funktion i sammanhanget. Jag vet inte med på alla studiebesöken som gjordes, kände väl dels att jag inte behövde utsätta mig för att gå i Coop Forum, som jag inte har något intresse av, när jag knappt kan gå och handla där. Hon såg inte alltid att jag mådde dåligt på studiebesöken, men om jag går utomhus, som när vi var på Botaniska trädgården, så kan det knappast jämföras med en dag i salen när jag hänger med huvudet utanför fönstret och hyperventilerar. Det är två helt skilda miljöer. Hon såg nog inte att jag höll mig i de andra, i väggar eller räckena, eller nästan ramlade i trapporna när jag var på Göteborgs Operan, men hon noterade att jag mådde väldigt dåligt på Hälsodisken för att jag gick ut flera gånger och höll på att svimma. Christina fick tillåtelse att köra mig hem.

Mona, arbetsterapeut och ergonom om jag inte missminner mig, såg nöjd ut när hon frågade om jag hade börjat med någon medicin, vilket jag har. När hon drog efter andan och rättade till papprena förstod jag vad som komma skulle och eftersom hon satt på samma samma sida av bordet som mig, men på andra änden, vred jag mig på stolen så att jag hade henne rakt framför mig. Min handläggare från Fk drog stolen lite bakåt så att han inte hamnade i vägen.

Tiraden var något i stil med följande:
"Jag har pratat med läkare och sköterska och har fått beskedet att Veronica fick en remiss skriven i maj 2009 till ortopeden för problem med armbågen som var sammankopplat med karpaltunnelsyndrom. I augusti fick hon en tid som hon avbokade. En ny tid till september sändes ut som hon också avbokade och remissen sändes tillbaka."

Hon tystnade och tittade upp på mig och jag väntade i någon sekund innan jag svarade.
"Det stämmer inte."
"Nähä?" Hon spände blicken i mig och sträckte på sig och snörpte på munnen.
"Nej. För jag hade inga problem med karpaltunnlar då, endast min vänstra armbåge. Anledningen till att jag tackade nej till remissen var att armbågen kändes bra efter de månaderna av väntan på att få en tid. Nu har jag däremot ingen känsel i de här fingrarna [visar lill-, ring- och långfingret] antagligen för att ulnarisnerven fortfarande ligger i kläm i armbågen, men när man har karpaltunnelsyndrom som så är det de här fingrarna som är drabbade [greppar tummen, pek- och långfinger]. Min läkare har skickat en ny remiss till ortopeden angående detta, men även för att de skall titta på min högerhand så att DE får besluta om den behöver opereras igen eller inte."

Tystnad uppstod. Mötet avslutat efter några menlösa fraser.

Vem känner min kropp bäst. Jag själv eller en arbetsterapeut som träffat mig två gånger och suttit på sin sida av ett skrivbord och ställt frågor?
"Hur tycker du att din familj och dina vänner uppfattar dig nu när du är arbetslös?"

Deras inställning till varför folk är på ViCan borde ändras. ALLA är inte där på grund av arbetslöshet. Jag kom dit via Försäkringskassan och det borde ju säga dem något.

Arbetsträning
Jag och Jessica hade direkt efter ett enskilt möte med handläggaren från Försäkringskassan som definitivt gav mer än det föregående. Jag frågade honom om han hade fått information om stället där ViCan ville att jag skulle arbetsträna, vilket han inte hade, så jag drog en snabb information om vad det innebar. Även att det skulle bli mycket jobb med data och problem för mig att resa.

Han tyckte direkt att jag skulle vara någonstans på närmare håll och med tanke på att så många vid årsskiftet kommer bli utan sjukpenning så är det bra om jag kommer igång snarast, så att jag redan är inne i det. Jag blir kallad i början av november till ett möte där en representant från Af och en från Fk kommer närvara, för att gå igenom vad jag behöver på en arbetsplats - ett vilorum, inte för mycket ljud, till exempel. Allt är ju individuellt.

Syrran fick en idé när hon satt där - biblioteket! Och varför inte? Det är ju faktiskt bra =). Det är gångavstånd dit, det är lugnt och skönt, det är folk i rörelse... Minimum i tid för att börja arbetsträna är 10 timmar i veckan och det tyckte han var en bra början, för det var i genomsnitt det jag var närvarande på ViCan och det är ingen idé att lägga på för mycket timmar direkt, bättre att trappa upp.

Jag är riktigt taggad av hela idén med biblioteket och hoppas det går vägen.

Uppföljningssamtal och eventuell operation

2009-10-13T15:41:00.002+02:00

Mina två månader på ViCan är över och det har gått fort, mycket tack vare den goda gemenskapen i gruppen. På torsdag skall jag på ett uppföljningssamtal där alla jag har haft kontakt med på ViCan skall närvara, samt handläggaren på Försäkringskassan. Jag å min sida kommer att ha min syster med mig för jag vet med mig att jag kommer känna mig pressad, tappa orden och antagligen få ett ångestanfall. Dessutom har hon under de här åren sett hur jag har mått mer eller mindre dagligen eftersom hon har bott hos mig den mesta tiden.

En anledning till att jag gick där var att jag skulle komma igång med något samt att utröna hur mycket jag klarar av med mina händer och min utmattningsdepression för att sedan gå vidare till rehabilitering/arbetsträning. Jag har under de här åren som har gått velat påbörja något men min hälsa har inte varit så bra och de platser som det talats om har inte varit i mitt närområde, vilket inte har gjort det lätt för mig.

Nu känner jag mig bara taggad att komma igång, speciellt om jag får vara med från början på ett nytt projekt som skall starta under vintern eller runt nyår. Det är dock två frågeställningar för min del runt det här som jag vill ha svar på innan jag ropar ja tack och amen:

1) Resor.
Stället kommer att ligga vid Järntorget vilket är en bit för mig att promenera. Jag kan bara åka kommunalt en, max två hållplatser innan jag ligger som en knuten hög i en buske och vomerar, vilket i sin tur resulterar i att jag får ta mig hem och är ett vrak resten av dagen.

2) Dataarbete.
Jag får värk i händerna efter en stunds knattrande på datorn och arbetet som kommer att bli på det här stället innebär en hel del av den varan. Förvisso lite fotograferande också, men inte i den mängden att jag kan sysselsättas konstant med bara det antar jag.
Notera: När jag skriver mail, bloggar eller andra texter tar jag pauser hela tiden, och jag har inte ens igång datorn varje dag.

Angående frågeställning numero uno.
En bra dag när jag skulle gå hemifrån till Lundbykajen och över en gångbro så tog det mig nånstans mellan 15-20 minuter. En av de sämre dagarna närmare 60 minuter - utan överdrift. Jag var så yr och vinglade därför, fick sikta in mig på träd, elskåp, stängsel och räcken längs vägen. När jag kom upp på gångbron som i sig gungar lite när man går på den över Lundbyleden så mådde jag ännu sämre och gick i snigelfart över. Väl framme till huset där ViCan befinner sig fick jag sätta mig på bänken utanför en halvtimme på väldigt darriga ben innan jag kunde gå in och i det närmaste dra mig uppför trapporna och in på mötet med socionomen. Christina i gruppen erbjöd sig att köra mig när hon mötte mig efteråt.

När jag kom med min fråga till en av kvinnorna i teamet om hur jag skulle ta mig till Järntorget när förslaget till denna aktivitet, inte först nämndes, men nästan, och jag fick det rappa svaret: "Du får väl gå!" trots att människan sett hur jag har mått, började jag allvarligt undra hur det var ställt.

Nästa person jag ställde frågan till är ergonom. Hon hade pratat med min läkare som sköter min sjukskrivning samt medicinering och hon meddelade mig att jag skulle prova ut nya mediciner. Jag sa då att det hade han och jag redan beslutat att jag skulle göra vid mitt nästa återbesök som redan är bokat.

När samtalet kom in på arbetsträningen och jag frågade om resorna sa hon något om att medicinerna gör ju att jag mår bättre och då kommer jag kunna klara mer och jag behöver träna på att åka buss och spårvagn. Uppenbarligen hade hon inte så mycket koll. Som sagt tidigare så kan man verkligen inte läsa sig till hur det är att må så här. Medicinerna stabiliserar ångestattackerna men därmed inte sagt att de försvinner helt och att jag genom ett trollslag kommer att kunna leva precis som jag har gjort tidigare så fort jag har fått i mig en tablett.

Jag har tränat på att åka buss och spårvagn en hel del med Jessica, ärligt talat inte så mycket de senaste månaderna, men ändå. Självklart borde detta kunna gå bättre med mediciner, men jag behöver hitta en som inte ger biverkningar i form av näsblod, onaturlig trötthet och jag vet inte allt. Nu har det kommit ut nya på marknaden så jag hoppas att någon av dessa skall hjälpa mig så att jag kan bli människa igen!

Inte för att jag vill stämplas som en första klassens invalido eller panschis men färdtjänst är en möjlighet enligt min läkare som jag har pratat med om detta, allt för att jag skall kunna ha en chans att vara en människa under de timmar jag är på rehaben. Det är den krassa verkligheten. Nu menar jag inte att jag kommer kräva och nyttja färdtjänst varje dag under hela den perioden jag kommer gå där (max 1 år), utan mitt mål är att jag med tiden kommer klara av att ta vagnen tur och retur.

Ergonomen frågade under vårt första möte av två om min sambo kunde köra mig, men han har ju sitt eget jobb att sköta. Vad är det för fråga att ställa? Oavsett om han hade ett jobb eller inte så skall man väl hålla honom utanför det här helt och hållet enligt min mening.

Frågeställning nummer två.
Ergonomen anser att jag skall kontakta min läkare på vårdcentralen för att få en remiss till den handkirurgen som opererade min högerhand 2006 så att denne kan titta på den igen, kanske för att operera om den.
Jag kunde inte hålla tyst såklart och sa (på ett ungefär) följande:

När hon tittade på den ett tag efter att stygnen var tagna och jag hade tränat handen sa hon att jag borde tänka på att byta yrke. Då anser hon nog att hennes arbete är slutfört.

Ergonomen såg lite smått upprörd ut över att jag sa detta och påpekade i sin tur att detta var längesedan och jag har ju faktiskt problem med den ännu. Jag är irriterad för att jag inte fick sagt att alla faktiskt inte blir helt återställda, det gäller ju alla operationer. Ingen läkare kan ju ge 100% garanti.

Hon hade ringt och sökt min läkare men hade inte fått tag i henne utan en sköterska.
"Du hade ju en tid till ortopeden i augusti som du avbokade för handen."
"Ja, jag hade en tid som jag avbokade ja, men det var inte för handen."
"Jo, det var det!"
"Nej, det var det inte. Det var för min vänstra armbåge som under de månaderna som jag väntade på att få en besökstid hade blivit bra, alltså avbokade jag tiden."
"Men du kunde ju gått dit så att de hade kunnat titta på din hand."

Vad ska man säga. Och som Miikka sa häromdagen när jag återberättade detta:
"Hade du ens börjat där nere när det här var aktuellt med en tid till ortopeden?"
"Nej."
"Då så."

Idag var jag på Vårdcentralen och pratade med min husläkare Katrin och nämnde ovanstående angående eventuell omoperation av högerhanden och remissen. När jag nämnde min kommentar om att kirurgens arbete säkerligen ansåg sitt arbete vara avklarat nickade hon instämmande och hon drog på munnen när jag berättade Ergonomen tyckte att jag skulle använda remissen till något annat än vad den var ämnad för. Visst instämde hon med att läkaren inte skulle bli så glad över att jag skulle gått dit med något annat bekymmer än vad som egentligen var tänkt.

Dagens sjukvårdsbesök
... resulterade i en undersökning av båda mina händer. Dels för att hon ville veta i vilka lägen jag hade ont i min högerhand. Sedan förklarade jag att smärtan i den vänstra armbågen var borta, men jag har ingen känsel i lillfinger, ring- och långfinger och till viss del även pekfingret. När hon slog på handleden så kände jag lite smärta, har mindre kraft i vänsterhanden och hon frågade om jag skulle vara beredd på att eventuellt operera om det behövs.

Med andra ord så kanske jag hamnar under kniven. Igen. Osäkert om jag opererar högerhanden igen dock, det får ortopeden svara på. Men att gå igenom operation med lokalbedövning ännu en gång är inget jag ser fram emot över huvud taget.

Dagens middag
Pannbiffar med lök, gräddsås, kokt potatis och rårörda lingon =).
..................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om två månader, vican, vican+, gemenskap, uppföljningssamtal, handläggare, försäkringskassan, ångest, utmattningsdepression, rehabilitering, arbetsträning, utförsäkrad, hälsa, järntorget, kommunalt, buss, spårvagn, data, fotografering, mail, blogg, lundbykajen, elskåp, stängsel, räcke, lundbyleden, socionom, medicinering, invalido, invalid, pensionär, färdtjänst, chans, vårdcentral, remiss, handkirurg, ortoped, operation, karpaltunnelsyndrom, cts, mindre känsel i fingrarna, handleden, lokalbedövning, middag, pannbiff med lök och annat intressant

Femte veckan; Konsert; Blomsterbud =)

2009-09-16T19:13:00.015+02:00

Femte veckan
... av åtta är inledd, och jag går envist till rehaben, trots att jag känner redan på vägen dit att jag inte kommer klara hela dagen. Visst har jag stannat hemma några dagar under den här tiden, men det är lite svårt att komma iväg när man har fullfjädrat migränanfall eller en panikångest som gör att man knappt kommer ut genom porten.

För några veckor sedan mådde jag riktigt illa inne i en av salarna, benen bar mig knappt men jag hängde med huvudet ut genom ett av fönstret för att få luft, koncentrerade mig på andningen men fick gå ut till slut. Christina i gruppen kom efter mig och frågade om hon skulle köra mig hem. Hon följde mig upp till dörren och jag hängde upp jackan, tog av mig skorna och vaknade i nästa sekund på hallgolvet... Ja, vad ska man säga.

Att man svimmar av panikångest är väl inte så vanligt, även om det bevisligen kan hända. Jag har gjort det många gånger under de här åren - hemma, i och utanför affärer, på en buss och spårvagn, hållplatser, i en buske efter att ha hoppat av en spårvagn. Man vill knappast gå runt så här lättpåverkad av sin omgivning, man känner sig utanför till slut, isolerad. Det är fruktansvärt påfrestande både psykiskt och fysiskt för man blir helt utmattad, tömd på energi.

Klassisk musik med stråk
Jag följde med min syrra och lillbrorsa till Konserthuset förra veckan för att lyssna på klassisk musik. Vi satt nästan i mitten på fjärde raden och det var fantastiskt att sitta så nära, men samtidigt jobbigt påfrestande. Jag hade min kamera med mig och kramade nog nästan sönder den när ångesten blev för påtaglig.

När det var paus sprang jag nog ner folk i min iver att lämna salen, men utanför var det än värre, så några minuter senare gick vi in och satte oss igen. Kvällens solist var violinisten Sarah Chang som var väldigt duktig och hennes minspel var fascinerande ;). Gustavo Dudamel som är dirigent är i en klass för sig, hans gester lämnar en inte oberörd direkt, små krumsprång, plötsliga ryck med axlarna och så vidare. Han är en livfull person =).

Efteråt gick vi till Café TinTin för en kopp kaffe och dryftade kvällens föreställning, men vi orkade inte stanna där så länge med tanke på den höga ljudnivån av tjattrande människor.

Tillbaka till ruta 5
På tal om min migrän tidigare så var jag på Cephalea Huvudvärkscentrum inne i stan idag, där jag går på utredning hos Dr Mattias Linde. Jag som hoppades ha minskat ner mina fem diagnoser till fyra fick ett bakslag när han lät meddela att så inte var fallet. Sedan jag var där för fyra månader sedan har jag fyllt i en smärtdagbok där mer än hälften av dagarna ligger på den kraftigare skalan av smärta.

Den femte diagnosen jag ville bli av med är medicinframkallad huvudvärk, och för att bli av med den måste jag minska mitt medicinintag till 9 dagar i månaden (helst färre). Eftersom jag var där den 15 maj första gången borde jag ju självklart ha räknat en månad mellan den 15 maj och 14 juni, och så vidare, inte börjat räkna juni som en helt ny månad. Men det var väl lätt hänt eftersom jag hade en hel månad uppsatt på kylskåpet åt gången.

I vilket fall som helst så skall jag nu minska ner vilket gör det lite tuffare, jag som brukar vakna på natten/tidigt på morgonen med migrän eller får det på kvällen. Enträgen vinner dock, jag har ju lyckats klara mig helt utan mediciner under en lång period... även om jag var lätt mordisk mellan varven ;). Fick utskrivet en smälttablett som heter Maxalt, som komplement till nässprayen. Dessutom skall jag fortsätta med Topimax som förebyggande tills vi träffas igen i januari.

Efter vårt möte tog jag en promenad längs med Avenyn och ner mot Lilla Bommen där jag tog spårvagnen över bron till Backaplan. Jag hade tänkt gå precis hela vägen, men kände behovet av att träna på att åka lite också när jag ändå hade möjlighet. Jag hade pratat med syrran i telefon hela vägen, så vi la på så att jag kunde betala biljetten via sms och jag stod upp på vagnen som jag brukar göra.

Med ett krampaktigt grepp om en stång började så färden över bron med en hygglig fart. Mina ben börjar ge vika och jag får alla de klassiska symtomen för panikångest, börjar tänka på andningen, tittar ut genom fönstret och funderar på vad vi skall äta till middag, förvisso något jag redan hade bestämt, men hur jag kunde ändra receptet. I nästa ögonblick var vi framme vid Backaplan och jag slet upp bakdörren och slängde mig på närmaste bänk där jag satt i nästan en halvtimme innan jag började promenera hem.

Efter en stunds vila på soffan och keliga katter som var sååå utsvultna [läs: inte alls egentligen] gick jag till Apoteket för att hämta den nya medicinen och sen till Willy:s för att handla middagsmat. Just när man kommer in för att ta en korg står en kille och hänger, tuggar tuggummi med öppen mun så högljutt att det överröstar ljudet av tre skramlande kundvagnar som kommer in genom dörrarna. Han glor med slö blick omkring sig och hasar iväg före mig genom grindarna.

I blickfånget får jag blonda dreadlocks som når ner till midjan, en tröja som är alldeles för kort och vid. Jeansen hänger skrämmande lågt på höfterna och över linningen på dessa syns kalsongerna med motivet av bilar på. Som alltid så förundras jag över detta så kallade mode att byxorna skall hänga så långt ner, vem i helvete tycker att det är snyggt egentligen? Jag föredrar att se hur rumpan ser ut på en kille - ergo, dra upp brallorna till den plats där de är ämnade.

Det var rena snurren inne i den affären idag, jag tog vad jag skulle ha så snabbt jag kunde och hamnade i en kassa med en kille som var nästan färdiguppackad och kassörskan sa att hon skulle stänga efter mig. Perfekt. Väl hemma packar jag fort upp varorna och går sedan iväg till rehab för att infinna mig för eftermiddagens Orienteringskurs - och göra klart engelskatestet...

En överraskning med väldoft
Den 2 september låg jag på sängen och vilade men studsade upp när jag hörde Miikkas bil komma körandes på gatan. När han hoppade ur bilen vinkade han att jag skulle gå in och självklart blev jag fundersam över det, men gjorde som han önskade. Några minuter senare kom han in och ger mig en stor bukett med blommor!

Tyvärr gör inte kortet dem riktigt rättvisa i färgerna, de var mer orange i tonen och underbart vackra. Jag har inte ord för hur mycket jag uppskattar den gesten, älskling =D.
...............................................................
Läs även andra bloggares åsikter om rehab, migrän, panikångest, svimma, affär, buss, spårvagn, hållplats, isolerad, psykiskt, fysiskt, utmattad, energi, klassisk musik, stråk, konserthuset, göteborg, kamera, solist, sarah chang, gustavo dudamel, tintin, kaffe, föreställning, cephalea, huvudvärk, diagnos, smärtdagbok, medicinframkallad huvudvärk, mattias linde, maxalt, nasspray, topimax, avenyn, backaplan, lilla bommen, dreadlocks, mode, engelskatest, blommor, blomsterbud, överraskelse, överraskning, väldoft, gest och annat intressant

Arbetsträning / rehab

2009-08-21T19:47:00.006+02:00

I måndags var det introduktion på rehaben, om man nu kan kalla det för det. Redan när vi samlades utanför byggnaden så märktes det vad vi skulle bli för grupp. Vi har svårt att hålla tyst och skrattar en hel del. Gruppen är ett hopkok av arbetslösa och långtidssjuka personer. För de arbetslösa är det här en ren och skär söka-jobb-aktivitet, för oss sjukskrivna är det en arbetsträning där det skall utrönas vad och hur mycket vi klarar av.

Vi har bland annat introducerats i slöjdsalen av Hans, en gammal byggnadsarbetare. Vid en av hyvelbänkarna stannade han till och började hålla upp verktyg framför sig, mellan tumme och pekfinger, från vänster till höger och tillbaka igen. Han sa inget utan väntade tills någon skulle säga vad det var han höll i. Det var riktigt svårt måste jag säga: Tumstock, hammare, rasp, fil, blyertspenna, såg...

En annan kursledare gav oss ett språktest.

Någon mer än jag som reagerade över särskrivningen? ;)

Den här första veckan har varit riktigt jobbig, höll på att svimma på toaletten nere i verkstan för att ångesten var så kraftig, vomerade och var inte kontaktbar på en lång stund. Lärde mig rätt fort att det inte hjälper mig ett dyft att pressa mig så hårt och försöka vara så duktig hela tiden, utan jag gör det jag orkar - klarar jag inte en hel dag så får jag åka hem helt enkelt.

..................................................

Läs även andra bloggares åsikter om rehab, arbetsträning, panikångest, träslöjd, såg, blyertspenna, rasp, tumstock, hyvelbänk, svimma, särskrivning, svenskatest, sjukskrivning, sjukskriven, försäkringskassan, arbetslös och annat intressant

Tabu-Vera med bögslunga

2009-06-26T10:53:00.009+02:00

Datasupport med spåkula
Miikka körde mig hem imorse och den första jag möter i porten är såklart Hostas.
"Men hej, Pernilla! Jag har saknat dig. Vet du hur man tar bort automatisk sån-där-data-kommer-iordning-duvetvadjagmenar?"
Eftersom han hade diskuterat detta med mig femtioelva gånger med mig tidigare så visste jag det. Defragmentering. Men jag hade ingen som helst lust att stå där och rabbla upp hur han skulle gå till väga, för han skulle glömma det lika fort, ej heller följa med honom in och göra det åt honom. Vi bestämde att jag skulle titta på det en dag nästa vecka om jag var hemma.

Sorgen är stor världen över
Nu sitter jag på balkongen under mitt lätt solblekta blå parasoll, måsarna skriker, längs gatan kan man urskilja olika musikstilar såsom blues, reggae, dansband och metal. På tal om metal så är det Metal Town i Frihamnen i Göteborg nu i helgen så man borde gå upp på Ramberget och lyssna ;).

Läste på Aftonbladet tidigare att Michael Jackson gick bort igår. Jag var inget stort fan av honom på det viset även om han har gjort bra låtar, självklart är det synd att han har gått bort innan han fick chansen att göra sina planerade avskedskonserter i London.

Tabu-Vera
Gick en snabb runda till torget för att posta några brev, hade glömt att det är marknad, som alltid sista fredagen varje månad. Stod och tittade på väskor när en kille ställde sig bakom mig och bara flåsade mig i nacken. Jag vände på huvudet och flyttade mig ett steg åt sidan, han flyttade efter.
"Står jag i vägen?" Frågade jag.
"Nej nej. Stå du kvar för all del, stå du kvar."
Jag tittade på honom uppifrån och ner och gick därifrån. Tunt slitet hår som flög i vinden, hawaii-skjorta, cityshorts, vita tubsockar i brunbeiga sandaler. Runt handleden satt en bögslunga. Jag är fullt allvarlig och önskar att jag hade min kamera med mig eller åtminstone mobilen i fickan så hade jag fanimej tagit kort på uppenbarelsen.

Den här klädstilen är sådant man skojar om, det är tabu uppifrån och ner. Och vad händer? Vera råkar ut för urtypen.
Jag vet definitivt en som skrattar *kör in naglarna i sidan på Miikka*.

Kattbesök
Gubben [egentligen: Black Forest Chess] kom på besök på balkongen och jag var tvungen att ta kort lite snabbt med mobilen.

Träning
När jag ändå var på torget tänkte jag träna på att åka spårvagn, en hållplats - Wieselgrensplatsen till Vågmästareplatsen. Men det räckte att jag såg en vagn komma åt andra hållet för att panikångesten skulle komma... jag var feg och hoppade över träningen idag. Kan dra med mig syrran på det i helgen och göra som vi gjort tidigare när vi står i var sin ände av vagnen, men det är ändå en trygghet av att veta att hon finns där.

Nyckelknippemannen
Finns en snubbe i huset mitt emot som brukar spänna i för trånga T-shirts och jeans. Det ser mer jobbigt än snyggt ut. I brallorna hänger han sin stora nyckelknippa som för varje steg avger ett klingande ljud. Ett irriterande ljud. Att han orkar höra på oljudet själv är för mig en gåta.

I klipp-och-klistrandets tecken
Helgen tillbringas i syster Jessicas sällskap. Vi har fått lite tillskott av nya alfabet (fonter) och andra dies till Cuttlebugen (skärmaskinen), så här skall skapas! Vi skall även sätta ut lite fler papper och annat på rea och sänka reavaror lite till ;)... om vi kan slita oss från kreativiteten såpass länge vill säga ;).

...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om datasupport, spåkula, hostas, defragmentering, sorg, parasoll, måsar, blues, reggae, dansband, metal town, göteborg, frihamnen, ramberget, aftonbladet, michael jackson, london, konsert, tabu, marknad, hawaiiskjorta, bögslunga, spårvagn, hållplats, wieselgrensplatsen, vågmästareplatsen, panikångest, nyckelknippa, jeans, scrapbooking, scrappa, scrapqueens, black forest chess, gubben, norsk skogkatt, skogis och annat intressant.

Midsommar med en sexuell underton

2009-06-18T11:26:00.005+02:00

Midsommarfirande
Skall det månne bli en midsommar i regnets tecken? Denna högtid skall firas med Herr Muskulös och Syster Yster [läs: Miikka och Jessica]. Ingen av oss är väl något fan av att skutta runt en fallossymbol, vilket säkerligen resulterar i att vi tar det lugnt här hemma hos Herrn istället för att springa runt på bygden och leta efter ovanstående resning. If you get my drift.

Uppkopplad = avkopplad
Jag sliter mitt hår för jag har försökt koppla upp mig mot Miikkas bredband med min laptop, men lyckas inte. Ringde supporten på Telia och inte ens de förstår vad det är som krånglar, så jag gav upp. Även om jag vet att jag får använda hans älskade speldator, så är det ändå enklare att sitta med sin egen där man har alla program och annat. Skall kolla upp lite grejer på nätet, spara ner det på mitt USB-minne och kan sen jobba vid köksbordet.

Det är intressant egentligen hur frustrerad, och isolerad, man känner sig så fort man vet att man inte har tillgång till Internet. Man behöver inte kolla något, men man behöver veta att det fungerar om man nu vill surfa.

Kung Arthur
Fick en förfrågan igår genom min site Nightbringer, från en författarinna i USA som skriver fantasyböcker, om jag kan hjälpa henne hitta mer information om en riddare i Arthur-sagan, nämligen Guimoar/Guinguemar. Skall göra detta nu innan jag fortsätter med efterforskningar för mitt eget projekt (som inte har något med Arthur att göra).

Ha en underbar midsommarhelg allihop!
...................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, fallossymbol, resning, dans, högtid, fira, firning, sexuell, hednasymbol, hedning, uppkoppling, bredband, telia, speldator, usb, isolerad, internet, surfa, nightbringer, författare, usa, kung arthur, guimoar, guinguemar, projekt, helg, syster och annat intressant.

Ett halvår senare

2009-06-16T15:38:00.007+02:00

Efter påstötningar från olika håll, och självklart eget intresse, är jag nu åter i tjänst på bloggen. Ett halvår senare...

En snabbis
Jag är fortfarande sjukskriven, skall förhoppningsvis börja på rehabilitering i augusti. Jag har mycket ångest och problem med att åka kommunalt ännu, men mår på andra sätt mycket bättre, tack vare stöd och kärlek från Miikka =).

Höjdskräcken
Vi har varit på bio några gånger och även på Liseberg - något jag inte trodde var möjligt att jag skulle klara, men viljan finns =D. Jag älskar bergochdalbanor, vilket Miikka också gör, många jag känner klarar inte av dem eller vill inte åka något alls, så lyckan att träffa en likasinnad är stor ;).

Själv "faceade jag mina demoner" vad gäller min rädsla för höjder. På kvällen åkte han ensam upp i Höjdskräcken (man åker upp längs sidan på ett 60 meter högt torn, betraktar utsikten i några sekunder och släpps sedan ner mot marken i hög fart). När han kom ner såg han lyrisk ut och skulle upp igen. Han fick det hela att verka så enkelt och trevligt att jag bestämde mig på en hundradels sekund att följa med.

När jag satte mig i stolen och spände fast bygeln över axlarna undrade jag i mitt stilla sinne om jag var riktigt klok. Varför sitter jag, som knappt kan stå på en stol utan att bli darrig i knäna, i den där hemska saken? Jag kramade den stoppade bygeln så hårt att händerna gjorde ont och jag kände hur magen knöt sig när vi började åka uppåt.
"Åh, titta ner!" Säger Miikka glatt.
"Fan heller!" Jag starrbligade rakt ut över stan, men såg knappt något för jag hade tunnelseende.
Plötsligt släpptes vi rakt ned mot avgrunden och jag gallskrek. När vi väl hade stannat och jag hade fått av mig bygeln och på något konstigt sätt krånglat mig ner från sätet koncentrerade jag mig på att sätta ena foten framför den andra, jag hörde Miikka säga något, men det lät som om jag hade huvudet i vatten, det brusade, hjärtat slog som en hammare och det stack i hela kroppen.

Både panikångest och höjdfobi som triggats igång samtidigt är inget jag kommer satsa på igen. Aldrig. Han ledde zombien [läs: mig] mot en bänk där jag satt och försökte komma till sans. Det var det sista jag åkte den dan och bortsett från helvetesturen upp i skyn så hade jag en väldigt bra dag på Liseberg. Ångestkänslor och illamående hade jag mer eller mindre hela tiden, köerna var jobbiga, hur korta de än var, men jag bet ihop för roligt hade jag ändå =). När vi åkte hem till honom så kände jag mig stolt över mig själv - jag hade varit en hel dag på Liseberg bland allt folk och jag dog inte när jag åkte Höjdskräcken. Man måste se till det positiva ;).

Spårvagnsresorna
Jag och syrran underhåller våra franska naglar, för femte året, och åker sålunda en gång i månaden till Hammarkullen där Martin bor. (Nej, han är inte bög. Ja, det är en karl som gör naglarna. Ja, han har ett annat jobb också. Jag lovar, han är inte bög, han har fru och barn. Och så vidare.)

Senast vi åkte dit var sista helgen i maj, något vi måste skriva upp i våra kalendrar så att vi undviker just den helgen. Detta är andra året på rad som vi lyckats pricka in det. Hammarkullefestivalen.

Vi kom nätt och jämnt med på en spårvagn från Brunnsparken, och några hållplatser senare, vid Gamlesta'n blev en trång vagn ännu trängre. En tjej ställde sig och ropade att alla fick gå längre in för de skulle minsann uppträda och hade redan väntat sju vagnar. Jag kände mig gröngul i ansiktet och började prata med syrran för att få annat att tänka på. En hemsk resa...

Väl framme i Hammarkullen fick vi sicksacka oss fram bland allt folk. Syrran började hoppa över trästaketen och jag gick mellan kravallstaketen. Jag stod och andades djupt några gånger när jag väl kommit förbi allt folk och inväntade Jessica som just då skulle gränsla ett staket i en väldigt (o)graciös stil. När hon såg mig började jag, i takt med musiken, gå marsch med huvudet åt sidan och en snygg honnör åt hennes håll. Poliserna en bit därifrån gjorde tummen upp och flinade, så något gjorde jag väl rätt.

Rehab och Göteborgshumor
Miikka släppte av mig vid huset där jag skall börja på rehabilitering i mitten av augusti (i mån av plats) igår morse. Jag hade ett snabbt möte med en tjej som berättade om hur de jobbade, förhörde sig om min sjukdomsbild och visade runt mig i lokalerna (som tog två minuter). Det sista jag såg var träslöjdssalen som låg i ett garage.

En kvinna stod i ett mindre rum och arbetade med en liten trälåda, hon såg livrädd ut när vi kom in och ställde sig med ryggen mot oss och vred sig allt eftersom vi rörde oss i rummet. Tjejen jag träffade (som jag glömt namnet på) visade små trälådor med lock och väggskåp i olika utföranden och säger glatt:
"Det är obligatoriskt att göra en låda och ett skåp under tiden man går här. Och du får ta med dem hem!"

Jag och Miikka lunchade ihop igår på Ramberget [uttalas: rammberjet]. Vi satt och njöt av solen på en träbänk och bakom oss gick vägen upp mot toppen. Ett medelålders par och en yngre kvinna passerar och den äldre kvinnan proklamerar, med en grov utbölingsdialekt med skorrande R, och en handviftning mot andra sidan älven något i stil med:
"Där borta, det röda huset, är lustigt. Du förstår, vi har en speciell sorts humor här i Göteborg..."

Jag och Miikka tittade på varandra och försökte hålla oss från att skratta. Hans kommentar senare var ju klockren:
"Vi i Göteborg? Anammar man den göteborgska humorn så fort man flyttar hit? Dessutom känner väl alla i hela landet till vad göteborgshumor är för något?"

Barometerskalle
Mådde bra tidigare idag, men nu när regnet kom och åskan med den fick jag migrän på köpet. Inget anfall i den bemärkelsen, men illamående och skruvstädskänsla... ska ta en nässpray med Zomig nasal och slänga mig på hans sköna säng några minuter. Jag har ätit Imigran i många år mot migrän, men för snart en månad sedan var jag på Cephalea Huvudvärkscentrum inne i stan och fick fem diagnoser ställda.

1. Migrän utan aura
2. Migrän med aura
3. Basilär migrän
4. Spänningshuvudvärk
5. Medicinframkallad huvudvärk

Den sistnämnda borde vara borta vid det här laget, för jag har inte den konstanta huvudvärken kvar och det har gått 2 månader sedan jag började med "avgiftningen". Det var tufft som satan att inte ta några värktabletter över huvud taget på sex veckor, några gånger var jag nästan redo att begå mord för att få äta mediciner. Nu tar jag bara när jag absolut måste, om ens då vissa gånger. Jag känner ju lätt skillnad på om det blir något långvarigt eller inte.

Fick träffa Mattias Linde, en läkare som är väldigt väl ansedd när det gäller migränfrågor (apotekaren som gav mig medicinen han hade skrivit ut var helt lyrisk över detta faktum att jag har fått träffa Doktor Linde personligen), och han sa att jag får äta medicin, men max 9 dagar per månad. Nu äter jag förebyggande medicin (som egentligen är mot epilepsi) och fyller i en "dagbok" hur mycket huvudvärk jag har från dag till dag och om jag har tagit medicin.

It can only get better =).
.................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tjänst, sjukskrivning, rehabilitering, kommunalt, höjdskräcken, bio, liseberg, bergochdalbana, torn, fobi, tunnelseende, avgrund, zombie, panikångest, spårvagn, hammarkullen, göteborgshumor, göteborg, ramberget, hammarkullefestivalen, brunnsparken, gamlestaden, marsch, polis, kravallstaket, träslöjd, barometer, migrän, zomig nasal, nässpray, basilär migrän, cephalea och annat intressant.

Kontrakt, julplaner och påstötning

2008-12-18T04:50:00.006+01:00

Humöret är på topp. Igår kväll blev Miikka vinnaren vid en budgivning på ett radhus han tittade på i förrigår, han gjorde processen kort och krossade knäskålarna på den som hade lagt ett bud genom att höja med 100.000 direkt. Stället är idealiskt med tanke på smidigheten i vardagen med sin son, ytan och så vidare.

Vid 11.00 hämtade han upp mig för en biltur till Partille för underskrift av köpekontrakt. Det går fort att åka den biten och en bra träning för min del, plus att jag tar varje tillfälle till att umgås med honom =). Efter det åkte vi till mig igen och han gjorde en jättegod Pasta Carbonara.

Den 23 kommer jag fira jul med familjen, men med Miikka på julafton. Oh, denna lycka *slår ihop händerna av hänförelse med tillhörande drömsk blick*.

Jag tog en snabbrunda på Willy:s tidigare ikväll för att inhandla lite ingredienser till en morotskaka som Jessica skall ha med sig till jobbet imorgon. Klackarna på mina stövlar hördes väl i gångarna i ett snabbt staccato när jag bara greppade vad jag skulle ha. Jag tog dock en liten paus bland juicen för att se över sortimentet.

Några meter bort står en man, runt 40 år, som tittade på andra drycker. Han ställde sig närmare och närmare allt eftersom han tittade på varorna. Gången är ganska bred så utan problem hade han kunnat passera mig för att stå på min andra sida, men inte. Ett sådant här beteende gör att jag idogt står kvar - axel mot axel försökte han få mig att flytta kroppshyddan åt vänster. Inom mig flinade jag bara åt situationen och tänkte i mitt stilla sinne:
"Jag måste se vart det här barkar hän..."

Rätt som det är hör jag en harkling lite diskret, som om han artigt försöker påkalla min uppmärksamhet. Jag ignorerar den och låtsas titta väldigt intresserat på de olika juicepaketen framför mig. Ännu en harkling hörs och jag tittar upp mot honom och ser honom torka sig om munnen med ögonen på min byst, sedan på min mun.
"Ursäkta mig... skulle jag kunna få, eh, passera?" sade han med en något pipig röst.
"Passera?" Jag ser mig menande omkring.
"Ja... passera. Du har förtrollat mig, redan när du passerade på gatan... jag var tvungen att försöka ta kontakt." Han gav min byst en blick till innan han tog ett steg tillbaka och klädde av mig med blicken.

Plötsligt förstod jag vad han ville passera var. Han trodde antagligen att han i sin tur hade lyckats förtrolla mig, tills han såg min äcklade min. Tyvärr lyckades idioten snabbt försvinna innan jag hann säga några väl valda ord och köra klacken i någon kroppsdel.

Ska man behöva ha med sig någon när man går och handlar på det stället? Funderar på om jag skall börja gå kutryggig och i bylsiga polotröjor...
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, bostadsrätt, radhus, kontrakt, partille, julafton, julfirande, familj, morotskaka, pasta carbonara, polotröja, trakasserad, vettikett, willys, shopping och annat intressant

God Jul, Nina!

2008-12-14T22:51:00.003+01:00

Konsten att överraska
Att göra någon annan glad är alltid en fantastisk känsla, och om personen är någon man tycker om är det desto roligare. I några veckors tid har jag och syrran funderat på att överraska Nina med en tidig julklapp.

Jag frågade henne om hon och familjen kunde komma hit som idag, men detta "råkade" då sammanfalla med att hennes man skulle hjälpa Jessica. Kent lämnade frugan och sönerna hos mig i förmiddags och vi åt lunch, pepparkakor, Linus hjälpte mig hämta upp tvätten, vi la pussel och lite annat. Jag föreslog att jag kunde följa med dem hem på kaffe vilket både Nina och Linus jublade över.

Så när Kent kom för att hämta oss var Jessica kvar i deras lägenhet, allt var nedsläckt förutom några julstjärnor, något som Nina visst reflekterade över eftersom dessa aldrig brukar vara tända när dom inte är hemma. Hon blev jätteglad och blev nog lite chockad när hon såg vad som hade hänt =).

Nina hade bara en liten sekretär att sitta vid med sin dator och sina papper och efter att jag hade fått i ordning här hemma, så tänkte jag och syrran att hon skulle behöva något liknande. De har en stor Expedit-hylla också som Kent nu satt ut som en rumsavdelare, syrran köpte en bordsskiva och ben samt en hylla ovanför, så nu har hon sitt eget krypin =). Till Linus köpte hon ett litet Lack-bord med en grön stol till som han kan sitta och rita vid - något han gick in för nästan direkt och han satt faktiskt still en stund!

Hon lägger kanske ut bilder på hur det blev på sin blogg, så håll gärna koll där om ni är nyfikna =). [timmerbacka.blogspot.com]

God Jul, Nina! =)) *Kram och puss*

En uppmaning
Miikka, skynda dig hit imorgon =).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om ikea, expedit, lack, hylla, bord, överraskning, julklapp, glädje, vettikett, saknad och annat intressant

På darrande ben och Varning utfärdas!

2008-12-12T12:46:00.005+01:00

Tar en paus i mitt städande innan jag skall damma av min stora hylla, märke IKEA, namn Expedit. Fick ett mail från en kompis i Norrland som tycker att jag inte sköter mitt bloggåtagande fullt ut, det vill säga, jag skriver inte tillräckligt ofta. Det är nog så, men jag har varit upptagen ;).

På darrande ben
Miikka har varit här en del (men inte tillräckligt), just nu är han, sonen och några till i Hemsedal, Norge, för att åka skidor och kommer hem sent på söndag.

Jag passade hunden Isak förra veckan (tisdag-onsdag, fredag-söndag). På fredagen hade jag följt med Miikka till Backaplan och in på Stadium. Jag mådde inte så bra där inne men stod ut, gick och höll mig i hyllor och annan inredning för att kunna stå upprätt när världen snurrade omkring mig. Som tur är så är han inte den veliga typen utan kör snabba beslut så vi var inte där så värst länge.

Vi åt lunch på Burger King, sen en snabb runda in på Wettergrens innan vi åkte hem till mig. Sofia lämnade Isak vid 13.00 och det var full fart på vovven direkt, han är så lätt att ha att göra med =). Miikka kom tillbaka på kvällen och när han skulle åka tänkte jag ta med Isak ut på promenad och följa Mannen till bilen. Antagligen hade dagen varit för intensiv för mig för jag mådde jättekonstigt och hade nog ramlat omkull om inte han hade hållt mig. Jag satt på soffan några minuter och var envis med att jag visst kunde gå ut (trots att han erbjöd sig att gå ut med Isak åt mig).

Sagt och gjort, på med kläder och ut. Jag kände att benen skakade lite på vägen ner för trapporna och ut genom porten. Jag fick ta ett tag i Miikkas arm för att inte ramla omkull och när vi kom till husgaveln tog det stopp... det var som att ha kokt spaghetti som ben, ingen styrsel alls, så jag satte mig vid porten lite innan vi gick tillbaka och in i svalen. Han gick upp med hunden och kom sen ner för att hämta mig... tur att han har muskler för det kändes som om han fick ta hela min vikt *haha*. Jag dök ner i sängen och hade inte kunnat göra annat, jag mådde inte alls bra, låg där och skakade en lång stund innan jag föll i orolig sömn.

Varning utfärdas!
Jag är fruktansvärt trött och irriterad på mitt hälsotillstånd, det känns som ett moment 22. Alla omkring mig förstår inte hur jag mår utan kommer med kommentarer att jag skall skärpa mig, som om det vore så enkelt. Hjärnan spelar mig spratt genom att varna mig för farliga situtaioner - som att åka spårvagn, buss, gå i affärer och på andra platser. Allt det här är jobbigt för en som vanligtvis är väldigt utåtriktad, älskar att resa (vare sig det är i stan eller på långresor) och träffa folk, och så vidare. I dagsläget är jag mer i ett fängelse för att jag känner mig tryggast hemma.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om norge, hemsedal, skidor, backaplan, göteborg, stadium, wettergrens, burger king, panikångest, yrsel, spårvagn, buss, kollektivtrafik, hälsa, varning, hund, städning, ikea, expedit, vettikett och annat intressant

Baksätesmotion och En lycklig Vera

2008-11-27T21:36:00.002+01:00

En osäker telefonförsäljare?
För några dagar sedan fick jag ett samtal från något ställe som heter Nature Love, om jag uppfattade namnet rätt. I bakgrunden hördes en massa ljud från andra försäljare som satt i ett kontorslandskap och det klickade hela tiden i luren under samtalet.
"Ehhh, hej, jag söker Veronica?"
"Det är jag det."
"Åh, vad bra att det var rätt person direkt. Mitt namn är Kalle och ringer från Nature Love och innan jag säger något annat vill jag bara påpeka att jag ska inte sälja något och du behöver inte betala något..."
"Säger du det? Det säger de flesta telefonförsäljare som ringer mig."
"Jaha? Vi har ett jättefint erbjudande med Omega 3, du får det hem gratis, det enda du betalar är porto..."
Jag börjar skratta "Det är just så alla andra säger också!"

Det hördes ett brus och sedan ett klick. Vilken fantastisk säljare! Dessutom - är det gratis om jag måste betala porto?? Njet.

En lycklig Vera
Miikka var här idag igen och skämde bort mig med att handla, diska och lagade brunch i form av en ordentlig arbetarmacka (stekt bröd, falukorv, bacon, ägg, majonnäs, bland annat) som var gudomligt god! Tack igen, min älskling, det var en underbar start på dagen =).

På tal om att handla så var jag på Willy:s nu innan stängningsdags, tog det jag skulle ha och mådde inte något vidare. Miikka ringde och fick mig att tänka på annat i några minuter medans jag lutade mig mot en av frysdiskarna. Sedan vinglade jag vidare några meter när jag hörde en tjej fräsa högljutt till sin kille:
"Men fy faaan, måste du lägga av såna fisar? Jag tappar ju matlusten totalt!"
"Ehh... vad säger du om sån här fläskkorv?" Utbrast han desperat och kastade en nervös blick på mig och sen henne.
"Du menar sån där julkorv? Dom är ju för fan lika äckliga som dina fisar..."
Hon fortsatte orera om hans kroppsodörer längs med gångarna utan en tanke på att hon generade honom.

Stod i en relativt kort kö vid barnmaten och blöjor, hållandes ett paket kattsand i ett krampaktigt grepp vilken jag använde som motvikt för att inte tappa balansen och ramla rätt in i glasburkarna, alternativt mjukare förpackningar. Framför mig stod en nervös kille som inte kunde stå still, jeansen saggade i häcken på honom och jag gjorde en ofrivillig grimas vilken han såg när han vände sig om för femtonde gången. Vari ligger svårigheten att dra upp byxorna så att linningen sitter där den borde?

Baksätesmotion
Jag vandrade ner mot Backaplan i fredags med siktet inställt på KappAhl (för att lämna tillbaka några tröjor syrran köpt) och Systemet (för att köpa rödvin till grannen A-M). Jag sneddade över parkeringen som finns bakom Systemet och halkade flera gånger till på isfläckar. Tänkte på storebrorsans dubbade pjux jag fick låna i Arvika när han och sonen skulle till skidbacken och jag skulle med för att fota.

I ögonvrån ser jag en bil parkera i en konstig gulaktig nyans. Efter några sekunder hör jag hur personen slår av och på låset med tillhörande pipljud, vilket var ytterst irriterande att lyssna på, så jag slängde ett öga dit för att se vad han sysslade med. Mina ögon mötte hans och han började vifta med ögonbrynen, fladdra med tungan och pekade mot baksätet!

De dubbade kängorna hade varit väl till pass i det läget, men jag bara suckade och gick vidare. Det var ingen kö på KappAhl så det gick fort att lämna tillbaka tröjorna till den grinige kärringen i disken. På Systemet hade jag någon efterhängsen typ efter mig som tittade mer på mig och urringningen som syntes i glipan på min uppknäppta kappa så fort jag böjde mig ner vid hyllorna, än på flaskorna. När jag efter ett tag kände att jag fick nog av uppmärksamheten ställde jag mig och bara råstirrade mot hans skrev, då lommade han iväg med en fnysning.

Vad ska man säga? Är det helt okej för karlar att glo på fruntimmer med dreglet rinnandes längs hakorna och tro att man lägger upp sig för att dom viftar med tungan, men inte omvänt? Har gentlemännen försvunnit från jordens yta? Nu ska jag inte vara så hård, jag känner flera gentlemän, men dom är inte många.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om telefonförsäljare, nature love, omega 3, willy:s, kroppsodör, kappahl, systemet, parkering, is, gentleman, vettikett och annat intressant

Förnyelse och Vera på nattpass

2008-11-16T01:39:00.005+01:00

Förnyelse
Dagen har bestått av hål och gängande, men mest för Miikkas del. Allt detta resulterade i ett förnyat sovrum och vardagsrum. Tidigare hade jag köpt TV-bänkar i lägre modell, sen var syrran på IKEA och såg mindre varianter av den Expedit-hyllan jag har som rumsavdelare till ett lägre pris. Vi har funderat på vad vi skulle ha för möbel till ScrapQueens varor så detta var perfekt.

Miikka och jag åkte till IKEA Bäckebol för att köpa dessa hyllor (3 stycken 185x44 cm)samt en bordsskiva (200x60 cm) och ben som skrivbordsdel. Dagen innan hade vi chattat på MSN där jag beskrev problemet vad gäller just förvaringen hemma hos mig. Till exempel så är den stora bokhyllan jag har översållad med just böcker och lite filmer, min tanke sedan länge var att skaffa Lack hyllplan, den sorten där man inte ser konsolen på, och ha 3-4 stycken över sängen.

Förutom att de bygger om på IKEA så det är rena snurren - alltså dödens för en som får ångest och egentligen bara vill springa ut med armarna vevandes och skrikandes för att få folk att hålla sig ur vägen. Men ingen gång är var den brukade vara så man kommer lätt vilse.

Nu har jag tre stycken över sängen och en över skrivbordet i vardagsrummet... Jag måste ta kort när jag har ställt i ordning. Nu, äntligen, har jag enhetliga möbler i samma färg (svartbrun) i vardagsrummet och bara det är lugnande för min stressade själ.

Hälsorapport
På tal om stress så har jag haft konstanta hjärtklappningar dagarna i ända hur länge som helst, något som gör mig extra trött. Idag somnade jag på två röda, något jag aldrig brukar göra annars, det blir mest att vända och vrida sig i någon timme eller mer.

Migränkänningar och attacker om vartannat ännu - något jag måste ta upp med min läkare som jag måste ta kontakt med snarast för jag har inget mer recept på Imigran. Hon skulle skicka remiss till en migränklinik någonstans i stan, men jag har inte fått någon bekräftelse på att den har kommit in, så jag får kolla med henne om den verkligen är skickad och vart exakt, så att jag i min tur kan kolla detta.

I veckan skall jag tillbaka till Johan och jag får se vad han säger om min sjukskrivning, fast min hälsa har inte ändrats något under den månad som har gått.

Vera på nattpass
Just nu är jag hemma hos Kent och Nina för att passa Linus (3 år) när dom åkte till Östra med Mijo (1 år) som är dålig. Han har ingen feber, men har svårt att andas... stackarn. Får hoppas dom får något redan idag som kan lindra lite. Väl hemma sen så ska jag krypa ner i sängen och njuta av mitt mörka sovrum - jag har även fått upp en mörkläggningsgardin - något jag borde ha skaffat för evigheter sedan med tanke på min migrän!
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om ikea, tv-bänk, expedit, scrapqueens, bäckebol, msn, hjärtklappning, migrän, sjukskrivning, psykiatriker, östra sjukhuset, rullgardin, vettikett och annat intressant

Annonskontroll

2008-11-11T21:43:00.005+01:00

Annonskontroll
I över en veckas tid har jag haft kraftiga migränkänningar varvat med attacker, eller anfall om man så vill, speciellt på morgonen och förmiddagen. Igår eftermiddag, fortfarande groggy, gick jag till Willy:s för att handla lite småsaker. På vägen dit ringer syrran upp mig och jag stannar till innanför dörrarna till affären och fortsätter samtalet.

Helt plötsligt ser jag hur någon vevar med en keps framför mig och ett skalligt huvud i bröstnivå, sen ett flin. Hostas. Han säger inget utan går några steg fram för att leta efter ett annonsblad, finner ett i en av korgarna och viker ihop den till minimal storlek och ner i fickan. Bockar och niger och går in i affären.

En stund senare följer jag efter och plockar snabbt ihop det jag skall ha, hade flyt och hamnade i en nyöppnad kassa, sen fort ut i friska luften. Jag tar det lugnt på hemvägen och just när jag går runt husknuten ser jag Hostas gå där utstuderat sakta, för att helt plötsligt bara rusa fram till porten för att slå in koden och sen chevalereskt hålla öppen dörren.
"Jag har gått här och väntat på dig."
"Har du? Har du redan varit hemma med dina varor?"
"Nej, jag handlade inget. Kollade bara så att priserna stämde mot annonsbladet, så nu ska jag kolla mer noga vad dom hade ikväll. Såg du att dom hade skrivit fel veckonummer på glassen? Dom hade skrivit vecka 52 och det är det ju inte förrän i december!"

Den mannen har onekligen udda intressen. Och beteende.

Avbruten medicinering
När jag lunchade med Miikka häromdagen på kinan på torget ringde min psykiatriker upp. Jag ville höra vad han hade att säga om medicinen han skrev ut till mig och han bad mig sluta med den eftersom jag var konstant trött. Nu blir det ingen mer medicin för min del, jag vill inte vara försökskanin längre.

I längden mår jag nog bättre av att försöka komma ur den här ångesten utan medikament. Men hans förslag om att jag skall träffa hans medarbetare (sjukgymnast, samtalsterapeut, med flera) kommer jag att godta. Det är nog bra att jag har fasta tider att hålla. Problemet är ju att jag inte klarar av att komma ut genom porten alla dagar...
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om annons, migrän, willys, glass, medicin, kinarestaurang, torg, lunch, psykiatriker, sjukgymnastik, vettikett och annat intressant

Hundvakt med makt och Olönsamt med miljöbil

2008-11-06T19:02:00.014+01:00

Tack, Eva!
Jag ser det varje dag där det pryder mitt kylskåp och jag har tänkt att ringa, men dagarna bara går... Tack för vykortet, Eva! Roligt att du läser min blogg... hoppas att det någon gång får dig att flytta tillbaka till Göteborg, haha. Både jag och Susanne saknar dig! *Kram*

En bild på Gubben som spanar ut genom fönstret till dig :). Dock lite suddigt för det är taget med mobilen, men ändå! =)

Italian peekaboo
Häromdagen kom det en förfrågan på MSN om jag ville lägga till någon på listan, vilket jag accepterade i tron att det var någon från Facebook. Genom några fraser på italienska och engelska kom vi till slutklämmen där mannen i fråga undrade om jag ville se honom leka med sig själv via webcam. Han blockerades och togs bort ur listan.

Hundvakt med makt
John kom förbi och lämnade sin hund Isak på tisdagskvällen och sedan dess har det varit mycket promenader. Igår kväll var vi ute i två timmar. Egentligen skulle det vara en timme, men jag bytte till en varmare jacka, stoppade en påse i fickan och gick ut - och glömde nycklarna. Jag ringde först på hos min granne men hon öppnade inte så jag ringde hennes mobil för säkerhets skull, fast hon var i Partille hos sin dotter. Det är perfekt att hon har mina extranycklar för det är inte första gången jag gör så här, men det förutsätter att hon är hemma när det väl händer ;).

Skickade ett sms till syrran som var ute och ljuslabbade med kunder, men hon var som tur var på väg hem från Frölunda, så jag och Isak tog en lång omväg innan vi mötte henne på Vågmästareplatsen. Isak låg raklång i soffan och snarkade ljudligt när vi kom in så han var nog rätt nöjd =).

När jag och syrran därefter fixade några mackor och thé ser jag en stegräknare jag fick av Kent ligga på bordet och jag skulle ju haft den på mig! Jag måste ställa in den när det gäller steglängden först dock, men den kanske sporrar mig att gå lite längre promenader. Har alltid haft svårt att gå utan ett mål och bara vandra omkring håglöst ger mig inget.

I morse gick vi ut en stund efter syrran hade åkt iväg till jobbet, den lille parveln gick fint vid min sida tills vi kom till gångvägen vid den stora gräsmattan inte långt från huset. Han gick där och luktade, gjorde sina behov och var sitt vanliga ystra jag. Emot oss kommer en karl i övre medelåldern gåendes och såg väldigt bestämd ut.
"Ursäkta mig! Men det är otroligt ohyffsat att rasta sin hund och inte plocka upp efter den! Hur trooor du att det känns att behöva se alla skethögarna som ligger längs med gräsmattorna egentligen?"
Jag sa inget, bara tittade honom rätt in i ögonen och lyfte sålunda bajspåsen som var väl knuten framför mig. Han blev högröd i ansiktet, fnös och gick förbi mig.

Det är många gånger man ser hundägare som har knutit en bajspåse vid kopplet som med sitt vajande proklamerar hur duktig och ansvarsfull husse eller matte är. Men påsarna används inte. Husse eller matte tittar på sitt husdjur när dessa hukar sig för att göra sitt behov och samtidigt som hunden ivrigt krafsar med tassarna gör ägarna mentalt detsamma och går vidare.

Obama eller McCain?
Jag bryr mig inte så mycket om politik över huvud taget, men av det jag har uppfattat så verkar Obama vara ett bra val till presidentposten. Men nu kommer man väl få höra om hans hudfärg så fort det är något, som om den spelar någon roll?

Olönsamt med miljöbil
Javisst, för miljön är det ju positivt, men inte för plånboken. Min storebror tänker mycket på miljön, djurlivet och så vidare, och köpte just en miljöbil. Han tankade med E85 (vilket består av 85% etanol och 15% bensin) vilket är billigare att köpa, men i slutänden så kostar det lika mycket i månaden som bensin, eftersom den drar mer. Det var utlovat att alla med miljöbilar skulle få stå gratis i stan i 2 timmar, vilket är perfekt eftersom han har mycket jobb där som elektriker.

Nu visar det sig att E85 har blivit dyrare, för procenten med bensin har ökats i blandningen, vilket i sin tur gör att det kostar mer att köra bilen än om man kör med bensin. Förklaringen till att detta är att många har problem att starta bilen på vinterhalvåret. Varför skall detta bestämmas åt folket, kan vi inte tänka själva? Dom beter sig som överförmyndare, kort och gott. Hur svårt är det att tanka E85 och sen fylla på själv med extra bensin OM man nu behöver det?

Gratis parkering var ett minne blott - för att det är så många som har köpt miljöbilar. Läs den meningen igen. Just det, var det inte meningen från början att så många som möjligt skulle köpa miljöbil?! Jag vet att det är ett flertal boende inne i centrala stan som tycker att det är mycket biltrafik även på helgerna och detta har väl spelat en roll i beslutet också, men trafiken lär ju inte minska.

.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om barack obama, usa, vettikett, hund, hundar, hundvakt, påse, president, stegräknare, utelåst, nycklar, italienare, webcam, msn, e85, etanol, ethanol, bensin, miljöbil, fri parkering, miljön och annat intressant

Rälsbuss är inte samma sak som spårvagn!

2008-11-01T02:16:00.006+01:00

Klockan är lite över 02:30 och jag kan inte slita mig från Photoshop och MSN. Jag borde väl gå och lägga mig eftersom jag skall åka spårvagn imorgon [det är inte en ny dag förrän jag har sovit och vaknat]. Denna aktivitet lär ta all ork, dränera mig ordentligt. Som alltid är det lättare när jag åker med någon och i detta fallet är det min syster.

När jag hade varit hos tandhygienisten häromveckan pratade jag med Ninas äldste son, Linus snart 3 år, på högtalartelefonen och berättade att jag varit hos tandläkaren. Han lät paff över detta faktum att det fanns en doktor för tänderna! Nina bokade tid för honom och jag skulle passa Mijo under tiden.

Häromdagen var det så dags för hans äventyr och jag promenerade upp mot Vårväderstorget i Biskopsgården. Det var väldigt skönt ute, A-lagarna tjoade och stimmade i höjd med Lundbybadet, fåglarna kvittrade och tomma ölflaskor gnistrade i solen... Hållplatsen före Vårväders hoppar jag på en spårvagn och det tar knappt en minut innan vi är framme men på den tiden hinner jag ändå få hjärtklappning och yrsel.

Jag följde med dom hem (efter att ha blivit tillsagd av Linus att jag "måste") och vi gick en hållplats innan vi hoppade på en vagn och åkte resten av vägen till ändhållplatsen i Länsmansgården. Illamåendet stod mig upp i halsen, men jag bet ihop och slängde lite kommentarer till Nina och Linus som satt en bit bort och kollade Mijo som satt i vagnen, så det gick bra ändå =).

Det här är med spårvagnar verkar fascinera turister, ungefär som resenärer till San Fransisco till exempel. Jag kommer ihåg en incident för flera år sedan när jag stod och pratade i mobilen i väntan på just ett sådant fordon.
"Vagnen kommer om 3 minuter," säger jag till min samtalspartner och lägger strax därefter på.
"Ursäkta mig," sa en karl i 45-50-årsåldern, "men jag hörde dig säga vagnen... Vad innebär det egentligen?"
"Det är samma sak som spårvagn."
"Åh... Oj då, men då har jag nog hamnat galet. Du förstår, jag och min fru fick rådet att det bästa färdmedlet genom Göteborg är att ta rälsbussen, men den går inte här förstår jag ju nu."
"Det är allt spårvagnar och bussar som gäller här i stan, så ni har hamnat rätt. Frågan är ju vart ni ska?"

Jag guidade dom rätt och fick även förklara deras fråga om gula, röda och gröna spårvagnar och de såg lite skamsna ut när jag berättade att vagnarna i sig inte är i dessa färger utan bara skyltarna med numren. Klassiskt.

ScrapQueens.se
För övrigt kan meddelas att öppningsdatumet blev ändrat till den 24 november på grund av försenade leveranser, men hinner vi i tid så blir det kanske smygpremiär för de som svarat på enkäten på hemsidan =).

Jag önskar Er alla en riktigt trevlig Halloween-helg!

.................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om promenad, biskopsgården, vårväderstorget, tandläkare, spårvagn, rälsbuss, ångest, vettikett, scrapqueens, halloween och annat intressant

Grattis Henrik!

2008-10-29T10:11:00.000+01:00

Ett stort grattis till lillbrorsan som fyller 31 idag =) *Puss*

Och grattis igen till Valle som fyllde år igår =).

Flash from the Past och Munhygien

2008-10-27T09:19:00.008+01:00

Jag har fått en ny medicin mot ångest och depression som gör mig helt groggy. Jag skall börja med en halv tablett till natten i tio dagar, sedan en hel efter det. Den skall förmodligen få mig att sova bättre, men det tycker jag inte att den gör, men jag känner mig däremot halvfull ett helt dygn efteråt och jag känner mig någorlunda pigg vid midnatt nästföljande dag. Vad är det för liv? Jag skall ringa J som skrev ut dom idag och kolla med honom.

Var hos tandhygienisten förra veckan, nämnde att jag har en tendens att få ångest, vilket jag fick, men det gick bra ändå efter lite kramande av stolskanten. Fick beröm för mina fina tänder, hon tog bort lite tandsten och skrev ut Xerodent-tabletter mot muntorrhet, som jag låter smälta i munnen flera gånger om dagen. Efter att jag gick in i väggen (vilket uttryck egentligen), så har jag väldigt lite salivproduktion och det är ju knappast bra för tänderna...

Den 12 november skall jag dra ut en visdomstand i överkäken... Det är en liten ficka mellan tanden och tandköttet, så det är bäst att ta den för att förhindra eventuella inflammationer eller annat längre fram. Jag är övertygad om att det går bra att dra den, men stålsätter mig ändå lite. De så kallade "huggtänderna" ville inte släppa taget, så nästa uppsättning började växa ut ovanpå, ut genom tandköttet, vilket betydde att jag fick dra mjölktänderna. Den proceduren gick smärtfritt och snabbt och hoppas således på detsamma även denna gång.

Jag har på senaste tid varit extra nitiskt med tandtråden, inte på grund av mitt besök hos tandhygienisten, utan det är rena terapin att stå i lugn och ro och gnida tandtrådsbygeln mellan tänderna. I min vanliga anda brukar jag hetsa när jag gör saker och ting, men just då tar jag mig tid. Hygien är viktigt.

Storebrorsan kom och hämtade mig på lördagen förrförra veckan, vi åkte in till stan och snurrade runt för att hitta en parkering. Alltså - folk är så lata att dom helst vill köra rätt in i butikerna, vi höll på att bli påkörda flera gånger för att dom bara skulle ha den där parkeringsplatsen som det tidigare fordonet knappt lämnat. Vi mötte halvsyrran och hennes karl på Fröken Olsson innan dom skulle ta tåget uppåt landet igen. Önskar att jag mådde såpass bra att jag skulle klara av att åka med brorsan och hans son upp till Arvika en helg, men det fungerar inte...

Deras hus strax utanför Arvika, taget från sjön när jag pimplade tidigt i ottan.

Och regnet fortsätter falla i Göteborg... Fast några positiva händelser är att jag fått kontakt med en gammal klasskompis, en av alla Magnusarna, och även en kille jag jobbade tillsammans med på Gatukontoret i Kungälv anno 1992. Han ringde upp mig häromdagen och var väl tveksam till en början om jag var jag, men med tanke på mitt ovanliga efternamn så drog vi snabbt slutsatsen om varandras identitet.

Den kvällen pratades vi vid i minst 4 timmar, kanske mer? Skall höras idag igen =).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tandläkare, tandhygienst, dra en tand, visdomstand, muntorrhet, ångest, vettikett, regn, Göteborg, fransk manikyr, franska naglar, arvika, pimpelfiske, antidepressiva mediciner, kontakt, gatukontoret i Kungälv, 1992, långa telefonsamtal, scrapbook, scrapping, scrapbooking, LO, Bazzill, cardstock och annat intressant.

Veras nipslip

2008-10-21T09:04:00.006+02:00

Deppig, trött och hjärtklappning som verkligen gör att jag känner att jag lever. Trots detta försöker jag vara vid gott mod och inte se allt nattsvart... Ljuset finns, någonstans där borta, vid tunneln ;-).

Jag lämnade Afs utlåtande om min icke existerande arbetsförmåga till psykiatrikern. Fick fortsatt heltidssjukskrivning i en månad. I vanlig ordning stressar jag upp mig för att jag vet att jag snart igen har en tid till honom att passa. Idag ska jag till Ann på samtal, så jag ska prata om det med henne, samt det faktum att han vill att jag skall börja med KBT och annat där han jobbar, men jag känner att jag hellre vill vara hos Ann för jag har gått hos henne i över ett år. Orkar inte dra i hela den här historien ännu en gång om hur, när och varför.

Regnet tycks aldrig sluta falla här i Göteborg och jag skall ta mig en långpromenad innan jag går till henne. Jag är så fruktansvärt rastlös och inatt kunde jag bara sova några timmar innan jag var uppe och studsade före syrran som skulle till jobbet.

Hörseltest
Förra veckan var jag på Lundby sjukhus för ett hörseltest. Efter mina turer hos olika vårdinstanser har jag nu fått ett högkostnadskort, detta eftertraktade gula inplastade bevis som speciellt alla pensionärer eftertraktar. När jag vände mig mot gruppen som satt bakom mig på Öron-Näsa-Hals-avdelningen såg jag flera par ögon som tittade på mig med respekt.

Träffade först läkaren som bad mig lägga mig på en brits för att han skulle kolla öronen. Över sagda brits hängde apparaten i taket som han svängde över mig till den sida han skulle titta på. Efter vänstra örat gick han runt och skulle sålunda flytta instrumentet. Detta drogs över mitt vänstra bröst och han sa ett generat "Ursäkta" med en liten förvirrad underton vilket fick sköterskan att flina och blinka mot mig.

Efter detta blev jag placerad i en stol ute på mottagningen för ÖNH men bakom en vägg så det var lite avskilt. Här var också ingången till Urologen. På två stolar några meter bort satt två äldre män varav en diskuterade sina sjukdomsjournaler. Datum, tillstånd, mediciner och behandlingar kunde rabblas som om han läste innantill.

"... pissa blod. Men värre var när jag sket efter den behandlingen... Asså, jag åt inget på två dagar."
"Inte det? Men det är ju bra att äta så man håller igång systemet, vet du."
"Ja, jo, det är ju sant, men den 3 november klockan 16.15 var jag tvungen att gå på muggen och då var det ju helt okej, men en kvart senare var det lösare och det kom blod, sen rullade det på så i två dagar. Man är inte hungrig i det läget."
"Nej, det förstår jag ju."
"Ja," *skrockande skratt*, "och är det intag blir det uttag, som jag brukar säga."

En kvinna som jobbade i audionomrummet ropade upp mig strax därpå, just när mannen skulle gå in på sitt urologbesök denna dag. Knappen i båset fungerade inte så jag fick säga "ja" så fort jag hörde ett pipljud. Därefter skulle jag upprepa ord som en mansröst på ett band läste upp samtidigt som det var mycket störande brus i bakgrunden. Det gick mindre bra... speciellt högra örat. Inte konstigt att jag inte alltid hör vad folk säger, men det var inte så dåligt att jag behöver hörapparat eller annat =). Skönt att få det kollat...

Veras Nip-Slip
Jag har gjort en Janet Jackson. Fast inte med flit. Dagen innan ringde en kvinna från TNT om ett paket på flygplatsen som skulle levereras (egentligen till syrran, men hon var inte i Kungälv) och vi kom överens om nästa dag - i onsdags förra veckan. Jag sa ifrån att jag var hemma på eftermiddagen.

Onsdagen kom och 08.30 knackar det på dörren, jag är yrvaken och tror att det är min granne A-M, så jag virar täcket om mig och vinglar iväg ut i hallen. Öppnar dörren utan att titta i kikhålet, hade inte sett mycket ändå eftersom jag inte hade varken linser eller glasögon vid tillfället, och ser en lång suddig kille stå där, så jag kisar misstänksamt mot honom, noterar paketet i handen.
"Hej, jag skulle leverera det här paketet till dig idag. Kan du skriva på här?"
Han räcker fram ett papper och en penna och pekar på ett fält. Jag tittar några sekunder på pappret i min hand och skall börja skriva när täcket släpper lite och mitt ena bröst blottas.
"Åh, jävlar!" Får killen ur sig, vänder sig om, högröd i ansiktet och vågar knappt titta på mig när han sträcker fram armen för att ta pappret. "Ha en bra dag hörru!" Slänger han ur sig när han springer ner för trappan.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om nip slip, blottar, bröst, janet jackson, tnt, kungälv, audionomen, brus, hörapparat, hörseltest, behandling, öron näsa hals, lundby sjukhus, urolog, mediciner, sjukjournal, pensionär, högkostnadskort, frikort, respekt, regn, utlåtande, göteborg, samtal, kbt, psykiatriker, depression, trötthet, hjärtklappning, vettikett och annat intressant

Nu är Tito Finito och ScrapMara

2008-10-10T11:45:00.003+02:00

Läste på Aftonbladet att Tito Beltran blev dömd till 2 år och 6 månaders fängelse efter att ha förgripit sig bland annat på en 7-årig flicka. Personligen tycker jag att domen är riktig men att tiden för straffet är för kort och summorna han skall betala i skadestånd för låga.

ScrapMara stundar
I eftermiddag kommer Nina hit, imorgon Sarah och kanske syrran också. Det skall bli så jädra roligt och det är välbehövligt för mig, koppla bort allt annat och bara vara kreativ.

På måndag skall jag och syrra hugga tag i webshopen och jag ska gå igenom lagret för inventering. För de som har skickat in svar på enkäten på hemsidan kommer få möjligheten att handla på smygpremiären (datum ej fastställt ännu). Vi ser verkligen fram emot det här, och många svar har vi fått vilket är väldigt roligt! =)

Dags för mig att sätta fart med lite städning och flytta scrapsaker från köket och in hit till vardagsrummet, handla, förbereda lite mat... Vi hörs!
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tito beltran, fängelse, artist, övergrepp, barnflicka, våldtäkt, scrapbook, scrapping, scrapmara, scrapqueens, webshop, vettikett och annat intressant

Reklamtips

2008-10-05T00:23:00.003+02:00

Tog kort på fönstret till kiosken på torget. Dom måste ha mycket dötid på det stället ;).

Fick denna länken till Youtube från Ugglan på MSN som är rätt charmig, speciellt i slutet =).
http://www.youtube.com/watch?v=epUk3T2Kfno

För kattägare är dessa ett måste att se:
http://www.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=4rb8aOzy9t4&feature=user
http://www.youtube.com/watch?v=s13dLaTIHSg&feature=user
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om youtube, katt, tecknat, utter, djur, skyltning, butik, godis, vettikett och annat intressant

Fantastiska recept och Gammalt blir nytt

2008-10-04T16:33:00.006+02:00

Gammalt blir nytt
Jag har en gammal brudkista från 1819 (om man skall tro på årtalet som är målat på insidan av locket). Innan jag magasinerade in allt i min ägo, anno 1997, för att resa till Australien lade jag ner lite saker i den, tillsammans med nyckeln. Sedan jag flyttade till min tvårummare 2001 har den stått på brorsans och farsans företag. Först igår fick pappa öppnat den och kom hit med innehållet jag inte har sett på 11 år ganska exakt. Anledningen till detta var att låset var ett så kallat papegojlås, så den låstes när jag stängde locket, inget jag tänkte på då. Uppenbarligen.

Mormors gamla taklampa (från 1970-talet som på ett sätt är fin, men den är inte i min stil), gamla fönster med insatta speglar, en liten handmålad pall. Det roligaste var ju helt klart gamla fotografier från början av 90-talet tillsammans med negativ av bilder jag skulle vilja ha, så det blir att lämna in dessa för framkallning. En hel hög med brev från min gamla kompis Susanne E, som fick mig att skratta högt när jag läste igenom några. Fann även följande, som jag själv har skrivit.

En gammal vän, låt oss kalla henne Monica, är en matglad typ på cirka 140 kilo. Trots att hon är matglad så är hon ingen vän till matlagningen i sig. Jag tycker synd om hennes man.

En dag hade hon bjudit hem mig och en kille, Stefan, på middag bestående av potatismos och fiskpinnar. Jag stod bredvid när hon gjorde moset och hennes recept är följande:

* En kastrull kokt potatis
* Ca 300 gram margarin, gärna mer
* 0,5 dl grillkrydda
* 5 ägg
* Två häftiga nysningar, ett plus är om vätskor kan tillföras

Ingredienserna blandas med elvisp i några minuter. Fiskpinnarna tillagas i mikrovågsugnen direkt från frysen.

Jag kom, jag såg, jag tipsade Stefan som var ute och rökte, och vi gick hungriga därifrån för att köpa mat på McDonald's istället. Hon sa till mig att jag inget skulle säga till det andra när hon nös så det skvätte ner i moset, men trodde hon verkligen att jag inget skulle säga OCH äta??

En annan minnesvärd händelse från Monicas slabbiga kök, och även denna gången var Stefan inbjuden. Han och Monicas karl satt i vardagsrummet och tjötade och jag höll henne sällskap i köket, om inte annat så för att se vilka underbara tillsatser hon skulle bjuda på denna gång.

* Överkokta makaroner
* Nermalda, stekta fläskkotletter
* Vit sås med mjölklumpar

Mal ner de förstekta kotletterna, låt benen vara kvar. Varva makaroner och kotletter i en ugnsäker form och häll över såsen. Gratinera i mitten av ugnen på 250 grader tills en bränd skorpa uppstår.

Jag gjorde ett tecken till Stefan att det var dags igen, så vi låtsades inte vara så hungriga och smet därifrån så fort det gick.

Jag hittade även en annan skildring som är från 1992 angående vikten av sparsamhet/snålhet.

Ett av de jobb jag har haft var som kafébiträde på Kungälvs sjukhus. Min arbetsgivare, "Stig", var ovanligt snål, men hans fru desto snålare. En dag hade jag tagit med mig några brödskivor hemifrån, pålägget var slut, och jag tänkte att jag kunde ta en ostskiva eller två på jobbet.
"Har du betalt för dom däringa?" hör jag en gnällig röst bakom mig yttra.

Vi hade en lista som vi skrev upp vad vi tagit och personalpriset. Detta drog han sedan av på lönen som betalades kontant i handen. På denna lista skrev han upp 3 ostskivor redan innan jag hann få dom på mina smörgåsar och satt mig för att äta lunch. Han drog av 3,50 från min lön och muttrade nåt om att han nu förlorat försäljningen av 3 hela ostfrallor på grund av mitt tilltag.

Ibland kunde man se hans platta arsle i vädret när han stod över papperskorgarna letandes efter plastmuggar och annat som han kunde diska upp och återanvända, returflaskor och burkar, gärna också engångsbestick. Fanatisk är ett svagt ord i detta sammanhang.

En dag när Stig och hans fru var ute i ett kort ärende kom en dam förbi och undrade om hon fick lämna en liten hög med reklamlappar för ett gott ändamål. Vi som jobbade där gav henne vårt medgivande och lapparna placerades i slutet av bänken, där man drar brickorna. Dessa tog inte upp någon plats över huvud taget.
"Vad är detta? Vem har lagt de häringa där?"
Efter förklaringen hördes
"Egentligen skulle vi ta hyra för det."
För ett par reklamlappar! Det är detta som kallas ekonomi.

Hoppas att ni tagit lärdom! =)
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om brudkista, 1800-talet, australien, lås, taklampa, fotografier, brev, matlagning, McDonald's, sparsam, snål, kafeteria, kungälvs sjukhus, personalpris, reklam, ekonomi, vettikett och annat intressant

Sandors scrappade kort =)

2008-10-01T13:29:00.006+02:00

Jag kom på att jag tog kort på Sandors gratulationskort som jag scrappade i lördags. Presenten bestod av en flaska Xanté Päronkonjak och hittade en påse till den på Wettergrens. Syrran påpekade att vi hade ett matchande papper hemma [KI Memories].

Fonterna på utsidan är Sophisticate och Abigail Grande, insidan är en QuicKutz-die (presenten) och flickan med katten är stämplad och målad för hand, sattfast med distanskuddar. Jag gjorde sedan ett hål i ena hörnet av kortet och fäste det med ett tunt vitt sidenband på ett av handtagen på påsen.
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om födelsedagskort, kort, scrapbook, scrapping, scrapbooking, fest, party, päronkonjak, xanté, present, QuicKutz, Sophisticate, Abigail Grande, die-cuts, dies, stämpel, vettikett och annat intressant

En snuskig meny och Kniiip!

2008-09-30T23:14:00.020+02:00

Jag har tagit det lugnt med datorn några dagar, vilket har varit skönt faktiskt. Det har ändå varit fullt upp med olika saker och om jag har mer än en sak på agendan en dag så tycker jag att det är jobbigt, men jag biter ihop. Och av någon anledning har sidodelen på bloggen försvunnit längst ner på sidan i höger hörn... ytterst märkligt! Skall undersökas imorgon.

Tack igen =)
I lördags var jag hemma hos Sandor, hans fru och dotter på lite partaj för att fira Sandors födelsedag (som var i söndags). Det var väldigt trevligt! Träffade några jag inte sett på flera år och nya personer som tillkommit i kretsen. Mia hade fixat plockmat som var oemotståndligt gott, speciellt portionspajerna - jag måste ha receptet ;).

Eftersom jag gillar växter och trädgårdsarbete har jag i bakhuvudet haft tanken på att omskola mig till trädgårdsmästare eller dylikt, men jag pratade med en tjej på festen som är just det. Hon berättade att det är tungt för händerna med allt ogränsrensande, grävande och så vidare. Det fick mig att backa lite för jag har ju redan problem med händerna som det är... Förvisso finns det ju flera inriktningar, man kan ju bli trädgårdsarkitekt till exempel, men det är inte den biten som lockar mig. Jag får fundera lite till helt enkelt, kanske återgår jag till min arkeolog/egyptolog-dröm.

Kniiip!
Igår var jag på avslappningskurs. Parkerade cykeln utanför lokalen och när jag kom in satte jag mig i en stol och såg folk komma in och ta plats. Stolarna var placerade i en stor cirkel och i dess mitt på golvet hade kursledaren placerat fyra små värmeljus och två ljusstakar. Hon presenterade sig för oss nya tillkomna, pratade om olika metoder och vi skulle sedan göra en övning.

Under övningen som kallas Silvametoden, skulle man först spänna delar av kroppen för att sedan slappna av. När kroppen var lugnare var det dags att visualisera en nedåtgående trappa eller en hiss och för varje våning siffrorna 10 till 1 och sedan kliva ut på källarplan. Där nere skulle man se först en blå tavelram i vilken man skulle fylla negativa saker, sånt som stressar en och så vidare, för att sedan kasta bort den, sudda ut eller bränna upp den. Efter detta skulle man till vänster se en vit ram där positiva saker skulle in.

Jag spände först fötterna i någon minut, slappnade av i dom, sedan vaderna, låren, och baken, vilket fick flera stolar i rummet att knarra högt. Efter mage och axlar (vilket gjorde helvetiskt ont i mina som värkte infernaliskt) skulle vi börja stiga ner i trappan, eller ta hissen. Jag kom till våning 8.

Antagligen andades jag för koncentrerat att detta utlöstes, eller också för att det var så många [16] i rummet... Jag har ingen aning, men roligt var det inte, för trots önskan att bara springa ut och ställa mig på gatan i ösregnet, så ville jag inte störa de andra närvarande som var helt inne i avslappningen. Jag andades i "fyrkant", tänkte på något annat, fokuserade på en av ljuslågorna, tittade på några torra tavlor... Att det skulle släppa och kännas bättre efter en stund - vilket jag får höra från läkare och andra - stämmer inte. Det håller sig på samma nivå eller eskalerar.

När övningen var slut skulle vi prata lite, men jag hade svårt att koncentrera mig. När hon sa hej då sprang jag iväg till gästboken för att skriva mitt namn (för att dom skulle veta hur många som var där och vilka) och sen ut. Cykelturen hem var riktigt skön, men jag fick ta det lugnt eftersom jag var yr.

En snuskig meny
Syrran skickade ett SMS från jobbet och självklart måste jag dela med mig till er. Blir ni inte lite sugna?

Gubben ser ut som om han har kinderna fulla, men jag vet inte om jag vill veta av vad ;).
.................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om dator, party, fest, födelsedag, paj, växter, trädgård, trädgårdsmästare, ogräs, trädgårdsarkitekt, arkeolog, egyptolog, avslappningskurs, avslappning, cykel, värmeljus, metod, övning, silvametoden, lanefeldt, knip, panikångest, ångest, andas i fyrkant, gästbok, pizzeria, bild, vettikett och annat intressant

Kaninungar som föda

2008-09-26T18:01:00.002+02:00

Via E-mail från Petri fick jag följande bild:

................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kaninungar, hundfoder, hundar, vettikett, reklam, skylt och annat intressant

Medicinkrock och handvärk

2008-09-26T15:22:00.004+02:00

In på Apoteket med yrsel och illamående, ni vet vid det här laget att det beror på ångest, tog en nummerlapp och skulle hämta Imigran och Aurorix. Det förstnämnda är för min migrän och jag äter dessa dagligen, det andra är en mildare form av antidepressivt. Tyvärr gick inte dessa ihop, så efter ett telefonsamtal med psykiatrikern som sköter dessa mediciner bestämdes det att jag inte skall hämta ut Aurorix alls, utan jag skall fortsätta äta Atarax vid behov (konstant alltså) sen skall vi diskutera vidare när vi ses vid mitten av oktober.

Jag har små envisa ryckningar i nerver och muskler över hela kroppen, några sekunder på benet och sen på ryggen, över ena örat, och så vidare. Det är inte så att jag har ordentliga spasmer så att ett ben eller en arm helt plötsligt far ut (tror det är så Liselott och Nina ser mig när de läste, haha). Hörde mig för med honom också och han sa att jag är så på helspänn och uppstressad. Jag får helt enkelt rida ut stormen.

Jag kommer antagligen vara offline mycket mer, mina händer värker som bara den så fort jag skrivit en liten stund (tur att man kan spara mellan varven!). Igår kväll kunde jag knappt göra något med högerhanden så jag fick skicka sms och borsta tänderna med vänsterhanden - avigt värre, men det gick. Med tanke på hur det kändes så fick jag lite panik utifall att karpaltunnelsyndromet kommer tillbaka (risken finns ju) och jag behöver operera igen... Det blir alltså mer vila av händerna ett tag framöver, och det betyder ju inte bara från datorn.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om medicin, värk, karpaltunnelsyndrom, cts, nerver, muskler, atarax, aurorix, imigran, migrän, sumatriptan, apotek, vettikett och annat intressant

Goda råd going wrong

2008-09-25T11:57:00.005+02:00

Tog på mig skor, en munkjacka och greppade kameran, tog även med mig soporna och en stor kartong för att göra mig av med dessa, i soprum respektive pappersåtervinningen, på min väg ut på promenad. Det är jättehärligt väder ute, solen skiner och jag skulle nog ha fått många bra bilder, men tyvärr kom jag inte ens ut genom porten. Halvvägs nerför trapporna kände jag att det inte kommer fungera och mycket riktigt.

Nu är jag i tryggheten av min eget hem igen och jag är förbannad och besviken på mig själv. Jag kan inte göra så mycket åt det, men det är frustrerande att något kan fungera ena dagen och sen tar det bom stopp.

Har en samtalstid hos Ann [kognitiv behandling] klockan 15.00 idag, men jag lär ju inte kunna ta mig dit, så jag ringde och lämnade ett meddelande. Jag har inte sett henne sen mitten av augusti någon gång.

Hur skevt det än låter så får jag dåligt samvete för att jag måste avboka tider för att jag får panikångest eller migränattacker. Det är som det är, kommer jag inte ut ur huset så blir det svårt att ta mig någonstans, och ligger jag med migränattack lär jag definitivt inte kunna manövrera mig över huvud taget!

Fick en kommentar för ett tag sen (av en kille som sade sig ha migrän, fast läkarna menade att han har spänningshuvudvärk) att jag kan ta en tablett, gå och jobba och sen ta en till efter några timmar, för så är det ju i reklamerna. Herregud, om livet vore så enkelt som i reklamerna - det vore förvisso tragiskt om Telia-familjen alltid är så dystra och tråkiga, men det vore nog roligt om ICA-Stig och de andra hade så upplyftande arbetsdagar, både för personal och kunder.

Det här tar mig än en gång in på ämnet "goda råd going wrong". Jag lyssnar gärna på råd och tar åt mig av dessa om de är relevanta för mig och min situation men framför allt om personen som yttrar dessa kloka ord verkligen vet vad han/hon pratar om.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, goda råd, kamera, kognitiv behandling, samtal, panikångest, migrän, reklam, Telia, ICA-Stig och annat intressant

Det varde ljus... ett halvår senare!

2008-09-24T22:36:00.003+02:00

Lysrören i armaturen som sitter ovanpå badrumsskåpet har varit obrukbara i ungefär ett halvårs tid. Jag har under de mörkaste timmarna antingen tänt lyktor eller vandrat runt med ett flackande ficklampssken... Sorgligt med tanke på att storebrorsan är elektriker och syrran dessutom jobbar inom belysningsbranschen!

Skall dock inte gnälla - det var faktiskt just syrran som köpte hem nya lysrör och glimtändare och installerade desamma i eftermiddags, så nu är det FÖR ljust där inne. Nu syns alla skavanker, det går inte att gömma sig för ljuset gör att man reflekteras i kaklet *haha*.

En otroligt dåligt genomtänkt armatur dock, men det är väl typiskt vid renoveringar att man tar det billigaste. När Jessica skulle ta bort plastskivan upptill så gick den sönder för det fanns inget annat göra för att få bort den (självklart hade hon tagit bort de skruvar som fanns). I köket är det något kontaktfel i knappen på ena lysröret över bänkarna så den tänds inte ibland eller blinkar... undrar hur många i de här husen som har samma fel?

Nu skall jag in och beundra mitt vita leende. Godnatt!
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, ljus, belysning, elektriker, ljusdesign, badrum, ficklampa, lykta, varde ljus, säkerhet och annat intressant

Wunderbaum och bloggrepriser

2008-09-23T13:15:00.005+02:00

Avslappningskurs med motsatt verkan
I måndags klockan 18:00 var det dags för avslappningskurs, något jag definitivt behöver med min värkande rygg och uppdragna axlar. Drog först med mig syrran till Willy:s för att handla lite småsaker, kom hem och satte mig på en köksstol och försökte andas - hjärtat kändes som om det skulle sluta slå nästan för det hoppade över en massa slag.

17:45 tog jag in cykeln från balkongen och kollade däcken för att sedan bära ner den och trampa iväg till Lundbybadet. Bromsskivorna på bakhjulet låg emot däcket lite så det gnisslade från och till vilket gjorde att jag inte behövde använda klockan när jag skulle passera folk. Några minuter i parkerade jag utanför badet, låste cykeln och gick in till receptionen och lät meddela att jag skulle på avslappningen, men dom såg ut som frågetecken.

Det visade sig att jag var på fel plats - vilket inte var så lätt för mig att veta eftersom jag inte hade fått någon information om platsen. Ringde syrran som sa till mig att när jag väl anlänt till målet kommer jag trampa in i mitten av hela sessionen vilket inte skulle vara så lyckat, så jag siktar på nästa måndag istället. Jag kom hem med mer hjärtklappning och var uppstressad av hela situationen. Men motion fick jag i alla fall

Skratthysteri
Chattade med Liselott igår på MSN och jag skrattade så jag fick ont i magen och jag inte hade några tårar kvar. Den människan är helt otrolig och humorn är lika sjuk som min egen. Under en lång stund skrattade jag så högt att katterna sprang ut till köket, folk på gatan såg sig omkring för att finna källan och jag själv fick knappt luft. Det sägs att det är välgörande att skratta och det förlänger livet, så jag borde bli långt över 100 år efter det där!

Wunderbaum är wünderbart?
Jag har köpt lite saker från Panduro, lite julprydnader i trä och porslin vilka jag skall måla och dekorera själv. Det är några tomtar och änglar (i porslin), renar, änglar och granprydnader i faner. Jag har börjat måla och gör lite då och då. Berättade för Liselott igår att jag förra året köpte en jädra massa julprydnader på IKEA och i år har jag då lite till... Jag har aldrig pyntat mycket här hemma för julafton firas hemma hos föräldrarna med syskonen i Kungälv, men i år har jag bestämt mig för att ha en "stor jävla gran" och så att jag skall pynta ordentligt överallt. Jag vill ha jul längre än en dag.

I vanlig ordning eskalerade det här pratet om att jag skulle ha en gran så stor att jag skulle behöva sova under granen och katterna lekte likt Piff och Puff bland dess grenar, och så vidare. Deras lek skulle dock resultera i att deras matte, det vill säga jag, skulle vara översållad av barr, men även en naturlig grandoft som jag kunde sprida runt mig när jag vandrade omkring.

På tal om naturliga dofter. Jag skulle ha en ny deoderant på Willy:s häromdagen. Jag och syrran stod vid hyllan, glatt sniffandes på den ena efter den andra, men alla luktade som rengöringsmedel! Inte fan vill jag lukta som Ajax under armarna...

En munter dans
Farsan har varit här en stund idag, drack lite kaffe och han slängde fram sin laptop för att kolla sitt mobila internet (han har samma leverantör som jag) och även han hade kass uppkoppling. Underligt när jag ändå bor i en storstad, men han kan vara ute till havs och ha perfekt signal. Klagomål till Telenor skall skickas brevledes. Låt kriget börja och må rättvisan vinna.

Innan han gick dansade vi vals genom hallen, dock utan några dippningar. Det är krut i gubben än =).

I ärlighetens namn
... kan jag härmed avslöja att jag inte har använt Orbitrecken, som står så fint här i vardagsrummet och pryder sin plats, på ett tag. Jag tittar på den, noterar att jag faktiskt behöver svettas lite, men återgår sedan till att göra allting annat. Den riktigt knullar mig i ögonen av hånfullhet. Jag borde faktiskt ta på mig träningsskorna och nöta ner hjulet ordentligt!

Tack John,
... för en trevlig lördagskväll och -natt =). Wanna do that again but take it a step further? *g*

Repris av gammalt blogginlägg
[Önskat av Thomas, Skåne
Strykande varmt
Solen levererar god värme, synd att klaga så jag gör inte det. Kan inte förhindra, trots den vida kjolen och luftiga tröjan, att kläderna tycks klibba intill ens kroppsformer. Hade espadrillos på idag, camouflage från Replay. Automatiskt går jag långsammare i dem [läs: hasar fram] och då särskilt i kombination med denna värmen. Efter jobbet, vilket jag gladeligen lämnar bakom mig (det var varmare inne än ute trots AC), så tog jag mig till affären för att inhandla livsmedel.

Med solglasögonen fortfarande på näsan äntrade jag den svala butiken och spankulerade avslappnat omkring i gångarna, plockade det nödvändigaste och lade ner dessa i den röda lilla korgen. I vanliga fall har jag alltid en lista klar i huvudet där jag snabbt rör mig framåt och med målet att komma hem i sikte. Jag brukar alltid stå längre i kön än vad jag har tillbringat mellan gångerna. Så var dock inte fallet idag. Tempot var så slött att när köerna hotade att svämma över ner till frysdiskarna i nivå Fiskpinnar, 26.90 kr, och Torskblock från Ishavet, märke Pollock, sköt jag mina espadrillos framför mig och tittade på vad som övrigt erbjöds. Inte särskilt bråttom alltså.

Till slut fick jag nog av mitt okarakteristiska velande och bestämde mig för absolut hemgång. En kille stod före mig i kön med en drös dassrullar på bandet. Så lägger jag märke till en sak som de allra flesta gör i sådana sammanhang: Den kund som skall handla varor vars etikett eller utformning på paketet avslöjar att det är hygienartiklar, tittar inte på någon annan än kassörskan.

Han hade förstått att jag hade upptäckt vad han skulle köpa. Att han skulle ha flera stycken toalettrullar som han skulle torka sig med. Där bak. Jag stod inte i den positionen själv idag att köpa dylikt intimpapper, men kunde förstå att det kan bli en aning känsloladdat när det står en snygging inom synhåll som inventerar med blicken. Först honom, sedan vad som ligger på bandet. Det blir ju inte bättre utav att jag noterar hans rygg och mina ögon ofrivilligt glider ner till hans bak. Och han vet precis, trots att han inte ser mina ögon genom de mörka glasen, att jag nu visualiserar hur den ser ut.

Känner själv hur jag blir road av situationen, men dämpas ganska snabbt när jag tänker att nästa gång kan det vara min tur. Och då är det inte bara dasspapper som gäller, utan bindor med tillbehör och då lär jag kvida mig om han skulle stå där och njuta. Som en slags mental strid om hur pinsamt det kan bli...

Ännu en repris - skriven av syrran
[Önskat av samma som ovan.]
Skalle-Pers fladderbyxor... i en tajt hiss
Min granne, som jag i detta nu döpt till Skalle-Per, på grund av hans kala huvud, far omkring på sin cykel jämt och har en vana som grymt många män har när de tränar asmycket. De bär mjukisbyxor. Varför? De fladdrar, avslöjar inget om fysiken som de bygger upp under slit och svett. Omåttligt fascinerad varför han, med många, inte tycks äga ett par fastare byxor av det välkända tyget denim. Der ser ut som om han är på väg till sängen i sina fladderbrallor. Riktigt osexigt.

Stötte på honom när jag skulle skutta in i hissen av minimodell som säkert heter Klaustro 2000. En person: man kan andas; två personer: det börjar bli intimt, vid tre är man hej och tjenis för alltid. Vid fyra finns det risk att man blir gravid om man vistas där med hankön.

Skalle-Pers öron var drängfulla av musik. Gott! Med hans utseende att döma kunde man tro att det var riktig hårdrocksdunka-dunka. Icke. Mild och vagt smöreri kunde höras i väntan på hissens ankomst. Jag hejade, han likaså. Noterade åter hans svarta sladderbyxor och hans högljudda stämma. Musiken dränkte vad som skulle varit normal samtalston. Nätt road och lite till av ett ytterligare fenomen - varför folk inte kan titta på varandra i en hiss. I detta fall, på grund av det trånga utrymmet, kanske man kan tycka att det är befogat. Jag kunde ju blivit gravid...
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, avslappning, stress, orbitrek, träning, repris, blogginlägg, skratt, hysteri, panduro, jul, prydnader, familj, dans, vals, mobilt internet, dongel och annat intressant

Häxjakt och Konsten att tyda ett handslag

2008-09-18T10:40:00.008+02:00

Fnissning förbjudet
Har varit ute på en kort promenad nu på förmiddagen, upp mot Flunsåsparken och sen ner till torget. Stod utanför Konsum en stund, osäker på om jag kunde klara av att gå in där bland pensionärerna som glatt tog sin plats i svängdörren. Tog ett djupt andetag och svepte så in för att köpa några frimärken och bakom mig i kön i kiosken står en kvinna i 50-årsåldern som

1. hade munnen full med tuggummi som maldes runt i det oändliga - självklart med öppen mun!
2. hade minst 5 olika parfymer, varav 3 av dom med all säkerhet egentligen var avsett för det manliga könet
3. fnittrade åt något mystiskt.

Ni vet vad jag tycker om folk som tuggar med öppen mun - dom borde halshuggas. Den vidriga stanken känner jag inte ens för att gå in på. Det är fnittret jag behöver ösa min galla över denna torsdag.

Öppna munnen och skratta ordentligt istället (i hennes fall hade detta säkerligen resulterat i att den enorma massan av tuggummi hade fastnat i mitt hår). Av någon underlig anledning litar jag inte riktigt på folk som fnissar, det känns som om dom inte kan släppa loss och vara sig själva. Teorin i sig har hållit vid alla möjliga tillfällen, det är ungefär som att man snabbt kan avgöra hur en person är vid ett handslag.

Konsten att tyda ett handslag
Är du personen som knappt grabbar tag i den andre personens fingertoppar? Tar du tag i handen men bara jättelöst, som om man håller i en slapp fisk? Eller är du som jag och tar ett benkrossargrepp samtidigt som du ser den andra personen in i ögonen?

Självklart förväntar jag mig att bli bemött på samma sätt, så de gånger jag råkar ut för ett fiskgrepp avpolleterar jag dessa undermedvetet. I affärsvärlden har detta varit ett tillförlitligt "test". När jag hade mitt företag och hade kontakt med olika människor, bland annat chefen för företaget jag var inhyrd som konsult åt på halvtid, insåg jag att han skulle vara en snål och jobbig fan. Och jag hade helt rätt. En osympatisk människa rakt igenom som bara tänkte på sig själv (och drev mig till vansinne genom att stå och skramla med småpengar och nycklar i byxfickorna).

Häxjakten kan börja!
Som berättat tidigare har jag varit i kontakt med Arbetsförmedlingen för att diskutera möjligheten att börja arbetsträna. Min handläggare ringde i måndags och meddelade att han och psykologen anser att det är för tidigt för mig utan jag borde vara heltidssjukskriven ett tag för att kunna jobba ordentligt på vissa bitar (som att åka kommunalt längre än 1-2 hållplatser t.ex.).

I måndags hade jag en tid hos psykiatrikern som sköter om sjukskrivningarna. I min väntan på att få träffa honom fick jag stark ångest, började må illa och fick besöka toaletten för att vomera och väntade efter detta utanför för att få frisk luft. Han kom och hämtade mig och jag var helt skakig, ville egentligen inte gå in där igen, men hade inte så mycket val. Jag berättade att jag precis hade haft (och fortfarande hade) ångest, om beslutet från Af och att jag mår sämre igen. Han sjukskrev mig på heltid i en månad och jag skall tillbaka i mitten av oktober, fick svagare dos av Atarax och en annan medicin som skulle vara mildare än de andra jag har provat tidigare.

I tisdags ringde en snubbe från Försäkringskassan som väl egentligen hade sin mening klar om ärendet och lät grinig när jag berättade att jag hade blivit sämre, hade träffat psykiatrikern dagen innan som hade gett mig medicin jag skall prova, samt att jag blivit heltidssjukskriven igen.
"Va? Men... Är du heltidssjukskriven igen?! Det står ju här att du började bli bättre."
Det var som om han inte kunde ta att det går upp och ner, ett tag mår jag bättre och sen sämre, det är ju så från dag till dag till och med. Hade jag sansat mig så hade jag kunnat säga att jag mår sämre för att det är så många myndigheter och personer som jag skall dra min sjukdomshistoria för hela tiden.

Han ville ha namnet på min psykiatriker, handläggaren och psykologen på Af och lät meddela att han skulle ringa mig eller min läkare framöver. Han kan ringa hur mycket han vill, jag mår inte bättre för det. När syrran kom hem från jobbet lät jag meddela att: "Häxjakten har börjat!"
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, fniss, flunsåsparken, konsum, tugga med öppen mun, parfym, handslag, konsult, häxjakt, psyikater, psykolog, handläggare, Af, Arbetsförmedlingen, Fk, Försäkringskassan, ångest, sjukskrivning och annat intressant

ScrapQueens.se - Enkät och tävling!

2008-09-17T10:51:00.007+02:00

Igår kväll lade jag ut en liten enkät på www.scrapqueens.se

Tävlingen fortsätter till den 30 november och webshopen öppnar den 1 november!

Välkomna och lycka till =).
................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, tävling, presentkort, webshop, scrapbook, scrapping, e-handel, enkät, marknadsundersökning, 1000 och annat intressant

Man skall vara frisk för att orka vara sjuk.

2008-09-12T21:48:00.019+02:00

I torsdags, när jag skulle till Arbetsförmedlingen för andra gången [se tidigare inlägg], tog jag cykeln, fick en ångestattack just när jag började få vind i håret så att det fladdrade bakom mig, men fick hoppa av och leda den halva vägen. Jag väntade på utsidan tills klockan var några minuter i ett för jag ville inte vara där inne längre än nödvändigt.

Efter att ha suttit på en dåligt stoppad stol och andats djupt i ett tappert försök för att få bukt på hjärtklappningen, kom psykologen. Hon visade vägen genom långa korridorer och jag fick efter en stund börja hålla mig i väggarna för det kändes som om dom kröp allt närmare. När jag klev in på hennes rum kastade jag mer ner i närmaste stol och flåsade.

Med tanke på att jag träffat flera olika personer som är inblandade i mitt liv på olika myndigheter, sammanställde jag en text innan jag gick hemifrån [mest utdrag från ett tidigare blogginlägg] med lite bakgrund om hur jag levt och hur jag upplever utmattningsdepressionen. Hon frågade en del om min vardag och några hypotetiska frågor om ett eventuellt arbete.

Jag påpekade även det fakta att om jag skall ta mig någonstans som inte ligger på gångavstånd så kommer jag (förutsatt att jag ens kommer ut genom porten, det går inte alla dagar):

1) få ångestattack på vägen till arbetsplatsen
2) må dåligt i flera timmar efter att jag har anlänt
3) må dåligt på plats resten av den arbetstid som är kvar
4) få mer ångest på vägen hem
5) vara helt slut resten av dygnet och vänta på en ny vända nästa dag.

Hon sade (dock ej ordagrant):
"Jag tänker meddela din handläggare att du inte borde stå till arbetsmarknadens förfogande. Att du vill arbeta är inte samma sak som att klara av det. Dessutom är det bara dumt att tvinga ut dig, ens på praktik, när du mår såpass dåligt."

Jag bad henne skriva ett utlåtande om detta, eller att min handläggare gör det. Är det något jag har lärt mig av andra [i första hand min far som ligger i strid med Fk] så är det att man skall se till att få allt på papper!

På måndag skall jag träffa min psykiatriker så får vi se hur det blir med sjukskrivningen. Läget är som följer:

Psykiatrikern och några andra instanser tycker att jag skall arbetsträna (något jag själv vill också).

Vände mig till Arbetsförmedlingen för att höra mig för om arbetsträningen. Har pratat med min handläggare och även deras psykolog. Den sistnämnde tycker inte att jag skall stå till arbetsmarknadens förfogande.

A-kassan kommer med största sannolikhet inte bevilja mig ersättning för att söka på ett så litet geografiskt område som det handlar om.

Psykiatrikern kommer sannerligen inte sjukskriva mig på heltid igen.

Alltså: Jag kommer antagligen vara fortsatt halvtidssjukskriven. Den övriga halvtiden får jag ingen ersättning för. Det vore rimligtvis vara bäst att heltidssjukskriva mig igen med tanke på hur jag mår.

Det är sårande att få kommentarer som: "Men det är väl inget fel på dig, det är klart du skall ut och jobba! Du mår bättre då, vet du." "Gör du någon nytta än då?" Och så vidare.

Det är ett problem: Man ser inte på mig att jag har konstant hjärtklappning, att jag är yr, är gråtfärdig och har svårt att andas. Gråter gör jag, men i ensamhet. Man lär sig fort att dölja detta för omgivningen.

De som står mig allra närmast säger jag alltid till direkt hur jag mår när dom frågar, de har lite mer förståelse... tack gode gud [sade den som inte är troende].

Två turer till Willy:s med fikapaus
Igår förmiddag gick ner till affären för att inhandla mjölk och andra basvaror. Det var nästan folktomt, inga köer, det var underbart. In fort, ta det man ska ha och så ut snabbt genom kassan.

Sandor, hans fru och dotter kom igår på fika. Dottern, Miléa, är 7 månader gammal och går redan! Man får hålla henne i händerna men ändå... Hon har varit snabb i utvecklingen hela tiden och när jag var hemma hos dom i maj stod hon upp när Sandor skulle ta på henne kläder efter blöjbyte, och då var hon 13 veckor! Ser fram emot att träffa dom snart igen =).

Andra turen till Willy:s var efter ett samtal med syrran som kände behov av glass. "Det är ju söndag och allt. Vi kan ta kaffe och glass senare!" Den här gången var det lite mer folk, långa köer... men jag trotsade mina demoner och gick direkt till glassen och ställde mig i kön. Upplevelsen var inte rolig. Jag höll mig i allt från hyllor, frysdiskar, tidningsställ och väl vid kassan klängde jag mig fast i metallisten vid varubandet. Gav kassörskan ett darrigt hej och hon frågade om jag var okej.
"Jadå... har lite ångest men det blir bättre när jag kommer ut."
Hon fick en jädra fart med varorna kunden innan hade lassat upp.

Hem och lämnade glassen och drack lite vatten innan jag på darriga ben cyklade ner till Backaplan för att möta syrran som kom med bussen. Som jag sade till henne så var det tur att jag hade cykeln på hemvägen att luta mig mot... det är en snyggare variant av rullator för en 35-åring =).

Mobilt internet är en styggelse
Har i ett års tid haft mobilt internet från Telenor. Det har krånglat hela tiden. Jag kan acceptera och förstå att man ibland kopplas ner, men inte som jag har vissa dagar (till och med i skrivande stund) att jag kopplas ner så fort jag har loggat in. Det är ytterst irriterande, speciellt om man arbetar mot internet med något och så förlorar man allt.

Ringde till deras kundtjänst igår kväll och killen som svarade lät allmänt uttråkad vilket gjorde att jag nog blev lite mer irriterad. Jag sa att jag hade problem, fick svaret att jag skulle återkomma som idag, måndag, för då var den tekniska avdelningen på plats igen. Jag frågade om jag kunde avbryta abbonemanget med tanke på att jag alltid har haft problem, till och med felsökt med kundtjänst i telefon, fått ett nytt modem men utan förbättring (det beter sig likadant i andra datorer och på andra ställen i stan). Fick svaret att jag då skulle fortsätta betala varje månad tills abonnemanget löper ut (om ytterligare ett år). Fan heller. Jag skrev ett brev som skall postas idag.

Jag vet mycket väl att man inte kan förvänta sig få den utlovade hastigheten och att många är besvikna och irriterade över att det lovas så mycket men inte hålls. Jag behöver inte någon snabb uppkoppling (i så fall hade jag behållit mitt fasta bredband), men jag kräver däremot att jag skall kunna ha en pålitlig och stadig uppkoppling!
...................................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, psykolog, psykiatriker, sjukskrivning, försäkringskassan, fk, a-kassan, ångest, arbetsträna, hjärtklappning, arbetsmarknaden, hållplats, willys, glass, telenor, mobill uppkoppling, modem, dongel, fika och annat intressant

Allmänheten varnas

2008-09-11T11:37:00.005+02:00

Fick för någon vecka sedan en kallelse till en arbetspsykolog hos Arbetsförmedlingen [eller -förnedringen]. Jag gick dit i förmiddags och var på plats strax innan 11.00. Innan jag går in i huset tar jag upp lappen för att kolla vad damen hette och ser att det står klockan 13.00! Så jag fick snällt gå hem igen.

Har precis tagit en kall dusch i ett desperat försök att vakna till liv, men ingen skillnad märktes. Igår efter jag hade hämtat medicinen tog jag en tablett och blev efter en stund tvärtrött. Jag läste på Aftonbladets hemsida och började nicka till, så jag överlät datorn till syrran och satte mig i soffan för att titta på Hemsökta hus på 4+ och somnade!

Inatt har jag vaknat och somnat, vänt och vridit mig och är lika trött nu som jag var igår. Ångestattackerna tar musten ur en och medicinen gör väl sitt till. Får hoppas att jag inte somnar när jag är på Af senare, ligger med huvudet på skrivbordet och dreglar med händerna släpandes i golvet... det vore något det. Men jag har hållit mig ifrån dom där tabletterna idag, ska jag cykla sen så lär jag bli en fara för omgivningen.

"En 35-årig kvinna på Hisingen cyklade efter lunchtid på tisdagen mot trafiken i sovande tillstånd. Hon är fortfarande på fri fot och allmänheten uppmanas hålla sig mot väggar och träd om en cyklist är i antågande. Den misstänkta kvinnan var vid dådet klädd i jeans och en vitröd jacka på en silverfärgad mountainbike..."

Det blir nog lite sömn när jag kommer hem innan jag valsar omkring med dammsugaren. Syrran är inne på dag 2 med sitt nya arbete i Frölunda och världen är bra liten. En arbetskompis till henne visade sig bo i huset bredvid mitt så nu kommer de antagligen att samåka när deras arbetstider sammanfaller (eftersom syrran bor hos mig på veckorna) =).

Dags att sätta fart innan jag somnar igen...

Kram på er =).
...................................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, af, arbetsförmedlingen, psykolog, kallelse, trötthet, medicin, cykel, nytt jobb, hemsökt och annat intressant

Jordens undergång

2008-09-10T14:42:00.005+02:00

Läste en artikel på Aftonbladet att en partikelaccelerator 100 meter under markytan i Schweiz skall återskapa Big Bang då jorden skapades. Fast i ett mindre format då förstås. Många forskare tror att detta kommer resultera i att ett svart hål skapas och kanske kommer svälja jorden, men jag tror knappast att fysikerna skulle riskera något sådant, det låter lite långsökt i mina öron.

Fotnot: Dan Browns bok "Änglar och Demoner" utspelar sig delvis i den här byggnaden.

I fredags, måndags och igår gick jag till Apoteket för att hämta min ångestdämpande medicin men receptet fanns inte. Ringde läkaren idag och han skulle skicka in ett nytt, så jag skall strax trampa ut i regnet. Tar nog en extra promenadrunda...

...................................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, big bang, skapelse, cern, dan brown, änglar och demoner, jordens undergång, armageddon, schweiz, under jorden, apoteket, promenad, regn, ångest och annat intressant

Glöm vad ni har sett i amerikanska filmer.

2008-09-07T23:23:00.004+02:00

Tänk på en typisk biljakt i en amerikansk film där allt tycks gå i tusen knyck. Sanningen kanske ligger närmare att den susar fram i tjugo! Den amerikanska propagandan har slagit till igen med att sätta skräck i landets yttre fiender. Nu avslöjas sanningen av min utsände journalist [läs: storebror på semester] att polismyndighetens fordonspark består av trehjulsbilar.

Undrar hur det känns att vara utexaminerad polis och bli omkörd av en cyklist? Smått ångestframkallande kanske... Och var placeras den misstänkte som skall föras till stationen?
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, polisbil, NYPD, New York, USA, fordonspark, amerikansk film, biljakt, semester, amerikansk propaganda, journalist, och annat intressant

Bak med god smak

2008-09-05T22:35:00.007+02:00

Bakning alltså. Har tänkt på det hela dan och nu på kvällen - kvällsmänniska som jag är - vispade och gräddade jag för glatta livet.

Hallontema i form av muffins och två sockerkakor. De sistnämnda skall jag ta med till Ninas barnkalas imorgon för yngste sonen, tillika min gudson, Mijo, som fyller ett år på måndag =).

Välkomna på fika ;).

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, bak, bakning, sockerkaka, muffins, hallon, hallonmuffins, barnkalas, gudson, och annat intressant

I jakt på hårförlängningar

2008-09-05T18:32:00.006+02:00

På med skor och glatt iväg till Apoteket för att hämta ångestdämpande medicin läkaren skulle ringa in efter vårt samtal. Det fanns inte. Men jag hämtade mer Imigran i alla fall, det har jag knaprat två tabletter per dag så jag hade bara några få kvar. Jag och syrran ska på kalas imorgon så jag vill inte riskera att få migrän =).

Jag gick sedan till Willy:s för att handla lite småsaker som behövdes för min bakning. Efter att ha pantat några flaskor gick jag till kyldisken med smör och margarin och känner plötsligt att någon tar tag i mitt hår, en hel näve full, och drar mitt huvud bakåt.
"Men va faaan..." Jag vänder mig om och ser en äldre dam stå där med ett flin. Hennes grå testar är färgade i en underligt ilsken orange nyans som jag har svårt att släppa med blicken.
"Jag skulle bara kolla om du hade några såna däringa förlängningar."
"Det har jag verkligen inte, och ge fan i att dra mig i håret!"
"Förlåt... men jag har bara en sak att säga dig, för jag är äldre än du, klipp dig aldrig!"
"Va?"
"När jag var tjugo år gammal, jag är född -39 förresten, så satt jag en dag och sydde på en sån trampsymaskin och såg mig själv i en spegel samtidigt. Helt plötsligt tog jag upp saxen och bara klippte av mig håret till axellängd. Min syster hade hår till strax under knät... bla, bla, bla."

Jag är inte ömhårig det minsta så det gjorde inte ont, men vad är det för idéer att följa efter någon för att gå och kolla om man har extensions? Jag mötte henne vid kattmaten en stund senare.
"Åh, hej igen! Du kommer ihåg vad du lovade, va? Någon gång förra året eller när det var? Va?" Hon gnäggade nöjt över sin [icke-existerande] humor och gick vidare.

Lite lustigt att det här hände egentligen när jag och Liselott har tjafsat fram och tillbaka på facebook om hår =).

Nu tinar jag upp en stor hög med hallon, här skall bakas hallonmuffins och kanske en sockerkaka med hallon i... Det kommer lukta sommar i hela lägenheten sen =).
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, apoteket, imigran, ångest, willys, kalas, baka, bakning, muffins, kaka, hårförlängning, extensions, liselott, facebook, intressant

Ett dygn med ångest

2008-09-04T16:00:00.003+02:00

Ångest. De flesta anser att det innebär lite deppighet och att man vill vara själv [jag har frågat några och det var det svaret jag fick]. För mig, och många andra, är ångest så mycket mer.

Igår eftermiddag började jag få hjärtklappning, men det gav med sig i några timmar innan det på kvällen satte igång ordentligt och det har inte gett med sig ännu. Mellan varven har jag fått känslan av att hjärtat ska slå sig genom revbenen eller att jag skall dö. Jag har ända sedan det började andats djupt - in genom näsan, ner i magen och ut genom näsan, men det hjälper inte. Har även testat olika saker att distrahera mig med så att jag inte fokuserar på hur jag mår, men utan resultat.

Natten var sömnlös med starkt illamående (kastade upp några gånger), kraftig yrsel, synrubbningar, hörselbortfall och stickningar i huden över hela kroppen (som har suttit i sedan dess), darrig och jag har sen ett tag tillbaka känt nerver eller muskler på olika ställen i kroppen rycka; i ena fotsulan, på överarmen, i magen, ena vaden, låret, ryggen, ansiktet... Och det slutar aldrig, ställena varierar men det är alltid action på någon plats på kroppen.

Jag var, och är, otroligt trött och vill helst sova men är för rastlös. Koncentrationen är sedan några dagar lika med noll. I förrigår ställde jag fram en pall vid vardagsrumsfönstret för att jag skulle ta ner ampeln som hängde där, men när jag stod på pallen glömde jag av vad jag skulle göra!

Känner mig inte som en människa, det är som om jag ser på allting utifrån. Jag har alltid varit lite extra känslig och nu är det värre, fråga mig inte hur många gånger jag har gråtit det senaste dygnet för det vet jag inte. Som syrran säger så är man nästan hudlös, man har inget skydd och är extra utsatt för allting, och hon har så rätt.

Jag skall ringa läkaren imorgon om det här fortsätter, det är inte meningen att man skall må så här konstant i flera dygn! Av alla mediciner jag har testat hittills har jag bara fått biverkningar av olika slag därför har vi gett upp det där, men jag har fått tips från andra som är i samma sits som mig, så jag skall höra mig för om de medicinerna.

Det är ingen idé att försöka komma underfund med orsaken till att det här började igår, orkar inte analysera, jag orkar ingenting. Imorgon kommer syrran och då lär jag nog slappna av lite mer och kunna sova...
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, ångest, panik, hörselbortfall, synrubbningar, stickningar, sömnlöshet, trötthet, oro, känslig, muskelryckning, nerver, medicin och annat intressant

Att blåsa i den kan vara farligt för flickor

2008-09-03T17:18:00.003+02:00

Fick en länk av Nina till en artikel i Göteborgs-Posten.

Farligt för flickor?
Ledare för Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vill stoppa en bok som lär flickor att spela didgeridoo, uppger BBC.

Boken med titeln "the Daring book for girls", ska komma ut nästa månad. Men boken väcker protester redan innan den nått landets boklådor.

Den urgamla instrumentet ses traditionellt som ett manligt instrument som ofta används vid ritualer och ceremonier och som därför inte ska trakteras av kvinnor.

Enligt myten räcker det med att en kvinna vidrör instrumentet för att hon ska drabbas av ödesdigra konsekvenser, som till exempel ofruktsamhet.

Förlaget försvarar utgivningen och menar att det inte finns en entydig aboriginsk linje i didgeridoo-frågan.

Är det nu jag skall oroa mig för att jag är ofruktsam, med tanke på den didgeridoo som hänger på min vägg och som jag spelat på någon gång ibland under dessa tio år jag har haft den i min ägo? Undrar om det är farligt att kasta med bumeranger också? ;)
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, australien, digeridoo, bumerang, aboriginer, ursprungsbefolkning, tro, olycka, och annat intressant

SMS med svarstvång

2008-09-03T00:35:00.007+02:00

Gröna fingrar - i motvind

Sitter här i vardagsrummet och lyssnar på både regnet och signaturmelodin till komediserien Skål [Cheers]. Jag är egentligen trött men känner att jag fortfarande går på högvarv efter dagens göromål.

Höjdpunkten var på balkongen där jag hade draperat träbordet med några Metro-tidningar på vilka jag placerat ett gäng växter och skott. Jag öppnade påsen med blomjord, drog på mig trädgårdshandskarna och viftade förväntansfullt med fingrarna innan jag började plantera. Efteråt var det, oundvikligt nog, jordrester på tidningarna och jag bar in de växter som var klara. När jag lyfte den sista krukan blåste jorden upp i ansiktet på mig.

Rent instinktivt lyfte jag ena handen för att stryka bort, men smetade istället in det ordentligt med hjälp av jorden som även satt fast på handsken! Jag spottade och fräste och måste onekligen sett rolig ut för den som såg mig, men det bjuder jag på. När jag kom in och såg mig i spegeln påminde jag om den tecknade figuren Plupp i ansiktet.

Mycket väsen för ingenting
Klockan 20.45 slängde jag på mig skor och en munkjacka och gick snabbt ner till Willy:s, som stänger 21.00. Jag tog fram lappen med vad jag skulle handla och tog en korg. För att ta ris var jag tvungen att sätta mig på huk och helt plötsligt hör jag bakom mig:
"Ursäkta, vet du var skorpsmulorna finns?"
När jag ställer mig upp står en skinntorr man där i 60-årsåldern och tittar bland honungen.

"Finns dom inte här bland mjölet så kan du nog hitta dom vid brödet och skorporna."
"Brödet... brödet..." upprepade han som ett mantra. Jag fortsatte med min lista och snek runt hörn och förbi kvarlämnade korgar med en isdansös finess. Jag tror till och med jag fick in ett litet tjusigt hopp där någonstans också.

Ett rop hördes: "Emma! Emma? Vet du var skorpsmulorna står?"

Mannen i fråga stod framför mig i kön en stund senare. Utan skorpsmulor.

En hastig resa
Jag vet inte om jag har berättat det här tidigare, och orkar inte kontrollera det heller, men en kille jag lärde känna litegrann, höll på att skicka sms flera gånger om dagen under en period. Det är ju ingen regel att man måste svara på alla man får direkt eller någonsin för den delen, det är ju upp till mottagaren.

Låt oss för enkelhetens skull kalla honom... Darrebyx. Det är ett konstigt tillmäle kan tyckas, men när jag och syrran mötte honom för ett tag sedan så kunde han inte stå still och bara flinade konstigt när han tittade på mig. I vilket fall som helst, så var det tyst några dagar och fick sen följande:

"Lever du?" och jag svarar med "Ja, gör du?"

Efter ytterligare några dagar skriver han (med stavfel och allt):

Hej, åkte till min pappa idag han måste hastigt resa bort pga bröllopp i släkten han ville jag skulle kolla till hans bostad ibland o jag har kännt m trött och konstig hela dan annars hade jag skickat sms till dig snabbare eftersom du frågade hur jag har det.

"... han måste hastigt resa bort pga bröllopp i släkten..." När jag började läsa den meningen tänkte jag att det är en begravning, någon är sjuk eller liknande, men hans pappa borde väl ha vetat ett tag att ett bröllop var på gång?

mitt hjärta galopperar när jag får mess från dej =)

Jag tänker alltid alltid alltid alltid alltid på dej
Hej, jag vaknade för en stund sen och mår inte bättre =(. Kanske kan ses i helgen istället?

Istället? Vi hade ju inte ens diskuterat något om att ses över huvud taget?!

Hur tror du det känns o skicka meddelanden o aldrig få något svar skulle du själv vilja bli behandlad så nonchalant/arrogant?

Som sagt, om det finns en oskriven lag att man måste svara på precis alla meddelanden just när dom skickats så kan ni väl informera mig. Och om jag hade varit intresserad på något sätt så hade jag ju svarat och velat träffa lille Darrebyx. Han har skickat några till efter det där, men han har, som tur är, varit tyst ett tag.

...................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, växter, balkong, plantera, plantering, plupp, willys, sms, och annat intressant

Ha lite bloggkoll och Orkanvarning

2008-09-01T22:01:00.005+02:00

Fick ett mail från en kompis i Dalarna som tycker att det är svårt att hålla koll på när jag gör ett inlägg och hur ofta jag gör detta. Mitt råd till henne och er övriga är att ni kan klicka på följande ikon och uppge er E-mail så får ni ett mail när jag har bloggat.

Bloggkoll

Jag är orolig för min storebror och hans reskompis som är i Florida och skall bila till Los Angeles. Dom är väl karlar nog att klara sig så sett, men hörde på nyheterna precis att det är en orkan över New Orleans och två stycken som är på väg in över Florida.
...................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, bloggkoll, blogg, uppdatering, inlägg, orkan, Florida, Los Angeles, USA, och annat intressant

Det här är inte jag. [Utbrändhet]

2008-09-01T11:12:00.019+02:00

I maj/juni förra året fungerade ingenting för mig längre, jag hade gått in i väggen, blivit utbränd, fått en utmattningsdepression som den 'rätta' termen egentligen är. Jag har fortfarande stora svårigheter att åka med kommunala medel, får väldigt fort panikångest med allt vad det innebär, så jag kommer kanske en eller två hållplatser och de ligger tätt just här där jag bor. Vissa dagar klarar jag inte ens av att gå ut genom porten för att slänga soporna.

Gå i affärer är en annan sak jag har svårt för också, jag har lärt mig att gå vid de tider som det är lite folk på Willy:s så att jag lätt kan ta det jag skall ha och komma ut, just att stå vid kön är det som tar mest, även om jag lätt får känningar av gryende ångest redan i början av butiken.

Det är ingen lätt uppgift att gå från "duktiga flickan som alltid ställer upp" och som kör på 200% rakt igenom, har svårt att säga nej, folk tar en för given och många respekterar en inte just på grund av att man inte har haft integritet nog att faktiskt säga ”nej, jag kan/vill inte”.

Lite bakgrund
Jag har varit väldigt bra på att sätta en hög ribba för mig själv både hemma och på jobbet under alla år. Nu när jag går på mina kognitiva samtal hos Ann har jag insett att jag har gjort just det sedan jag gick i skolåldern - med en paus under högstadiet när jag var mer revolterande. Min mamma har berättat att jag och min lillebror båda gick med axlarna uppdragna mot öronen när vi skulle gå till skolan och mina axlar har stannat på den nivån... På spänn och innerst inne orolig och stressad, men utåt sett var jag den glada och härliga Veronica. Tänk er att gå så under 20-25 års tid och inte få utlopp för vad man känner.

Inte för det, jag har alltid kunnat prata med mina föräldrar och syskon, men det är inte lätt att förmedla såna saker när man inte är medveten om det själv. Jag har alltid varit social och älskat fart och fläkt, varit impulsiv och kastat mig över utmaningar med en glöd många skulle avundas.

Jag startade min egen firma 2004 och jobbade hårt under några år, satt vid datorn hela dagarna och kvällarna, sov dåligt, hade mer och mer värk i axlarna och en dag kunde jag inte ens hålla i en penna, borsta håret, jag tappade glas som jag diskade... I båda händerna hade jag akut karpaltunnelsyndrom, vilket innebär att en nerv sitter i kläm mellan inflammerade vävnader i handloven.

Jag blev långtidssjukskriven, opererade högerhanden i november 2006 (som än i dag inte är helt okej), tappade kunder och insåg att jag var tvungen att lägga ner företaget. Jag hade problem med karpaltunnelsyndrom flera år tidigare när jag jobbade med registrering, men då blev jag sjukskriven med total vila i tre veckor, men med dagligt arbete vid en dator hjälpte inte den vilan så länge.

I maj 2007 började jag jobba för ett bemanningsföretag i Borås, så med fyra timmars resa varje dag fick jag gå upp klockan fem och kom hem vid åtta ungefär, på detta fick jag för lite sömn och ingen fritid. Duktiga Vera tog på sig för mycket i vanlig ordning och en dag kunde jag knappt komma ut från porten. Jag fick svårt att andas och var yr, men jag tvingade mig att gå iväg till spårvagnshållplatsen och när jag väntade på en vagn fick jag blackout... jag spydde, fick tunnelseende, hörseln försvann med ett sus och jag låg på asfalten helt borta för omvärlden. När jag kom till sans fick jag hjälp till en bänk under ett träd där jag satt och bara skakade. Jag kommer inte ens ihåg hur jag kom hem men jag vet att jag låg i sängen och bara kände för att dö. Jag har ingen dödslängtan så att ta mitt liv skulle väl aldrig ske, men just då mådde jag så dåligt att det hade varit en befrielse.

När jag träffade min husläkare gav hon mig snabbt diagnosen utmattningsdepression. Jag kommer ihåg att hon nämnde att hon hade sett att detta låg på lur, jag har muskelknutor i axlarna och skulderbladen som är typiska tecken och dessa har jag haft länge länge, plus mina sömnproblem. Något år innan såg hon mig rätt in ögonen och frågade

"Är du deprimerad, Veronica?"

Jag svarade direkt nej och tyckte att det var en befängd fråga, men så rätt hon hade.

Missförstådd

Utmattningsdepression låter som om jag ligger till sängs och inte klarar av att le längre, men riktigt så illa är det inte. Jag kan allt dra på smilbanden och förstumma människor i min omgivning med mitt bullrande gapskratt, men på något plan känner jag själv att det inte alltid går på djupet även om jag faktiskt är glad.

Det här är inte jag. Jag känner inte igen mig själv. Allt som oftast får jag känslan av att jag inte är närvarande, jag ser på allting utifrån.

Under en period nu i våras kände jag att allt gick lite lättare, fick inte ångest lika fort när jag gick in i en affär, kunde åka några extra hållplatser när syrran var med mig och distraherade, och så vidare. Men nu är jag sämre igen… Jag är konstant orolig och stressad över ekonomin, min hälsa nu när jag vill börja jobba igen. Frustationen är hög.

Till råga på detta känns det som att folk i min omgivning inte förstår fullt ut hur jag mår, men speciellt myndighetspersoner. Att läsa sig till hur någon enligt normen skall må när denne har panikångest och verkligen förstå i det verkliga livet går inte, men jag har från flera håll nu hört att ”om du åker spårvagn och sitter kvar så lättar det och försvinner”. Fan heller. Det blir värre.

Det spelar ingen roll om jag sitter och andas lugnt ut och in med djupa andetag, försöker tänka på något annat eller rycker näshår, jag bara måste av och sen är jag inte människa igen på flera timmar. Jag och syrran åkte från Länsmansgården men jag kom inte många hållplatser förrän jag fick hoppa av och vomerade i en buske för att jag var så illamående.

Ann har ett uttryck som jag tycker är så träffande – förväntantsångest. Jag vet att jag skall åka buss/spårvagn/bil (även om bil går något lättare) och hjärnan kommer ihåg hur det har varit tidigare gånger och ställer in sig i förväg på att nu händer det något obehagligt. Visst är det så, men ihärdig som jag är har jag promenerat och bara helt plötsligt hoppat på en buss eller spårvagn som varit i närheten, alltså inget jag har planerat, men resultatet är detsamma ändå.

I samtalen med henne har jag insett flera saker med mig själv, och vissa har blivit tydligare nu. Jag oroar mig och stressar i en veckas tid innan jag har ett möte, livrädd att jag skall missa det. Min syrra har märkt det och säger till mig på skarpen ibland, jag är inte medveten om det själv men kan säga det flera gånger om dagen ”på tisdag skall jag till Ann”. Det är ju helt vrickat… har jag alltid varit sån? Att jag har varit deprimerad väldigt länge har jag också insett nu, men jag vet inte varför.

Jag har sjukskrivning på halvtid fram till mitten av september och jag skall ta med mig Jessica, min syster, dit på återbesök för läkaren där verkar inte lyssna riktigt på vad jag säger. På mitt senaste läkarintyg har han skrivit att jag kommer allt längre med spårvagnen och jag undrar var han har fått det ifrån, men jag har inte orkat protestera och begära ett nytt. Man skall vara frisk för att orka vara sjuk. Lyssnar han inte denna gången heller kommer jag begära en annan läkare.

I förra veckan var jag på Arbetsförmedlingen och jag har hamnat i en grupp som kallas ”klargöra”. Det är för arbetslösa som behöver lite extra hjälp om man är handikappad, eller som jag som vill arbetsträna några timmar om dagen för att se hur det går. Problemet är ju nu att jag inte kan ta mig så långt hemifrån. Buss och spårvagn ger ju ingenting, jag kan cykla och gå, men klarar inte av bron över till city, knappt ens när jag sitter i en bil. Med andra ord är mitt geografiska område rätt begränsat. Dessutom kan jag inte jobba med datorer vilket utesluter telefonväxlar och kontorsarbete; inte heller affärer, vilket gör att urvalet av plats är väldigt reducerat.

Mannen på Arbetsförmedlingen kom med en fråga jag undrar om han ens tänkte igenom när han sa den. Jag berättade att jag har lättare för att åka med i en bil än att åka kommunalt även om det inte alltid går smärtfritt.
”Du har ingen som kan köra dig?”
Jag bara tittade på honom och höjde ögonbrynen i förvåning. Vad trodde han, att jag har en privat chaufför som bara väntar på att nådig frun skall behöva hans tjänster? Dessutom skall man då ha någon som kan lämna mig på en arbetsplats för att hämta mig igen några timmar senare. Upphör man egentligen någonsin att förvånas när det gäller myndigheter?

Indirekt och inofficiellt menade han att det bästa hade varit om jag väntade med att arbetsträna till dess att jag kan ta mig längre bort, detta på grund av att a-kassan inte kommer godkänna att jag söker inom ett så litet område, speciellt geografiskt men även yrkesmässigt. Jag skulle begära ett läkarutlåtande från honom som sköter min sjukskrivning… men enligt honom är jag nog fullt frisk vid det här laget *djup ironi*. Hans största önskan är att jag skall återgå till heltidsarbete snarast - tro mig, det är min också - men riktigt så enkelt är det inte.

Kommentarerna "skärp dig" och "ta dig i kragen" har ingen som helst verkan utom att göra mig irriterad. Tro mig, OM det hade hjälpt hade jag varit bra för länge sedan. Ren vilja kan göra mycket för en människa, men i vissa lägen fungerar det faktiskt inte.

Och den som kommenterat min sjukskrivning som "semester över sommaren", "när skall du börja jobba då?" och liknande, kan ta sig i arslet, eller ännu hellre göra som chimpansen i tidigare inlägget. Hoppa upp och gnid för fan.

Allvarligt talat så är jag så väldigt trött på personer som aldrig varit i denna sitsen och som har åsikter om hur jag faktiskt borde må och göra med mitt liv. Jag är rätt säker på att jag kommer att må lite bättre om jag får lösa allt i min egen regi utan att få höra goda råd som stämmer mer på er själva än mig.

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, utmattningsdepression, deprimerad, panikångest, sjukskrivning, myndigheter, intressant

Staten och kapitalet

2008-08-31T20:43:00.008+02:00

Fick en länk av lillbrorsan med följande bild. Jag vet inte vad jag skall säga om saken... eller vad man ska säga.

http://www.break.com/pictures/hurts-just-to-look-at559896.html

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, chimpans, foto, och annat intressant

En färggrann gata för ett as

2008-08-31T13:24:00.007+02:00

Vaknade vid fyratiden inatt av att någon sjöng på skalor som inte ens existerar ute på gatan samtidigt som en mansröst skriker. Jag vinglade upp ur sängen och flyttade lite på rullgardinen för att titta ut. Vad som mötte min grumliga blick var fantastiskt.

Färgglada kläder, gardiner och sängkläder fångades av vinden och fladdrade nerför asfalten och fastnade i buskar och draperade bilar. En karl står och ropar och skriker vid porten, för full för att kunna komma in genom dörren samtidigt som hans, får man anta, dam kastar ut allt hon får tag i som är hans - och lite till. Hon ser lycklig ut. Kastar ut med armarna som för att fånga hela världen och försöker sig på lite operaskalor vilket misslyckas totalt.

Plötsligt ignorerar hon inte karlen längre utan vilar armbågarna mot fönsterkarmen med hakan vilande i ena handen, ler och ropar med vänlig röst:
"Min älskade, har du äntligen slitit dig från fnasket?"
"Va fan... va faaaan håller du på mä?"
"Oh, en utrensning! Jag skall börja om på nytt... ut med det gamla och in med det nya."
"Men.... Jag älskar ju dig!!"
"Vad trevligt. Tack. Förresten... din tandborste som du inte har bytt på åtta månader ligger på gräsmattan, vid busken där. Lycka till och tack för de här åren. Ditt AAAAAAAAASSSSSSSS!" Hon log lugnt och stängde sen fönstret tyst och släckte ljuset.
"Jävla subba! Vem fan tror du att du är? Det var jag som gjorde dig till den du är!" Och så vidare.

Visst är det intressant ordval? Subba är så klassiskt när en kille känner sig osäker och hotad, speciellt när det gäller på det intellektuella planet. Och "det var jag som gjorde dig till den du är" är fenomenal på att verkligen krossa hans egen manlighet.

Jag slängde mig ner på sängen med ett leende, riktigt stolt över min kvinnliga medmänniska på andra sidan gatan.

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, bråk, kärlek och hat, opera, sång, och annat intressant

Solbränna á la välstekt falukorv

2008-08-30T20:49:00.010+02:00

Det känns verkligen i kroppen att jag inte mår riktigt bra än från min förkylning. Jag gick till Willy:s för en stund sedan för att inhandla kaffe och bananer och på den korta vägen dit och hem blev jag kallsvettig och alldeles matt. Nu har jag avnjutit två koppar av redan nämnda dryck och slöar i soffan.

Så fort solen visar sig, oavsett hur kallt det är i luften eller om det blåser, pressar en kvinna i det andra hyreshuset sig på balkongen och kedjeröker. För den som har sett komedin "Den där Mary" kan nog se hennes gamla väderbitna väninna som liknar en gammal sadelväska framför sig, och grannen här är en yngre upplaga. Kvinnan i fråga är vanligtvis lika blek som jag är i hyn, men har nu stekt sig så ihärdigt att hon påminner om en välstekt falukorv i nyansen.

Jag gick utanför porten igår och såg hennes fötter vila mot balkongräcket och kände den distinka kokosmjölkoljan som många använder för att bättra på solbrännan. Detta var en föga förvånande upptäckt. Man ser onekligen frisk och hälsosam ut med lite färg, men detta är verkligen inte snyggt.

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, balkong, Den där Mary, film, sol, solbränna, willys, och annat intressant

Kakförgiftning

2008-08-28T21:08:00.007+02:00

Läste på Expressen, efter tips från Stefan aka Infernal/Awat, att ett gäng blivit förgiftade av att äta en kaka de har tillagat. Enligt receptet skulle man ha 20 stycken muskotnötter, något som borde få vem som helst att undra om det verkligen är en vettig mängd?

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1281472/receptfel-i-tidning-forgiftade-fyra

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, bakning, expressen, förgiftning, kaka, nöt, recept, och annat intressant

Varför får man mer bråttom ju äldre man blir?

2008-08-28T20:03:00.008+02:00

Johan aka Broken Haiku,
Enligt din kommentar på mitt tidigare inlägg måste jag tillstå att du har helt rätt. Och vad är det för sjuka människor som beter sig så mot en trettonåring?? Men å andra sidan har hela världens synsätt blivit helt skevt vad gäller kvinnor vs män, flickor vs pojkar. Körkort för att skaffa barn har jag orerat för länge, just med tanke på hur många det är som har barn som inte fostrar dom och låter dom springa vind för våg.

Till exempel så finns det småbarn här på gatan, som inte ens har börjat i skolan än, som springer ute till elva-tolv på nätterna! En annan fick en tid man skulle vara inne på, var man inte det så fick man utegångsförbud och morsan och farsan hade koll på vem man umgicks med och vad man sysslade med. Dessutom lär man ju uppfostra sina egna barn som man själv blev uppfostrad, med andra ord kommer jag bli en superhäftig morsa, haha.

Ah, jag drar till mig alla knäppskallar, säg det rakt ut =). Jag gör inget för att dom skall uppmärksamma mig så det är ju rätt fascinerande... kanske utsöndrar jag en särskild doft som alla dessa udda typer reagerar på?

Varför får man mer bråttom ju äldre man blir?
Det är dagens fråga. Ni vet ju hur det är med pensionärer, det är hetsigt och allt skall ske omedelbart och de anser att de har första rätten till allting. När det "riktiga" Postkontoret fanns här på torget hände det ofta att några pensionärer, oberoende av varandra, ansåg sig kunna gå fram till en lucka och nästan knö undan föregående kund och de blev ursinniga när de fick ta en kölapp och vänta med kreti och pleti.

Häromdagen var jag på Willys och stötte på ett gammalt par som gick och gnällde på varandra om allt och ingenting. De hamnade bakom mig vid kassan och jag hade lagt upp mina fem varor efter varandra och väntade på att bandet skulle röra sig så att jag kunde lägga dit pinnen. Kärringen tog den ur näven på mig [läs: slet åt sig], pressade mina varor åt ena hållet och lade nöjt ner pinnen och började lassa upp sina varor i en jättehög där flera saker ramlade ner på golvet.

Jag kan ju såklart inte hålla tyst utan sa vänligt att det är bättre att hon väntar på att kassörskan har börjat rulla bandet innan hon lägger upp varorna. Hon gav mig en vattnig blekblå blick, fnös till och fortsatte grinigt att lägga upp varorna. När hennes saker började ramla ner över mina i ett lavinartat ras sa jag ifrån igen.
"Det går inte fortare för att du vräker upp alla varorna på en gång."
"Som om du är så duktig då. Jag har inte tid att vänta på att hon ska ta vara för vara innan jag får lägga upp mina varor. Alla dessa streckkoder vet väl inte jag vart dom sitter... bla bla bla."
Vid det här laget hade kassörskan börjat ta mina varor och hon påpekade samma sak för damen i fråga vilket fick kärringen att gå upp i atomer av ilska. Hennes karl sa inte ett knyst under hela tiden utan ställde sig beredd att börja packa.

Gud give att jag inte blir så bitter.

...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, bitter, körkort, orera, pensionär, posten, småbarn, tonåring, uppfostring, willys, och annat intressant

Ögonmigrän

2008-08-27T15:17:00.007+02:00

Har åkt på en förkylning och gick tidigare idag iväg till Apoteket för att köpa Alvedon och hämta ut mer migränmedicin. Kom hem och slet upp paketen för att ta tabletterna, strax efter det fick jag en hemsk smärta i högerögat, spydde och fick lägga mig raklång på sängen. Som tur var gick det över helt efter någon timme och nu är jag människa igen =).

Återkommer kanske senare om jag orkar sitta vid datorn - i vanlig ordning har jag råkat ut för dårar på Willy:s...
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, alvedon, förkylning, hortons, imigran, migrän, smärta, willys, och annat intressant

Med osäkert resultat

2008-08-20T15:08:00.009+02:00

Med osäkert resultat
Sitter just nu i Ninas kök och håller henne sällskap när hon lagar mat, syrran leker med Linus i storarummet och Mijo åker slalom i gåstolen här på golvet. Tidigare idag var jag på hörselundersökning på Lundby sjukhus (som bekvämt nog ligger några minuter hemifrån).

För fyra år sedan, när jag jobbade i växeln och receptionen där gjorde jag ett hörseltest och när man jämförde dagens resultat med det tidigare visade det sig att jag har sämre hörsel på båda öronen och det var en markant skillnad. I mitten av oktober skall jag tillbaka på ett utökat test, både med pipljud och ord, så får vi se hur det resultatet blir.

Besök från hufvudstaden
Mellan fredag och tisdag hade jag och syrran besök från Stockholm i form av en Catherine. Det scrappades, shoppades och skrattades. Det kändes tomt när hon hade åkt hem igår. Underligt egentligen att en människa man aldrig träffat tidigare kan göra ett sådant intryck =). I lördags kom Nina för att scrappa och på kvällen dök Sofia upp också. Fullt hus med andra ord, men ack så trevligt!

Klockan 20.30
Nu är jag hemma och surfar med mitt eget modem som hämtades hos Telenor idag. När jag lämnade in det fungerade inte de nya drivrutinerna och jag hade slö uppkoppling och jag var beredd på det värsta - att det skulle bli en massa tjafs, men snyggingen bakom disken gav mig ett nytt utan problem.

Åkte spårvagn hem till Nina tidigare och nu igen på vägen hem, men vi fick hoppa av på vägen för jag mådde så fruktansvärt illa... Resultatet blev att jag vomerade kraftigt i en buske och vinglade in i väntkuren och satte mig ner en stund innan jag fick springa ut i regnet igen. Jag mår fortfarande illa nu med hjärtklappning (som suttit i sedan jag och syrran åkte till Länsmansgården), så sängen hägrar för en stunds vila.
...................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, attack, foto, hörsel, hörseltest, lundby, scrapbook, scrapping, stockholm, ångest, och annat intressant

Systerligt besök och Ångest med kalldrag

2008-07-31T11:22:00.011+02:00

Käre Johan
Jag fyller den 8 februari, men jag skall nog införskaffa en sådan tröja i det rödaste rappet. Får brösta upp mig ordentligt så att han kan läsa texten ordentligt. Tack för tipset! ;)

För er andra som missat hans kommentar kommer länken här:
http://www.thinkgeek.com/tshirts/itdepartment/388b/

Systerligt besök
Igår kom min halvsyster Karin och hennes familj på besök. De är här i Göteborg i en vecka innan de åker vidare till Danmark i några dagar för att sen resa tillbaka upp till Arvika. Jag skall försöka åka med storebrorsan dit upp till hösten och hälsa på, det är riktigt roligt att ha fått kontakt igen efter så många år =).

Sömnproblem och läkarutlåtande
Inatt sov jag ingenting trots att jag var så trött att ögonen gick i kors. Jag vände och vred på mig, golvfläkten kylde ner den varma luften och jag låg som ett kryss i sängen och bara stirrade blint på lampan i taket som vajade av vindraget.

Vid tretiden smällde det till med värsta ögonmigränen i högerögat och jag visste knappt hur jag skulle ligga för att underlätta. Det slutade med att jag låg med halva ansiktet djupt begravet ner i en av kuddarna och efter en stund lättade det något. Jag var torr i munnen och skulle gå upp och ta något att dricka, men så fort jag lyfte huvudet från kudden var det dags igen! Så höll det på i omgångar fram till klockan 06.30 ungefär när jag äntligen somnade och sov till 08.30 när jag behövde gå upp för att gå till min läkare vid Vårdcentralen klockan 09.00.

Väl där började hon skriva på ett intyg angående mina händer som a-kassan vill ha. Detta för att de vill ha läkarutlåtande om det är någon medicinsk anledning till att man lägger ner sitt företag. Hon förklarade kort vad karpaltunnelsyndrom innebär, att jag opererade högerhanden och så vidare, samt att

... trots operation av höger hand har en stor del av sina besvär kvar. Det är idag osäkert om patienten någonsin kan bli helt återställd. Av denna anledning bör patienten idag undvika arbete vid dataterminal och tangentbord.

Jag kan sitta 15 minuter kanske innan jag behöver ta en paus, men på den tiden hinner jag ändå få värk och ibland kan jag känna att styrkan är borta helt i några sekunder. Jag har länge funderat på att plugga, så nu är det kanske ett ypperligt tillfälle att göra just det - läsa in tredje året och sen läsa vid högskolan =).

Ångest med kalldrag
Efter läkarbesök och en snabb runda in till Apoteket för att hämta ut Imigran [migränmedicin] trippade jag iväg till Willy:s för att handla lite småsaker. Det var nästan folktomt så det var en perfekt tidpunkt att susa omkring med en korg på hjul i släptåg längs gångarna. När jag kom till frysdiskarna kunde jag inte hålla tillbaka ångesten som började komma redan på Vårdcentralen, jag fick hålla mig i en kant men på grund av fallrisken ner på golvet lutade jag mig mer och mer ner i disken.

Illamåendet blev allt värre, hörseln försvann och tunnelseendet gjorde att jag bara såg de förbaskade paketen med torsk framför ögonen. Efter en stund fick jag ta mig i kragen och släpade mig mot kassorna, som stod gapande tomma, och lade upp varorna på bandet, betalade och packade med rasande fart innan jag störtade mot utgången. Inget skulle väl hindra mig från att bara lämna korgen och gå ut egentligen, men vissa varor var jag tvungen att ha med mig ut. Många pauser blev det på vägen hem (speciellt där det var skugga) och väl hemma lade jag mig raklång på soffan innan jag packade upp varorna.

Tystnaden är härmed bruten
I snart en veckas tid har det varit väldigt tyst i huset. Man har kunnat sitta på balkongen och äta utan att plötsligt riskera att tappa matlusten när illamåendet väller över en. Just det sista kan ha olika orsaker, som att El Stinko har något fönster, eller balkongdörren, på glänt så att stanken väller ut, eller det jag tänker på - Hostas sitter på sin balkong och harklar sig och hostar med ett skrällande hähä-ljud för att sen spotta ut en slemloska på asfalten med ett splatt-ljud när denna landar. Han har varit på landet och sin stuga... för en stund sedan kom han hem och nu är således tystnaden bruten.

Ibland när man sitter där ute kan han ropa Pernilla, eller Veronica när han kommer ihåg vad jag faktiskt heter, för att fråga något datarelaterat eller anspela på något snuskigt. Jag behöver väl knappast påpeka att jag allt som oftast låtsas som att jag inte hör eller sitter där?
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om Arvika, El Stinko, hostas, Johan, Karin, kyldisk, läkarintyg, migrän, syster, sömn, willys, ångest, vettikett och annat intressant

Långlivad ångest och ett okärt återbesök

2008-07-21T07:02:00.002+02:00

Gastkramande ångest
Jag är jättetrött, men har svårt att sova och när jag väl kan/får blunda har jag mardrömmar av olika slag. Igår åkte jag, Kent och syrran till Kungälv en sväng och den resan vill jag helst undvika att göra snart igen. Jag mådde inte bra alls resten av kvällen.

Vi gick och lade oss vid 02.30 ungefär inatt och då hade jag fortfarande svårt att andas, illamående och hjärtat slog hårt och fort, trots att jag inte hängde upp mig något vidare på att jag åkt bil under dagen eller hur jag mådde - jag sysselsatte mig för att skingra tankarna. När vi lagt oss låg jag vaken i någon timme och har vaknat och somnat hela tiden och vid 06.15 var jag uppe igen.

Okärt återbesök
Igår kväll hörde jag ett välbekant ljud i svalen, stängde av ljudet på TVn helt och tittar på Jessica.
"Hör du?"
"Åh nej... "
Ljudet av metall mot metall genljuder trapphuset. Hostas var på väg. Igen. Men jag satt kvar på stolen tills han var uppe och väntat lite. Den gamla mannen höll på att få kepsen avsliten från skallen när jag flängde upp dörren.
"Åh, så du var hemma..." Jag kunde inte annat än skratta, för det är samma sak varje gång, till och med syrran kunde inte hålla sig.
"Eh... jo... jag ska inte störa om du har besök, Pernilla, men jag skrev in mina uppgifter och min e-mail två gånger, för det måste man göra, men det funkade inte. Sen fick jag mail på engelska där dom skrev att jag gått in via fel sida, så jag klickade på länken dom mailade, fyllde i allt igen..." ett gammalmansfinger viftade med en för lång och gulaktig nagel i luften "och då funkade det! Men det fungerade inte att uppdatera..."
"Va? Det fungerade, men fungerade inte?"
"Ja, alltså... jag fick ett mail en stund efter på svenska med samma information som det på engelska. Men nu är det något fel så jag kan inte hämta hem filer..." Hundögonen igen under 'lugg' och över glasögonkanten. "Kaaan inte du hjälpa mig?"
"Inte nu, jag har besök och vi är upptagna." Jag insåg att jag måste sätta ner foten.
"Hur ska jag göra, jag måste ha virusskydd och sonen får jag inte tag i..."

Visst, klart jag kan hjälpa honom, men jag är trött på att han springer här för minsta lilla sak, vissa dagar är han uppe 4-5 gånger bara för att jag hjälpt honom en gång tidigare på dagen.

................................................................................

Läs även andra bloggares åsikter om gastkramande, hostas, mardröm, ångest, återbesök, vettikett

Krokodiltårar och sökandet efter medkänsla

2008-07-20T11:31:00.003+02:00

Jag är en känslosam person, efter mitt möte med den berömda väggen för ett år sedan, är jag ännu mer känslosam. Men jag tål inte folk som gör sig till - som Hostas under mig.

Han vet att jag kan datorer, han kan nästan inget själv, och han har en son vars fru blir väldigt sur så fort sonen åker hit. Resultatet är uppenbart antar jag, han går upp till mig. Jag hör med en gång när han är på väg. Han stänger sin ytterdörr tyst (vilken han brukar drämma igen annars) och slår med nycklarna hårt i metallräcket i svalen vilket genererar ett ljud som får en att tänka på domedagsklockor, sen både knackar han på och ringer på dörren (trots att jag sagt ifrån att katterna blir skrämda (och jag med) av det hemska ljudet).

Igår var han på dörren precis när jag hade virat en handduk om håret och en annan om kroppen. Jag suckade och öppnade dörren och han ville inte titta rakt på mig.
"Åh... förlåt, jag ska inte störa... Men jag fick upp en ruta om att det inte kunde uppdateras och min mail inte gällde."
"Vad kunde inte uppdateras?"
"Virusprogrammet. Men jag fick mail till min mail som dom sa inte gällde. Vad betyder det här?" Han gav mig en blick och försökte se ut som om han var gråtfärdig fast man lätt såg att det var spelat. "Kan du hjälpa mig?"
"Idag hinner jag inte," svarade jag kort.
"Min son kommer aldrig när jag behöver honom. Var det inte du som hjälpte mig installera programmet?"
"Det tror jag inte, du får ju alla program av Åke."
Han började gå ner och sa ett halvhjärtat tack och hej då.

När jag tvättade sist hörde han källardörren slå igen och slet upp sin ytterdörr när jag precis skulle passera.
"Det var du ja! Jag kollade förrut och såg att det var du som har tvättstugan. Kan inte du hjälpa mig med en sak? Jag behöver maila England om en flamspridare till en gasollampa jag har på landet..."
"Inte idag, jag måste upp med tvätten och jag får besök när som helst."
Ett försök till hundögon och slokande axlar fick mig att bli arg, men inget jag visade. Min tanke var att om jag hjälper honom med en gång så slipper han springa upp senare, så jag gick in och skrev mailet som tog knappt en halv minut trots att han pekade på skärmen för att förklara var jag skulle skriva in hans e-mailadress och namn och meddelandet (som om han inte kunde göra det själv!).

Innan jag hann till ytterdörren hade han sprungit ut till frysen och dragit fram mördegskakor han köpt. Jag tackade artigt nej och begav mig upp och fick stressa för att städa undan lite innan Nina och barnen kom.

Jag hjälper gärna till där jag kan, men när det är uppenbart att han kan fixa själv blir jag bara sur. Om han är sällskapssjuk får han väl gå med i en PRO-förening!

I morse var han i farten igen. Det var ett jädra rännande på honom där han sprang ut och in i porten, upp och knackade på, men jag ville inte öppna. Strax efter hör jag portdörren igen och så ser jag en ljusblå keps röra sig i ögonvrån. Han hade gått till andra sidan gatan vid husväggen, höll handen mot pannan för att kunna se bättre och började vinka helt hysteriskt när han såg mig och fick en jädra para in igen. Nycklarna mot räcket ännu hårdare än annars som för att fira att jag faktiskt var hemma!

"Så du var hemma, ja!" Hans standardfras.
"Nej, inte egentligen." Han började sloka med axlarna igen och titta på mig över kanten på sina stora omoderna glasögon. "Jag ska åka till landet över dagen och ville skriva ut lite omslag till skivor jag har kopierat. Och du har ju färgskrivare." Han slängde fram två CD-foldrar. "Jag behöver tre kopior av dom."

Jag bara stirrade på honom. Vad är det för beteende? "Du har ju..." och "jag behöver.."??

Jag räckte över dom igen och sa att jag bara har svart färg, de andra patronerna har slut på färg. "Vad kostar nya då?"
"Med frakt ungefär 700 kronor."
"Jaha... ja, tack då."

Jag har färg, men jag tänker inte köra slut på den för hans skull.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om granne, hostas, känslosam, medkänsla, virus, väggen, vettikett och annat intressant

Kontaktbar och En sjuk katt

2008-07-19T11:44:00.001+02:00

En oväntad kontakt
För några veckor sedan fick jag ett mail via Facebook - från mitt gamla X Peter! Efter några mail addade jag honom på MSN och sen pratade vi hela natten =). Jag blev så glad att höra av honom, för senast vi sågs var 2001. Människan har emigrerat till Irland och bor nu där sedan fem år tillbaka, det var en oväntad vändning.

En sjuklig katt
Det har varit oroligt ett tag med min katt Gaston som haft hög feber. Han bara låg under sängen och var helt borta med tungan hängandes utanför munnen. När jag och syrran fick fram honom var han jättevarm och helt orkeslös, så vi tog taxi direkt till Blå Stjärnan.

Där fick han stanna i två nätter för att få dropp och antibiotika. I början ville han inte äta eller dricka själv, men till slut så blev han såpass bra att han fick komma hem. Nu är han sitt vanliga jag - han äter i sin skål och knuffar gärna undan Chess så han kan äta hur hans skål också och har satt Chess ["Gubben"] på plats.

................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om chess, facebook, gaston, irland, kontakt, msn, peter, sjuk katt, vettikett, före detta, pojkvän och annat intressant

Ragg

2008-06-28T20:25:00.002+02:00

Gick till Willy:s och handlade, en fort-in-fort-ut-runda där jag grabbade tag i det absolut nödvändigaste. Ett par utländska killar strosade i närheten av mig hela tiden, fladdrade med ögonbrynen och gjorde pussmunnar. Sorgligt.

När jag kom ut på gatan för att korsa den ser jag en kille som går in en uppgång, han vänder sig om och vi får ögonkontakt i en tusendels sekund. Han går ikapp mig och frågar om det var mig han hade pratat med på vagnen. Det visade sig fort att han hade druckit och var väldigt snacksalig.

När han såg mina naglar tog han tag i min högerhand.
"Åh, vilka fina naglar! Riktigt fina. Men de är väl inte äkta?"
"Nej, äkta fusk, som jag brukar säga."
"Jättetjusigt..." Och så böjer han sig ner och kysser fingrarna och sen handryggen.

Sliskigt är det, som min syster sade om saken. Jag klarar inte av folk som man inte känner som skall vara så inpå en.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om flört, franska naglar, kyss, ragga, willys, vettikett och annat intressant

George Carlin-citat

2008-06-23T17:39:00.001+02:00

Den store stand up-komikern har kastat in handduken vid 71 års ålder. Ett av hans citat är följande:

Instead of warning pregnant women not to drink, I think female alcoholics ought to be told not to fuck.

Så sant som det är sagt. Gå till youtube.com och sök på George Carlin!

Personligt
Samlar ihop en hög papper här som skall till A-kassan och man skall se till att personnumret står på vartenda ark. Med tanke på att personnumret aldrig ändras eller blir gammalt borde man kanske skaffa en stämpel? *Katchink*

................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om a-kassa, citat, George Carlin, personligt, personnummer, stämpel, vettikett, komiker, youtube och annat intressant

Badrumssäkerheten

2008-06-23T13:12:00.002+02:00

När husen ROT-renoverades, för tre år[?] sedan, fick vi nya badrum. Den dåvarande toalettstolen var i standardutförande, så den träsitsen jag hade satt ypperligt. Efter bytet fick jag en något högre och icke standard-stol, vilket innebar att den nya designade toalettsitsen i vitt och blått (allt för att matcha badrummets färger) inte satt bra, då pinnarna som man fäster sitsen med var för korta.

Resultatet blev att sitsen vickade och nu har jag bytt tillbaka till originalet, så man sitter säkert när man gör sina behov. Innan jag bytte tillbaka påpekade min syster att risken för att man skall åka av och slå sig var överhängande. Hon mailade mig följande - något jag hittade i min Inkorg nu när jag rensade och kände att jag behövde dela med mig av.

Det tyx mig som om man skulle ta sig en promenad. Idag, imorgon? För att gå
och betrakta det urval som presenteras på diverse varuhus som erbjuder
pöbeln toalettsitsar.

Detta av rena säkerhetsskäl då man lätt kan glida av och landa på det kaklade golvet och ådra sig skador av oförutsägbar karaktär. Det andra skälet äro av pinsamhetsskäl då man främst råkar i bryderi när man halkar runt kring denna holk när man i hast skall utföra nödvändiga behov.

Om man skulle anträda golvet på oväntat vis lär rumpan vara bar och vem vet vem som står vid dörren om denna i ögonblicket slängdes upp av okänd(?) hand.

Alltså önskar jag, Jessica XX vilja böna Eder om att ta er ångest samman och greppa min arm så vi promenerar lätt och sansat om detta gemensamma önske-/tvistemål.

Högaktingsfullt
Jessica XX

................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om badrum, behov, renovering, rot, toalett, toalettsits, ångest, rot-renovering, kök, vettikett och annat intressant

Äkta eller inte?

2008-06-21T23:35:00.000+02:00

För att citera Petri igen:

"Varför är det 'artificiella smakämnen' i citronsaft när det är äkta citron i diskmedel?"

Ja, det kan man fråga sig...

Midsommarbröllop stundar

2008-06-19T19:16:00.002+02:00

Jag och syrran har idag promenerat ner till Backaplan och vi tog en omväg för en längre runda. Några snabba turer in i några affärer (duktigt tränat av mig om jag får säga så själv) gick vi till en klädbutik vid Systembolaget. Jag klarade inte av att gå in i fler affärer så jag väntade utanför och fick se en hel del konstigt beteende, men det jag reagerade mest på var kön till Systemet - en vakt stod vid dörrarna och fick slussa i folk i omgångar, och kön var lång. Det påminde om en kö till Lisebergs åkattraktioner.

På Cervera tittade jag lite håglöst omkring bland reavarorna och ser i en kartong ett flertal tårtspadar. Jag tar tag i en och hör en melodi spelas - "Happy birthday to you". Vad ska man säga, ännu en i raden av helt onödiga I-landsprylar.

Imorgon, midsommarafton, blir det fira av - inte bara högtidsdagen till ära utan även Nina och Kent som gifter sig! =)
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, fira, happy birthday, kent, liseberg, midsommar, midsommarafton, nina, systemet, vetikett, backaplan, systembolaget, attraktion, cervera, i-land och annat intressant

Veras återkomst

2008-06-19T00:43:00.002+02:00

Metrobloggen som jag tillbringat en tid på lever inte upp till mina förhoppningar, så jag återgår till Blogger =).

För den som vill läsa min blogg i mellantiden kan gå till www.metrobloggen.se/veronica och glatt läsa på.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om blog, blogg, blogger, metro, metrobloggen och annat intressant

En vickande laptop

2008-06-18T13:47:00.001+02:00

Jag fick mig ett gott skratt för ett tag sedan. Min laptop tappade en liten gummifot i ena hörnet, vilket gjorde att datorn vickade, något jag inte tålde såklart. Jag ringer då upp Dell och lämnar mitt servicetag-nummer och frågar om det fanns en möjlighet för dem att skicka en eller två sådana mot en summa. Killen i andra änden sitter och knattrar iväg på tangentbordet och säger sen:
"Tyvärr finns dom inte att få tag i lösa utan du får köpa en ny bottenplatta."
"Ursäkta? Ska jag behöva byta ut hela underdelen på datorn? Men någonstans i tillverkningen måste man ju ha sitt dit dessa lösa gummiploppar!"
"Ja, men det är så det är..." Jag hörde att han skämdes över detta och när han sedan meddelade priset för en ny platta, som skulle uppgå till strax över 600 kronor med moms kunde jag inte annat än att skratta åt det. Allvarligt talat... jag kan inte vara den ende som efterfrågar en dylik reservdel.

Nu hade jag turen att hitta den fastkilad mellan ribborna på mitt balkongbord så jag kunde sätta den på plats igen, men åker den av igen så lär jag hellre tillverka en egen än att betala över 600 kronor för att få en icke vickande dator!
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om Dell, laptop, bärbar dator, fot, reservdel, bottenplatta och annat intressant

Gamla damer vs Hells Angels

2008-06-11T13:50:00.003+02:00

För att citera Petri på MSN nyss

"Undrar varför de som protesterar mot päls -och skinnklädersbärare bara kastar färg på gamla damer med päls och inte på Hells Angels-medlemmar i skinnväst..."
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om Hells Angels, skinnväst, pensionär, gamla damer, päls, aktivist, protest, djurens rätt och annat intressant

Muskelavlyssning med trubbig nål

2008-05-19T13:59:00.000+02:00

I fredags åkte jag och Jessica genom stan i spårvagn nummer 6 med destination Sahlgrenska sjukhus. När vi gick av vagnen gick jag som om jag vore full, benen ville inte lyda, jag var yr och illamående efter resan. Hade jag inte haft syrran att hålla mig i hade jag vinglat ut på gatan, in i buskar och säkerligen en tur in i rökkuren där röken av cigaretter låg tjock.

Inne på avdelningen och efter att ha anmält mig - denna gången slapp jag rita ett smärtschema med kritor - kommenterade vi för varandra hur omgivningen uppfattades. Det är som om det är ’farligt’ att använda färger på väggarna bara för att det är ett sjukhus. Stället är nergånget och skulle absolut behöva rustas upp, med mer färg och bättre belysning. Sitter man där en liten stund känner man sig sjukare och man blir trött.

Några minuter senare kommer en sköterska och hämtar mig för att utföra den första undersökningen. Den har jag gjort förrut och har bloggat om den också. Hon kollade nerverna i underarmar och händer, för att se så att dom inte var i kläm eller skadade, och det var väl inte 100% okej i högerhanden (den opererade) än och hon sa också att det inte är säkert att det går tillbaka än på bra länge, eller över huvud taget.

Undersökning nummer två utfördes av en läkare vid namn Thorleif, en lång ståtlig karl. En tjockare nål stacks in på olika ställen i vänster hand och underarm, rätt ner i musklerna, tror det blev 11 stick i slutänden och efter tredje hade jag fått nog. Det gjorde ont som satan på vissa ställen, värst var det i handen runt tummen. Dels skulle jag slappna av - vilket inte är det lättaste i det läget - medans han rörde runt med nålen i musklerna för att lyssna, samt att jag skulle röra fingrarna emellanåt. Jag hade träningsvärk i helgen och i handen har det inte släppt riktigt ännu.

Vi skämtade fram och tillbaka för att lätta upp stämningen, men detta hindrade inte att panikångesten kom krypande och att jag blev kallsvettig, trodde jag skulle fastna på britsen. Jag sa att om han ville kolla högerhanden också så skulle jag springa ut därifrån.

Han märkte inga tecken på karpaltunnelsyndrom, trots att det har känts så i handen, med de typiska symtomen, men han trodde att jag överkompenserat så länge för högerhanden. En liten förträngning har jag som märktes i muskeln mellan tumme och pekfinger.

Jag var hos min underbara husläkare Katrin idag och nämnde detta, och hon menade att mina muskler i rygg och axlar har varit så hårt spända så länge att det har blivit en förträngning (något hon nämnde för länge sedan nu när jag tänker på det). Mitt högeröra är mycket bättre, ingen eller knappt någon vätska kvar, så jag fick behålla min intakta trumhinna och skall fortsätta med nässprayen i två månader till. Mycket sjuksnack blev det här, det var egentligen inte meningen, men det är många som undrar av de som känner mig väl .

Igår kom Kent hit på fika och hade med sig Linus, som nog blev förvånad över att Jessica öppnade dörren och inte jag. Jag stod och diskade och tittade fram bakom ett av köksskåpen och sa hej till honom, det första som kommer från honom är "Bånka!" och så ett skratt. Ja, vad säger man...

Han säger inte Vera utan Ea och Vela och syrran sa "Ea Bånkalainen" vilket han upprepade om och om igen. Ja se, dessa barn *suck* ;).
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om Sahlgrenska, ångest, muskelavlyssning, muskel, avlyssning, trubbig nål, händer, karpaltunnelsyndrom, cts, öron, trumhinna, medicin, barn, smeknamn och annat intressant

El Stinkos nattvandringar och Bånka!

2008-04-27T14:06:00.001+02:00

Tystnad igen, men jag har inte varit på hugget direkt med att sitta vid datorn. Min förkylning är en orsak - den var inte nådig. I måndags var jag hos min läkare och hon kollade mitt högra öra, som jag knappt hör något på, och konstaterade vätskesamling bakom trumhinnan. Jag fick antibiotika och skall tillbaka om snart en månad för att kolla igen - har jag fortfarande vatten så får dom antagligen ta hål på trumhinnan. Men för övrigt mår jag bra igen =).

El Stinka/Stinko [det är samma person, Johan, bara jag som gillar att snurra till det för er, haha]... Denna gamla kvinna, nu 91 år gammal och otroligt senil har flera gånger varit ute och snurrat i uppgången om nätterna.

Första gången satt jag och syrran uppe och scrappade, klockan var 02.00 och vi hörde mummel och rop där ute. Först trodde vi att hon hade väckt Hostas och pratade med honom, men till slut gick vi ut och kollade.Iförd kappa, som var väl knuten i midjan, rullatorn och handväskan stod hon vid sin dörr och ropade in i lägenheten.
"Åh hej," säger hon när jag kommer ner. "Dom vill inte gå ut... ändå var det deras idé. Men kom ut då! Sitt inte bara där! Nu sitter hon bara och syr."
Efter mycket övertalande och i högljudd anda (på grund av dövheten) fick vi henne att gå in igen. Vi sa att hon var ensam där inne, att det var mitt i natten och att hon skulle gå och lägga sig, men inget av det här fastnade.

Några dagar senare var det dags igen. Klockan var omkring 03.00 när jag vaknade till av mummel ifrån svalen. Jag låg och lyssnade lite och tog sen på mig jeans och tröja. Det var mörkt där ute men när jag tände hörde jag hennes röst igen så jag tassade ner. Hennes ytterdörr var vidöppen, TVn stod på men jag såg inte henne. Då hörde jag henne igen - ifrån källartrappan.Jag tittar ner och ser damen sitta på de nedre trappstegen och när jag går ner ligger käppen en bit ifrån henne, handväskan längre upp i trappan och hon sitter där utan skor, men med kappa.

Jag frågade om hon hade ramlat och hade ont, men fick inget redigt svar av henne, så jag försökte lyfta henne under armarna, men hon blev jättetung eftersom hon inte hjälpte till själv. Hon hade ett larm till hemtjänsten på armen som jag tryckte på - för jag tror knappast att hon har den närvaron att trycka själv - men utan resultat, så jag gick upp till hennes lägenhet för att trycka på larmknappen där också, men det var ingen som svarade, så jag gick upp till mig och berättade för syrran och ringde till polisen.

En kvart senare kom en kvinnlig och två manliga poliser som snabbt märkte hur illa det var, samt fick tag i hemtjänsten som skulle skicka något till henne.
"Det är en kanontjej", säger hon och pekar på mig med ett knotigt finger. "Hon ordnade så jag fick två fina pojkar," och torkade bort drägglet från skägget och började dra i strumpbyxorna för att få av dom.
"Det här är inte knästrumpor," sa hon också och fnittrade medans hon kollade på den ene killen.

Förresten så sade dom på hemtjänsten att larmet på armen inte når utanför lägenheten... visst är det konstigt? Hon har trappan precis utanför sin dörr och kan ramla ner och bli liggandes utan att någon hör och OM hon skulle trycka på knappen skulle hon inte få någon respons. Det är ju helt vrickat. I torsdags, tror jag det var, blev hon hämtad av ambulans - igen - men den här gången hoppas jag, för hennes egen skull, att hon inte kommer hem igen utan dom hittar något ställe till henne att vara på där hon får hjälp dygnet runt. Hostas var uppe och berättade att hon, innan jag hittade henne i trappan, hade varit ute och gått runt på gräsmattan (utan skor) och hade träffat en annan granne i huset som hade varit ute med sin hund. Till honom hade hon sagt att hon väntade på bilen som skulle köra henne hem...

I fredags ringde en av hennes väninnor till mig, som ringt en annan gång, för att höra om något hade hänt eftersom hon inte svarar i sin telefon. Hon berättade att El Stinko hade några dagar tidigare sagt att hon inte hade tid att prata - för hon skulle titta på de fina vitklädda flickorna som dansade på gräsmattan... En vacker tanke om det hade varit en realitet.

Kärt barn har många namn
Träffade Nina och Kent häromdagen och satt i deras bil: Jag där fram med Kent, som körde, och Nina satt i mitten där bak med barnen på var sida. Linus är snart 2½ år och jag frågade om han kunde säga mitt namn, men det är ju svårt att uttala Veronica. Det blev Ånka, Vånka och till slut Bånka som gjorde att han bröt ihop av skratt och han upprepade det flera gånger och skrattade efter varje gång. Till slut blev han tyst och när dom släppte av mig här utanför öppnade jag bakdörren för att säga hej då. Han tog ut nappen och säger "Bånka!" och börjar gapskratta igen. Så nu har jag ännu ett smeknamn antar jag... =).
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om El Stinka, El Stinko, Hostas, pensionär, senil, hemtjänsten, larm, polis, äldreboende, smeknamn, barn och annat intressant

Att sexa i sophuset och ragga vid köttdisken

2008-03-15T23:17:00.001+01:00

Sophuslusta
För ett bra tag sedan bloggade jag om detta, och nu har det hänt igen. Jag hade några påsar att kasta, tar på mig sandalerna och går ut till sophuset för att bli av med dessa.

När jag öppnar den ena dörren ser jag två A-lagare som sexar för fullt på en kasserad, trasig och smutsig fåtölj. De stannar inte ens upp i juckandet utan tittar på mig, kvinnan nyser gubben rätt i ansiktet som bara flinar:"Åh.... Åhhhhh, va go du eeee!" vrålar hon rakt ut och skriket följer mig på vägen hem igen.

Inte för det, dom får väl ha skönt dom också, det ösregnar ute dessutom, men i ett soprum?! En annan springer ju ut fortast möjligt igen på grund av stanken och platsen över huvudtaget.

Spänning vid köttdisken
Idag har jag varit duktig med golvmoppen, tvättade av alla golv - förutom hallen - två gånger. Imorgon skall jag fixa det sista och bli av med lite överskottsenergi.

Just nu är jag hemma hos Nina och Kent och Nina är snart hemma efter en utekväll för första gången på några år eller så. Jag och Kent har tittat på filmer och bara slappat men så fort den smålulliga Nina är hemma så skall jag bli körd hem, vilket behövs för jag börjar få migränkänningar. Mathållningen har varit dålig idag, så det är nog det, plus att jag stressat rätt bra...

Jag handlade lite fort på Willy:s tidigare på kvällen, kände ångesten komma krypandes när jag passerat grindarna så jag tog en snabbrunda och slet åt mig det allra nödvändigaste för att klara mig över helgen. Tittade på nötfärsen och en karl runt 40 år ställde sig nära mig. Väldigt nära. För nära.

Ett steg åt sidan för min del resulterade i att han följde efter, tog tag i samma paket som jag skulle ha och började smeka mina fingrar.
"Hej... Jag har sett dig här förrut."

En annan variant på "Kommer du ofta hit?" kanske? Hans gulglimmande ögon matchade den glesa tandraden och håret hade nog inte sett varken schampoo eller kam på månader.Varför blir jag inte förvånad över ett sådant här beteende? Det är väl trevligt att någon flörtar och visar intresse, men behöver dom välja en plats som just köttdisken? Denna kliché... I höstas råkade jag på en liknande incident, men då var det en prydlig och snygg kille, också runt 40, som log uppskattande så fort vi råkades i gångarna i affären, men jag har inte sett honom på ett tag...

Det är väl meningen att man ska träffa alla idioter som finns att uppbringa i denna stad och de bra männen är upptagna eller också är det något annat.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om sex, sophus, soprum, a-lagare, alkoholister, stank, köttdisk, ragga, smekning och annat intressant

"Mördarhunden..." och "Nej, jag är bara intresserad"

2008-03-10T22:16:00.003+01:00

Hundägare här i området har inte vett nog på att ha sina älskade djur i koppel. Jag stod i köket och gjorde lunch [jag lär nog chocka de som känner mig, men jo, det är sant] och ser en liten gullig hund leka på gräsmattan. Runt husknuten kommer en stor rottweiller, även den okopplad.

Förvånansvärt nog så trodde jag att den lille ynklige, men ack så ettrige, vispen skulle mörda den biffige. Detsamma gällde ägarna som skällde på sina hundar.

"Sixten! Kom hit, säger jag! Siiiiixten! Du måste ju ha din hund i koppel, fattar du väl!" säger lillhunden Sixtens ägare.
"Och varför i helvete har inte du din i koppel då? Va, va, VA?"
"Men du har ju en sån där mördarhund, så det är väl änna självklart."
"Mördarhund? Mööööördarhund? Är du inte klok? Han är en arbetarhund, inte en sån däringa... killer! Och se på din hund, han är ju på min som en andra päls, för fan. Leffe! Kom HIT, HIT.... Fot!"

Så här fortsatte det i runt fem minuters tid.

Nej, jag är bara intresserad.
Jag gick in till Posten på Konsum här på torget för att väga ett paket och få porto på det så att jag kunde skicka det när mottagaren i fråga satt in pengar. När tjejen bakom sitt lilla skyddsglas stämplar frimärkena, trots att jag påpekat att det inte skulle skickas idag, säger att det inte gör något när det är dags för mig att lämna in det hade jag velat slå till hennes hånfulla flin.

Jag har varit med om det här tidigare nämligen. Lämna in det går smärtfritt men jag fick tillbaka paketet eftersom jag - enligt noteringen skriven av en posttjänsteman - inte kan återanvända frimärkena, så jag fick glatt betala 70 spänn till för att det skulle gå iväg. Bäst för henne att det inte händer nu för då slår jag paketet i skallen på henne. Om och om igen.

Det är perfekt att kunna handla på bokrea över nätet. Jag saknar känslan av att gå och bläddra i böcker i affärerna, men jag klarar inte av allt folk ännu. I helgen kändes det som om jag inte blivit bättre alls: Hörselbortfall, kraftig yrsel och illamående tillsammans med andningsproblem när jag är hemma i lugn och ro. Jag stressar och oroar mig för mycket... Jag behöver en drastisk ändring i mitt liv, som sagt var...

Hämtade ett bokpaket idag från AdLibris innehållande fyra böcker:
Gud vill det! av Dick Harrison. Om nordiska korsfarare under medeltiden.
Heligt blod, Helig Gral av M Baigent, R. Leigh och H Lincoln. Boken som Da Vinci-koden är baserad på.
Sanna historier om Pirater av Lucy Lethbridge
Pirater av Marcus Rediker.

När jag hämtade böckerna frågade gubben i kassan i den lilla butiken vad det är jag läser.
"Historia. Det är böcker om pirater och medeltiden bland annat i det här paketet."
Han bara stirrade. "Pluggar du?"
"Nej, jag är bara intresserad." Jag kunde inte låta bli att le. Han kanske undrade hur någon vill läsa böcker om svunna tider om man inte studerade, haha
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om hundägare, mördarhund, rottweiler, koppel, posten, konsum, paket, porto, bokrea, adlibris, dick harrison, korsfarare, medeltiden, gral, graal, da vinci, dan brown, pirater, historia och annat intressant

Skickas: Begagnad blöja och strumpbyxor

2008-03-06T14:28:00.001+01:00

Stefan [Infernal] ringde mig igår och vi kom att tala om underliga typer som kommit med underliga förslag över nätet. Ett fall som jag nästintill glömt är följande:

En kille gör en sökning på ICQ och börjar prata med mig. Killen var rullstolsbunden och gillade att bära blöja och strumpbyxor. Det är ju upp till honom, men när han frågar om jag kan göra detsamma och sen sända den använda blöjan och strumpbyxorna till honom så fick det vara bra.

Kontakten bruten.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om begagnat, blöja, strumpbyxa, postas, icq, förslag och annat intressant

Sex med damcykel - pedalofili

2008-02-29T09:46:00.002+01:00

Är hos Nina och passar hennes minste son, Mijo, när hon är hos tandläkaren. Tittade med ett halvt öga på nyheterna på TV4 och hörde något om en karl som hade blivit anhållen för att han haft sex med damcyklar!

Dna-bevis knöt honom till sadlarna
36-åringen blev upphetsad av damcyklar.
Efter ett års jakt blev han avslöjad när en kvinna såg mannen
jucka mot sadeln.
Nu åtalas mannen för ett tiotal fall av sexuellt ofredande.

Jodå, du läste rätt. Här är artikeln: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1945645.ab

Jag kunde inte annat än skratta åt mannens kommentar i slutet.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om barnpassning, tandläkare, nyheterna, tv4, anhållen, damcykel, sex, pedalofili, aftonbladet och annat intressant

Tyskarnas intressen; Ekonomikriser

2008-02-22T19:48:00.002+01:00

Igår kväll satt jag och syrran vid köksbordet, scrappingtagna, och pratade om Kungälvs historia. Anledningen var att jag skulle göra en fotosida om Bohus fästning och plitade ner lite om dess anrika förflutna. I en av mina böcker läste jag högt upp följande:

"På 1360-talet blir trakten kring Bohus indragen i allehanda
oroligheter där de tyska hansestäderna spelar en betydande roll. Slottet pantsätts i flera omgångar och innehas tidvis av tyska hövitsmän."

Syrrans snabba svar på detta var:
"Så tyskarna var intresserade av våra stugor redan på den tiden?"

För flera år sedan var jag och syrran [ja, vi gör mycket ihop] inne i stan, jag hade inte mycket pengar kvar på mig efter en rearaid i diverse affärer. Jag passerade en man med tiggarbössa i handen och jag tog upp de kvarvarande kronorna ur fickan och gav honom dessa. Strax därefter kom Jessica på idén att vi skulle fika.
"Men jag har inte en spänn kvar... Det var de sju kronorna till Frälsningsarmén som knäckte min ekonomi!"

Slutsats: Det är med andra ord inte alls farligt att handla på rea, men däremot kan donationer till välgörenhetsinrättningar få dig på fall!
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om tyskland, tyskar, bohus fästning, historia, scrapbooking, Kungälv, hansestäder, hövitsmän, stuga, rea, tiggarbössa, kronor, fika, frälsningsarmén, välgörenhet, donation och annat intressant

"Nu harr vi porslein!"

2008-02-21T23:49:00.000+01:00

När: Höstterminen 1991

Jag gick på folkhögskolan i Värnamo under en termin, läste data, men hoppade av när det visade sig att utbildningen inte lärde mig något nytt och datorerna var gamla. Snudd på behov av hammare och mejsel för att kunna använda tangenterna.

Det fanns en pizzeria som alltid serverade pizzorna på kartongernas avrivna underdelar eller lock. Något som visst hade pågått under några år. Strax innan jag skulle åka hem igen satt det en handskriven lapp - som såg misstänkt lik ut en servett - på dörren med texten:

"NU HARR VI PORSLEIN!"

Om kundflödet ökade vid denna kungörelse är svårt att svara på i dagsläget.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om hösttermin, värnamo, folkhögskola, data, pizzeria, porslin, kundflöde, kungörelse och annat intressant

Bristen på Vettikett

2008-02-14T15:10:00.000+01:00

Var iväg på samtal hos Ann idag, kändes bra som alltid. Hade med mig kameran för att fotografera på vägen hem, men hittade inget som var värt att föreviga. Dock skulle jag ha slitit fram kameran och smällt av en blixt i ansiktet på en karl på Willy:s...

Vid ingången där man tar en korg innan man passerar grindarna står en karl i 50-årsåldern. Hans sliskiga uppsyn med fuktig blick och fylliga läppar som han ideligen slickade, och en lustfylld blick på min byst när jag passerade, gjorde att jag gav honom en dräpande blick när jag seglade förbi, något som bara fick honom att flina upp sig mer.

Väl inne i affären gick jag en snabbrunda för att ta de få saker jag behövde och ställde mig i kön. Jag hade noterat att han hade varit i närheten av mig hela tiden, och nu skulle han såklart passera mig, bröst mot bröst och han tittade ner i öppningen på min kappa. Jag fejkade att jag ramlade till, satte foten hårt på hans tår. Äckliga karl! Allvarligt talat, jag är för snäll... Nästa gång blir det en regelrätt pungspark.

Bakom mig i kön stod en äldre dam med rullator. Varför har alltid pensionärer så bråttom? Hon körde in rullatorn i baken på mig hela tiden och till slut vände jag mig om, var vänlig när jag påpekade att hon körde på mig, för jag tänkte att hon kanske såg illa eller så. Hon bad om ursäkt, men flyttade sig inte. Jag bytte fot vilket gjorde att min häck blev befriad, men då var hon snabbt där igen, som om hon skulle stödja upp mig (på ett sätt hade det väl varit välkommet med tanke på att jag får ångest när jag står i köer).

När jag hade lagt upp mina varor på bandet, placerat en pinne efter äpplena, började tanten lägga upp sina saker - problemet var att det inte fanns en millimeter frilagd bandyta där hon kunde lägga sakerna. Jag bad henne vänligt - igen - att vänta tills kassörskan hade kört fram det lite, men hon sa bara:
"Men jag måste hem och äta. Jag är jättehungrig."
Och hon trodde att det går fortare i kassan bara för att hon är otålig, lassar ett helt berg på kanten som gör att varorna är på gränsen att tippa ner i golvet?
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om kognitiv, samtal, kamera, fotoblixt, willys, vettikett, pensionär, rullator och annat intressant

Bloggen flyttar!

2007-02-12T13:45:00.000+01:00

Nu har jag startat upp bloggen på min domän - gå dit och glöm inte att ändra i era bokmärken/favoriter!

Välkommen =)

www.onlajn.com

Matutdelning x 3, fikadags och bokinköp med Boken

2007-01-25T18:47:00.001+01:00

Matutdelning x 3
I lördags när Nina var här knackade det på dörren, först väldigt tyst så jag trodde jag hörde fel. Strax efter hörde jag brevlådan öppnas och en hårdare knackning. Jag öppnade och fick se El Stinkos lilla skepnad dyka upp bakom dörren, kramandes nycklarna.
"Du har inte nån brödskiva jag kan köpa av dig? Det är så halt ute så jag vågar mig inte ut förstår du..."
"Jo, jag ska titta vad jag har." Jag gav henne dom skivorna med Lingongrova jag hade kvar i en påse.
"Ehh... du har inte lite vatten också?"
"Vatten?"
"Ja, på flaska..."
"Tyvärr inte."
"Nähä... ja, tack så mycket!"

Igår kom hon upp igen, denna gången kramandes nycklarna och plånboken.
"Hej... du har inte nån mat jag kan köpa av dig?"
"Jag har nog mat du kan få till och med", svarade jag och öppnade kylen först och sen frysen, hittade en halvfull förpackning med pyttipanna.
"Du har inte något att dricka också?" Hon hade sett min lilla flaska med julmust jag hade tänkt spara till kvällen, men hon fick den också.

För några timmar sedan återkom hon. Även denna gång kramade hon nycklarna, men nu med två festisförpackningar.
"Hej... det var himla god mat det där. Jag kan inte få köpa en sån påse av dig?"
"Det var tyvärr den sista jag hade."
"Jaha, vad har du för annan mat då?" Jag hann inte ens processa frågan i min hjärna förrän jag hade fått festisarna tryckta i mina händer, hon hade klämt sig in, stängt dörren och stod i mitt kök och upprepade frågan. Alltså... vad är det med folk? Att hon är 90 år är ingen ursäkt att vara ohyffsad.

Jag gav henne 8-10 stora köttbullar i en fryspåse och hon såg nästan besviken ut för att hon inte fick hela förpackningen.
"Jag såg att du var och handlade förrut, köpte du ingen middagsmat då?"
"Jag var där på andra sidan och mötte en flicka som följde mig hem och... bla, bla, bla... Tack för dom här! Du har inget pulvermos också?"
Hon försvann snabbt ut i hallen efter den frågan för hon insåg väl äntligen att hon hade gått för långt. Hon brukar be Hostas handla åt henne, varför gör hon inte det nu också?

Fikadags och bokinköp med 'Boken'
Träffade Booknook vid Fröken Olssons Kafé efter mina ärenden på banken bland annat. Tog en fika, tjötade och jag läste några kapitel i en bok under tiden som han bläddrade i sina nyinköpta tidningar. SF-bokhandeln ligger alldeles intill så jag drog med honom dit, desperat letandes efter Dragonlance-serien på engelska (av Margaret Weis och Tracy Hickman).

På de få ställena i stan som dom säljs har dom inte alla delar, men här hade dom de tre första i en box - underbart! Det är en fantasy-serie som är helt fantastisk. Jag lånade böcker ur serien när jag jobbade i Australien och fastnade med en gång. Kan knappt tro att det snart är nio år sedan...

Det blir att börja läsa på dessa senare ikväll eller imorgon, först skall jag sortera mina DVD-filmer, bädda rent, diska, fixa någon middag och kanske tar jag mig an att skura badrummet.
................................................................................
Läs även andra bloggares åsikter om vettikett, Australien, böcker, Dragonlance, fantasy, Margaret Weis, Tracy Hickman, bröd, Lingongrova, vatten, El Stinka, tiggeri, festis, pyttipanna, köttbullar, pulvermos, fika, bok, sci-fi

Pruttbyxan ”Under-lättnad”

2007-01-23T20:05:00.001+01:00

Pruttbyxan "Under-lättnad" är här!

Fick länk till aftonbladet.se från min lillebror där dom presenterar den nya "pruttbyxan". Dom ser plastiga och obekväma ut, jag skulle hellre gasa ihjäl min omgivning än ta på mig ett par dylika pantalonger.

För att citera brodern:
"Fattas bara att man råkar ut för kalsongreppet och ökar på det psykiska lidandet :}"

Kanske kan bli 2007 års julklapp?

Sir Connery, where's your kilt?

2007-01-13T23:30:00.000+01:00

I afton dans

Grannarna ovanpå rockar loss med dansbandsmusik. Dansen är i full gång med träskor och knätofsar vilket får mig att tänka på logdanserna uppåt landet som ibland porträtteras i gamla svartvita filmer. Tjo och tjim!

Att prata i nattmössan

Min syster sover hos mig ibland, speciellt om hon skall upp tidigt på morgonen. Jag chattade med henne på MSN ikväll och vi kom in på snarkningar och visselljud man kan ge ifrån sig under nattens gång. Jag nämnde då att hon vid några tillfällen har sagt några förflugna ord. Som exempel: "Ljus, gull, tavlan är sne', banken är död", och även "fesljummen". Var tvungen att ringa upp henne och hon var helt matt av sitt skrattanfall. Men jag fick några möjliga förklaringar till några av ovanstående yttringar.

Ljus, tavlan är sne' - hon jobbar i belysningsbranschen. Hon pratar om tavelbelysningar och annat via jobbet och skolan hela dagarna.

Banken är död - Jag har pratat om bankfack och hon har väl undermedvetet tänkt på den gamla tiden när man hade bankböcker som man skulle döda när man avslutade konton.

Vid ett tillfällen låg hon vänd åt mitt håll och min ene katt, Gaston, låg vid hennes fötter och sov. Jessica sträckte på ena benet och foten stack utanför täcket (hon packar gärna in sig i allt hon kan hitta - snart vaknar jag väl av att hon river ner gardinerna också) rörde vid Gaston och utbrast: "Fesljummen." Gaston sträckte på sig, gav henne en blick och hoppade ner från sängen och gick med svansen nonchalant krökt över ryggen ut i vardagsrummet.

Herrbesök

Överraskade Smeden när han kom idag och ett nöjdare leende från honom var längesedan jag såg. Han påminde om en liten pojke i en godisaffär, haha. Underbara människa...

Sir Connery, where's your kilt?

På tal om snygga karlar så hittade jag en bild på Sean Connery, denne gamle men ändock manligaste av män. Jag är tvungen att dela med mig av uppenbarelsen.

En blöja komplett med patronbälten vilka han har valt att använda som hängslen. Mycket tilltalande... Vad tycker ni?

Morgonerbjudande, handuppvisning och Racer-Stinko

2007-01-10T06:43:00.000+01:00

A mate in Sydney
Klockan är 05.45, syrran har åkt mot Jönköping för att plugga och jag chattar på MSN med Damien i Sydney. Vi har känt varandra i 18 år nu och pratar om allt. Vi började som brevvänner 1989, men nu har vi avancerat och övergått till nymodigheter som Internet ;).

Morgonerbjudande
Mailade ett godmorgon med ett förslag till Smeden för någon timme sedan. Har jag den stora lyckan och äran att få träffa honom i eftermiddag?

Handuppvisning
Hela förmiddagen är fullmatad med saker att göra, bland annat åka till banken och Clas Ohlson. Och vid 13.20 skall jag infinna mig hos kirurgen. Ärret i handflatan ser jättefint ut, men just vid handleden är det svullet och rött - frågan är om det är normalt eller om handen är överansträngd? Måste erkänna att jag har använt den flitigt redan från början, lite för intensivt många dagar.

Igår kväll somnade min vänsterhand och hela armen för ingenting, bara jag hade armen böjd och vilade den mot ett bord. Inte någon bra prognos. Jag hoppas väntan på den operationen inte blir för lång.

Racer-Stinko
Igår eftermiddag såg jag El Stinko komma runt husknuten krampaktigt hållande en rullator. Det var väldans vilken fart tanten höll med den jämfört med sitt stapplande då hon har krycka. Hon springer på min och A-Ms dörrar dagligen nu känns det som. Hennes besök till andra våningen går i perioder.

Förra veckan tror jag det var kom A-M och knackade på min dörr för att fråga något och vi började prata om lite av varje när vi hör El Stinkos dörr öppnas sakta. Gnisslet från gångjärnen avslöjade henne. Först knackade hon på hos Hostas, men gick in till sig själv när han inte öppnade. Någon halvminut senare öppnade hon dörren igen och gick uppför trapporna.

Jag drog in A-M och stängde dörren och eftersom vi vet hur hon gör backade vi från dörren någon meter så hon inte såg våra fötter. Mycket riktigt - efter att ha knackat på A-Ms dörr och ropat ner i brevlådan gick hon till mig för samma procedur.

Glor ner i brevlådan
Knackar tyst på dörren
Väntar och skramlar med nyckelknippan
Glor ner i brevlådan igen
Ropar "hallååå?"
Går till A-Ms dörr igen för att titta i brevlådan en sista gång

Undrar om hon skulle lära sig om man slog igen brevlådan hårt när man ser att hon öppnar den och sen sliter upp dörren? Fast då ger man väl henne en hjärtattack...

Gångmedaljör och Fikaplaneraren

2007-01-06T17:26:00.000+01:00

Guldmedalj i gång i sikte?
En lugn promenad finns inte i min värld. Tidigare idag gick jag till Konsum [läs: hetspromenad á la gång] för att panta en massa flaskor, maskinen där blev full efter fyra stycken och glasflaskor vägrade den andra att ta emot. Jag sa till en i personalen och fick "vänta lite" som svar. Efter fyra minuter gick jag ut.

Jag gick till Mötesplatsen [GOTO ovanstående klammer], hämtade mitt paket med gardintyg och sen hem. Tog en snabbdusch och gick [you know the drill] till Backaplan - in till Elgiganten - Coop - hem. Nu är jag helt slut i benen eftersom jag gick i högklackat, och då menar jag inte två centimeter (avskyr den sorten av skor som ser ut som om man har slitit ner klackarna), utan närmare tio-elva.

Strax ska jag hem till Nina och Kent, äta god mat, låna hennes symaskin och fjäska med Kent. Jag behöver borra hål för de nya gardinstängerna, samt tavellister. Något jag gärna kunde gjort själv om jag hade haft bra händer och en hyffsad borrmaskin som gör hål och inte trasar sönder de hemska väggarna vi har här.

Fikaplaneraren
Imorgon ska jag ringa Susanne och kolla om vi kan ses nån dag nästa vecka, förkylningarna har gått omlott här. Men nu ska jag packa ner allt jag ska ha med i någon käck kasse och bege mig till Länsmansgårdens yttre gräns.